.
I USA ägde i veckan årets 336:e masskjutning rum. Det innebär ungefär en per dag. Inte längre någon spektakulär undantagshändelse utan istället på väg att bli ett för landet ganska normalt och typiskt beteende.
Om man beaktar landets vapenfascination och historia är det inte konstigt att det blivit så. Snarare en naturlig följd av förutsättningarna. USA koloniserades av européerna i en tid då skjutvapnen tagits i bruk. De vita hade skjutvapen men inte indianerna. Affärsidén var att indianerna fick lämna ifrån sig sin mark, levande eller döda. Oftast det senare. Något rättsväsende fanns inte, utan var och en bevakade sin rätt med sina egna skjutvapen, vilket förstås ofta innebar att inte den som hade rätt nödvändigtvis fick rätt, utan istället den som kunde mobilisera mest vapenkraft. En nation uppbyggd kring stöld med vapenmakt, som så många andra länder. Möjligen med den skillnaden att i USA var beväpningen mycket mer allmän än i exempelvis Europa vid samma tid, där beväpningen kommit att utgöra besuttna klassers privilegium och utövat av deras ”ordningsmakt”. Kanske var det därför oundvikligt att USA utvecklades till en polisstat. Fasciststat skulle andra säga och jag har inget att invända mot någon av beteckningarna. Att tygla en skjutglad befolkning beväpnad till tänderna kräver möjligen metoder anpassade till uppgiften.
Vi utmålas en förskönad beskrivning som går ut på att USA var en ganska hederlig stat fram till spritförbudstidens 1920-tal, varigenom den italienska maffian växte fram och tog över. Det är förmodligen inte helt sant. Snarare var landet en kriminell skurkstat redan tidigare. Italienarna, med viss förstärkning från andra nationaliteter, råkade bara vara framgångsrika i den miljö som spritförbudstiden innebar och som passade deras mentalitet väl. Spritförbudets konsekvenser var knappast någon slump. Snarare var de förutsedda av samma krafter som drev igenom förbudet. Det var inte de absolutistiskt lagda eloanerna som drev igenom spritförbudet. De var sannolikt bara nyttiga idioter åt mer förslagna och skrupelfria personer som vi med H G Wells terminologi kan kalla sin tids morlocker. Sannolikt upplever många som skulle kunna tänkas forska i och skriva om det, att de beträder minerad mark om de ifrågasätter den gängse bilden, som också är den självbild som den amerikanska nomenklaturan själva odlar. Det är typiskt sett inte befrämjande för en akademisk karriär att föra resonemang som mynnar ut i att tjuvaktighet och moraliskt förfall är ett amerikanskt karaktärsdrag, i synnerhet bland mer väletablerade medborgare. De tenderar att vilja beskriva sig själva i andra ordalag.
Snart sagt varje masskjutning resulterar i att president Barack Obama går ut och offentligt och pliktskyldigast, åtminstone lamt, propagerar för begränsning av antalet skjutvapen i samhället. Men vad Obama därmed gör är att säga ”gör inte som jag gör utan gör som jag säger”. Men exemplets makt är starkare. Och Obamas exempel är att godtyckligt låta mörda och massmörda människor runt om i världen, bland annat med drönare. För detta har han även - i förskott - fått fredspriset till Alfred Nobels minne av det norska stortingets nobelkommitté. Diplomerad mördare skulle man kunna säga. Vad gör det norrmännen till? Anstiftare till folkmördare?
Amerikanerna är dock inte så imponerade av Obamas pliktskyldiga och lama ansatser till begränsning av antalet skjutvapen. Vapnen är så allmänt förekommande att en begränsning knappast är genomförbar. För att den ska vara möjlig krävs att den har utbrett stöd hos befolkningen. Hos den amerikanska allmänheten tycks åtminstone finnas två hinder mot detta. Det ena är uppfattningen att om laglydiga medborgare ger upp sina vapen är det bara brottslingarna som är beväpnade, vilket gör allmänheten skyddslös mot brottslingar. Det andra är uppfattningen att vapnen även är ett skydd mot en kriminell polisstats statsanställda brottslingar.
Masskjutningar utförda av ”vanliga” människor som flippar ut är en ganska ny företeelse, men under kraftig tillväxt. Den beväpnade missdådaren som söker sig till en skola eller en biograf försätter sig i ett påtagligt överläge gentemot alla andra närvarande. Ett överläge som tycks tilltala det amerikanska kynnet. Ett överläge som påminner mer än en aning, om det överläge som den amerikanska statens tjänstemän befinner sig i, när de skjuter obeväpnade människor till döds, med hjälp av drönare vars existens de som ska dödas över huvud taget inte känner till. Det är troligt att det finns ett samband mellan den amerikanska statens omoraliska dödande och de tilltagande masskjutningarna. Det kan vara något att forska om, ifall det finns akademiker som har den erforderliga moraliska resningen och som kan finna finansiärer som besitter likadana kvalitéer.
Min tes är med andra ord att det är den amerikanska statens maktmissbruk som skapar och legitimerar masskjutandet. Allt tyder på att de kommer att fortsätta öka. Hittills utförs de av enskilda som flippar ut. I framtiden utvecklas det kanske till ett sätt att umgås även bland människor som inte i normal mening flippat ut. Om det anses vara ett hedervärt beteende att godtyckligt mörda någon man inte känner, på uppdrag av någon annan, som man inte heller känner, kan man förvänta sig att människor kommer fram till slutsatsen, att de lika gärna kan fatta beslutet själv som överlåta det till någon annan. Kanske kommer andra länder snart att stänga sina gränser för amerikaner, som generellt kommer att uppfattas som latenta mördare vilka man inte vill ha gående lösa i civiliserade länder?
Södertälje onsdagen den 9 december 2015
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar