måndag 8 februari 2016

Demokrati - ingen arabisk paradgren

.
Vi matas konsekvent med den amerikanska propagandan via svenska media. Den går lite förenklat ut på, att allting är bra i Syrien om bara Asad försvinner. Han är en diktator menar man. Men var finns det en hårdare diktatur än hos USA:s vapendragare i Mellanöstern, exempelvis Saudiarabien?

Vi har sett hur det har gått i andra arabländer i vilka man störtat diktatorn, exempelvis Libyen och Irak. De har brutits söder i klanstrider och religiös fundamentalism uppblandad med av den amerikanska krigsindustrin sponsrade attentat.

Men i Syrien blir allting bra menar man - om Asad försvinner - trots att det finns över 1.000 fraktioner som strider i något som kan beskrivas som allas krig mot alla.

På rak arm kan jag inte erinra mig någon arabstat som någon längre tid lyckats bibehålla pratdemokrati i Europeisk mening. Med en liten tendens till generalisering måste jag säga att det tycks som om araber som möter ett demokratiskt styrelseskick i hög grad tenderar att betrakta det som utslag av svaghet. Ett svagt system utmanas ofelbart. I arabländerna resulterar det snart i statskupp. Studera exempelvis hur Gadaffi och Nasser kom till makten. I Sverige har vi hittills inte sett några arabiska försök till statskupp. Förmodligen mest för att den mycket blandade arabiska befolkningen ännu inte har tillräckligt framskjutna positioner i samhället för att få till en statskupp. Men tendenserna är tydliga även hos oss. Många invandrade araber är naturligtvis både hyggligt hederliga och goda demokrater. En del även på flykt från religiöst förtryck. Men det är inte de som är problemet. Problemet är istället de många kriminella araber, en del av dem lättmanipulerade religiösa fanatiker, som infekterar den arabiska gruppen i Sverige efter åratal av inkompetent invandringspolitik.

De gör ännu inte statskupp hos oss. Men de mördar varann och andra i klanstrider. Och de respekterar inte ett samhälle som de uppfattar som svagt och valhänt utan utmanar istället det genom olika anarkistiska åtgärder. Det yttrar sig i handgranater och molotovcocktails mot polisbilar samt sabotage mot brandkår och ambulanser. Halvt om halvt mellan raderna framskymtar att man numera även riggar fällor i gettona åt utryckningsfordon.

Inrikesminister Anders Ygeman säger sig ha adresserat problemet. Visst har han det. Med samma klarsyn, beslutsamhet och precision som en som har 3,5 promille alkohol i blodet och försöker greppa en lyktstolpe.

Södertälje måndagen den 8 februari 2016
Mikael Styrman

.

Inga kommentarer: