fredag 29 januari 2016

Rullande miljarder och stillastående tåg

.
Dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år pågår det. Ständigt återkommande tågstopp. Tusentals, tiotusentals och hundratusentals resenärer och pendlare står och trampar i snön och snålblåsten, utan att komma till jobbet, komma hem eller nå målet för sin resa. 

Samtidigt rullar skattemiljarderna iväg, i en till synes aldrig sinande ström: Vattenfalls utlandsaffärer - räcker 300 miljarder? Tunneln  genom Hallandsåsen som för 25 miljarder ska spara 6 minuters restid för ett mindre antal Västsvenska pensionärer som inte har bråttom. Bottniabanan som trots att den bara byggdes som enkelspår sannolikt kostade minst lika mycket, även om officiella siffror är förskönade. Ändå krävs att den gamla utnötta och kostsamma stambanan bibehålls för att trafiken ska fungera. I nya Karolinska rinner 25 miljarder iväg utöver kostnaden för sjukhuset. De näst intill imbecilla ”investeringarna” avlöser varandra utan några synliga fördelar vare sig för skattebetalarna eller resenärerna. Men kriminella byggare och politiker skrattar hela vägen till banken.

Några begrepp har vi lärt oss känna igen. Kontaktledningsfel, växelfel och signalfel är alla återkommande för den som försöker åka tåg. Tänk att felen finns kvar år efter år. Ingen skulle kunna driva ett privat företag så. Två gånger, kanske tre, skulle ett fel få återkomma. Sedan skulle man bygga om hela anläggningen. De järnvägssträckor som spökar runt Stockholm skulle alla ha kunnat förnyas för en procent av vad våra imbecilla politiker strött över den övriga maffian bara i de projekt som jag räknade upp i föregående stycke.

Det skulle dessutom vara helt otänkbart på den privata sidan att man skulle försöka driva järnväg utan att kunna underhålla och reparera signalsystemen. Men i den kommunala och statliga verksamheten behöver uppenbarligen inte finnas någon som kan sitt jobb. Okunnigheten om de egna systemen är av allt att dömas monumental att cheferna går och väntar på att Trollkarlen från Oz ska fixa signalsystemet åt dem.

Till synes helt fjärmade från verkligheten går politikerna och krutuppfinnarna inom järnvägsbyråkratin och väntar på att en snabbtågslinje genom några större skogsbyar längs Östra Stambanan ska lösa problemet. Men problemet är till att börja med inte att tågen inte går tillräckligt snabbt. Problemet är att de allt som oftast står still. Och det är inte Östra Stambanan som behöver åtgärdas. Det är sträckorna genom och nära Stockholm.

Runt Stockholm fick vi veta att Södra Länken skulle lösa problemen. Det gjorde den inte. Sedan var det Norra Länken, med samma resultat. Att man nu stängt Slussen innan man byggt ersättningsleder torde knappast hjälpa. Inte heller vare sig Förbifart Stockholm eller Östra Stambanan kommer att hjälpa. De kommer bara att fylla fickorna med svarta pengar åt Stockholms politiker, byråkrater och byggfuskare.

Ett tåligt men fegt folk står och huttrar på perrongen i snålblåsten för att de inte vågar ta itu med maffian i politiken, byråkratin och byggföretagen. Det kan de gott göra. De har de politiker, byråkrater, byggföretagare och den järnväg de gjort sig förtjänta av.

Vi har rullande miljarder och stillastående tåg i Sverige - det borde vara tvärtom!

Södertälje fredagen den 29 januari 2016
Mikael Styrman

.

Inga kommentarer: