.
Igår kväll var bland andra DN:s chefredaktör Peter Wolodarski med i SVT:s Opinion. Han kände kanske trycket att ha en åsikt om något när han bjudits in till TV? Bland annat gjorde han stort nummer av att Hillary Clinton fått starkt kritik från FBI för hennes hantering av statlig epost via sin privata brevlåda. Britt-Marie Mattsson, som stod bredvid inflikade, påtagligt avmätt, att de inte rekommenderade åtal. Det hade nog fått en seriösare framtoning, om Wolodarski hade uppmärksammat det uteblivna åtalet, istället för att blåsa upp betydelsen av helt tandlös kritik, som mot bakgrund av rekommendationen att inte åtala bara blir ordbajs.
Varför väcks inte åtal? Det duckade naturligtvis Wolodarski för. Clinton är ju en potentiell blivande president. Lite roande att iaktta kryperiet för den som sett, och känner igen, de här maffiamarionetternas dans sedan tidigare.
Men det skulle bli ännu lustigare. Med stor indignation påpekade Wolodarski att Donald Trump bland annat har förespråkat utomrättsliga avrättningar i krig. - Men hallå Peter Wolodarski! ”Jorden till Wolodarski….Jorden till Wolodarski…” Vilken planet har Du varit på de senaste femton åren? I alla fall inte på samma som alla vi andra. Vad har USA gjort annat, åtminstone under de senaste femton åren, än ägnat sig åt utomrättsliga avrättningar i både fred och krig runt om i världen? Helt godtyckligt mördas människor som inte gjort något annat än att ha lokaliserats av några massmördande psykopater till drönarförare i Virginia. Det sker utan vare sig rättegång eller avkunnad Dom och till och med utan att någon anklagelse ens presenterats och dessutom utförs det av ett land som enligt internationell rätt saknar jurisdiktion i området. Hur är det ställt i hjärnkontoret på maffiakramaren Wolodarski när han kan lägga Trump till last vad som sedan länge är ”common practice” för alla de andra - inklusive Clinton? Heder tycks i alla fall inte vara någonting som bromsar på maffians språkrör Dagens Nyheter. Om chefredaktören förhåller sig så till verkligheten, hur ska det då inte fungera längre ned i hackordningen?
Men jag antar att framträdandet ändå motiverar Wolodarskis deltagande vid Sodom- och Gomorraveckan i Visby, för ömsesidig korsbefruktning mellan journalister och politiker i avspänd miljö…
Falun onsdagen den 6 juli 2016
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag får tacka för detta referat om DN-chefens medverkan i televisionen. Jag tittar numera inte på TV eftersom det är till men för min hälsa, med just sådant exempel som du skrev om här.
Jag delar din uppfattning om att Wolodarski ger intryck av att komma från en annan planet, men dessvärre är han jordbo precis som du och jag. Skillnaden är att han drivs av en ideologisk övertygelse (fråga mig inte vilken, det är oviktigt i sammanhanget, även om jag skulle vilja rätt och slätt kalla den för "politisk egoism") som ursäktar honom att tillgripa halvsanningar för att framställa sin egen sak som mer fördelaktig.
Det jag i sammanhanget skulle vilja tillföra är att DN liksom flera andra publicistiska organ underkänt de demokratiska aspekterna i den brittiska folkomröstningen; bl.a. har Wolodarskis egen tidning problematiserat väljarnas inflytande över konstitutionella frågor, och "liberalernas" mening tycks vara att man med fördel överlåter åt politikerna och de politiska partierna att avgöra sådana saker som t.ex. medlemskapets varande eller icke varande i EU (eftersom politikerna trots allt blivit valda av folket).
Ett av DN:s argument är att "väljarna vet inte vad de röstar på". Det intressanta är att en av de som har en roll i att underrätta väljarna om de politiska frågorna är medierna, eftersom de är forum för nyhetsförmedling och allmän debatt. Men skall man våga forma sin världsbild efter en tidning som leds av en människa som Peter Wolodarski? Nej, absolut inte. Det visades ju inte minst genom det exempel du tog upp här om hans medverkan i TV.
Det är här som alternativa medier och bloggosfären kommer in. Den ideologiska korruptionen är total inom mediehusen och riksdagshuset. Men de mediekanaler som står närmare medborgarna är desto svårare för maktetablissemanget att ha kontroll över. Sålunda finns det ett sammanhang mellan direktdemokrati som folkomröstningar och medborgarjournalistiken. Därför fjärmar sig människor som Peter Wolodarski sig från tanken att makten skall på riktigt utgå från folket.
Skicka en kommentar