.
Vem är egentligen oskyldig? Och vem är bara passiv? Är en passiv alltid oskyldig? Det är inte alltid så lätt att avgöra. Ofta ser man i tidningar hur man skriver att ”oskyldiga” drabbades. Så även nu i samband med Paris-attentaten. Men egentligen handlar det sällan om oskyldiga. Oftare om mer eller mindre medskyldiga.
Om någon knuffar någon annan framför tåget så att vederbörande omkommer, exempelvis krigsmaterialinspektören Carl Fredrik Algernon. Då är det väl enkelt för de flesta. Den som knuffade är skyldig och en mördare. Men för det svenska rättsväsendet är det inte lika enkelt. Övervakningsfilmen ”försvann”. Vittnen som ville uttala sig ”gick inte att hitta” och slutsatsen blev självmord.
Men om vi tar ett enklare exempel. En person som inte är inblandad i några politiska kontroverser knuffas framför tåget. Då är det naturligtvis mord, eller hur?
Om personen i fråga istället själv hoppar ned på spåret, lägger sig där och väntar på tåget. Perrongen är full med folk som inte gör något. Fem minuter förflyter, sedan kommer tåget och kör ihjäl personen. Hur blir det då? Är personerna på perrongen mördare? Eller bara passiva? Det här har våra lagkloka funderat på och sanningen att säga är jag inte klar över vad de kom fram till, men det är inte det jag far efter. Personerna är passiva, men naturligtvis är de även medskyldiga till personens död. Om inte juridiskt så åtminstone moraliskt. De är då inte oskyldiga.
Man kan fundera på liknande sätt kring misshandels- och våldtäktsvittnen, som kan göra skillnad, men väljer att titta bort.
Men resonemanget kan och bör också beaktas i ett större sammanhang. Om man röstar i val och det visar sig att man röstat fram en galning som på det ena eller andra sättet börjar ta folk av daga eller göra saker som resulterar i deras död och man inte ingriper. Passiva - ja. Men skyldiga eller oskyldiga?
Juridiskt är allmänheten säkert oskyldig trots att den röstat fram galningen och sedan inte stoppar eller ens försöker stoppa det som pågår. Men jag måste i så fall anmäla avvikande uppfattning. Jag tycker att vi har ett ansvar för att ingripa om vi har röstat fram en dåre. Vi har ett ansvar även om vi röstat på en annan kandidat. Det är inte lika tydligt då men eftersom vi har accepterat att rösta och att respektera utfallet av valet har vi även ett ansvar för andra kandidater än den vi själva röstade på.
Det är inte ok att se grova brott begås och bara titta bort och säga ”det är inte min pilsner”.
Vad jag vill ha sagt med alla dessa ord är att när massmedia skriver att oskyldiga blev mördade så handlar det egentligen sällan om oskyldiga. Oftast handlar det om medskyldiga. Passiva medskyldiga. Förenklat uttryckt hade man kunnat kalla dem för ”passiva” men det blir inte heller rätt därför att det lätt skulle kopplas ihop med det akuta skeendet, om man ingriper i det eller inte. Jag är inte ute efter att ändra massmedias sätt att skriva, bara efter att stämma till eftertanke. De oskyldiga brottsoffren som massmedia skriver om är sällan oskyldiga. De är ofta i någon mån medskyldiga därför att de medverkat till en situation som i förlängningen, som i Paris i fredags, resulterar i deras död.
Jag vill säga att det inte räcker med att rösta och sedan två sina händer. Om de vi har valt agerar omoraliskt och vi inte engagerar oss i det är vi medskyldiga. I slutet av 1960-talet skulle inte en fransk president kunnat bete sig som Hollande utan att möta våldsamma protester från engagerade människor med rättspatos. Idag är det väl nästan lika illa i Frankrike som i Sverige. Människorna är bara intresserade av att konsumera sig lyckliga. Förmodligen har det blivit i Sverige och Frankrike som det är i USA. En kvinna som blir våldtagen ska inte ropa på hjälp, för då håller alla fega människor sig undan. Hon ska istället ropa ”det brinner”, för då kommer det i alla fall nyfikna för att titta och med lite tur skräms våldtäktsmannen iväg då.
Fransmännen som drabbades av attentaten har i de flesta av fallen sannolikt i viss mån sig själva att skylla. Barn och turister är mer oskyldiga. Föräldrar till dödade barn betalar ett högt pris för sin passivitet.
Södertälje måndagen den 16 november 2015
Mikael Styrman
.
2 kommentarer:
Ditt resonemang om skuld i ett större perspektiv exemplifieras utmärkt av att det Tyska folket kollektivt hållits ansvariga för andra världskriget i nu flera generationer, frågan är om de någonsin kommer kunna bli rentvådda från den skulden vi lägger på dem. Oerhört orättvist att utkräva skam för handlingar närmare 100år bakåt i tiden.
Men å andra sidan så är ju hela den vita rasen fortfarande skyldig till slavhandeln, trots att araber och negrer utövat slavhandel i mycket högre grad än vi. Likaså är både du och jag skyldiga till att Amerikas indianer nästan utplånades, att Grönlands eskimåer dog i tandlossning, syfilis, gonorré, förkylning och influensa.
Finns det över huvud taget något den vita rasen gjort som är bra?
Är inte vi själva den mylla djävulen frodas i?
SKULD, SKULD, själva livsluften för oss, och ingen kan som godhetsfolket tillbedja skuldguden! Vilken tur vi har som har dem som predikar vår skuld och är beredda att offra oss alla på skuldaltaret, halleluja! Det finns en räddning, allt vi behöver göra är att skänka bort all vår egendom, förslava oss och förneka den religion som fört med sig kärleksbudskapet.
Intressanta tider vi lever i.
Svar till Peter:
Tack för en kommentar med flyt.
Jag har ju vuxit upp åtminstone i kanten av en laestadiansk miljö och kunnat se vilken central fråga just skulden är, som man aldrig kan bli fri från, hur mycket än försöker. Därför visste jag att det är en fråga med stor potential.
Ehuru skrivet med glimten i ögat har Du ju ändå på sätt och vis helt rätt. Vår ackumulerade kollektiva skuld är ju monumental om vi även ska räkna den skuld som andra, före oss upparbetat och vi är på god väg att utplåna mänskligheten och den övriga skapelsen också. Att ruska på sig och tycka att skulden är jobbig löser inte problemen som skapas av psykopater med hjälp av människor som inte tar något ansvar. Kanske var det fel av mig att använda termen skuld? Kanske hade ansvar varit en bättre term?
Tyskarna har nog fått sin beskärda del av skuldbeläggningen. Vad gäller de generationer tyskar som levde och var verksamma under 1930-1940-talen gjorde de minsann rätt för sin del av skulden. Att bara skylla på nazisterna, som många ville göra, hade varit fel. Det var tyskar utan civilkurage som släppte fram nazisterna. Säkert var de stimulerade av möjligheterna att få plundra oförskämt välmående judar och säkert lockade det stöldgods som Hitler utlovade att krigen skulle föra med sig. Medmänsklighet och humanitet var inte deras starkaste gren.
Den som däremot snart hundra år senare, vill skuldbelägga nu levande tyskar för vad som skett för så länge sedan, är väl själv en annan sorts nazist, som vill sko sig på den tyska skammen. Att tyskarna fortfarande kan känna skam över vad tidigare generationer åstadkom vid den tiden är inte fel. Skulle de vara oförmögna att känna skam över det å sina förfäders vägnar vore de nog inte riktiga i huvudet. Men det är något helt annat än att skuldbelägga nu levande tyskar för det.
Snart sagt alla mänskliga civilisationer har ägnat sig åt slavhandel. Det är väl inte så konstigt att de vita får känna en viss skam över det? Att den skammen fördelas lite orättvist, som Du nog med viss rätt är inne på, beror framför allt på två saker, tror jag. Den vita rasens självupptagenhet och den okunnighet om andra civilisationer som blir följden av detta navelskådande. Araber och negrer kan inte skuldbeläggas för slavhandeln av vita eftersom vita inte bryr sig ett piss om vad araber och negrer ägnat sig åt. För de vita börjar tideräkningen med de vita - punkt.
Du drar på lite grann om indianer och eskimåer och det må vara Dig förlåtet. Det blir så ibland när pennan flyter bra. Men jag känner ingen skuld för vare sig utrotningen av indianerna eller Grönlands eskimåer. Och det tror jag inte att Du gör heller. Däremot skulle de européer som koloniserade Amerika ha all anledning att göra det. Deras nu levande avkomma mår säkert inte alls dåligt av att inte vara allt för stolta över hur deras förfäder for fram. Tvärtom skulle de må bra av att känna mycket, mycket mer skam och skuld än de tycks göra. Om de gjorde det for de kanske inte fram som skamlösa svin runt om i världen idag. Deras nuvarande framfart beror inte på att vare sig skammen eller skulden tynger dem. Den beror på att de är ett egoistiskt och skamlöst pack.
Du är trots allt sanningen på spåren märker jag mot slutet av Din kommentar, men Du når inte ända fram. Vi behöver visst inte vare sig skänka bort allt vi äger eller förslava oss. Men en del av oss, som är allt för gränslösa, skulle må bra av några sessioner med en duktig dynamisk psykoterapeut. Det är en rikedom för en människa att faktiskt kunna känna både skam och skuld i lagoma doser utan att uppleva att det tar över och förstör hela livet. Man blir en bättre människa av det. Jag önskar Dig lycka till och hoppas att Du lyckas bearbeta det där så att det inte tynger Dig så mycket i fortsättningen.
En liten sak till bara. Alla religioner har kärleksbudskapet, men av någon anledning tror alla sig vara ensamma om det.
Skicka en kommentar