fredag 31 juli 2015

Manegen krattas inför MH370-sanningens ankomst?

.
Svenska media rapporterar om att CIA har dammat av och läckt en ”utredning” som indikerar att piloten på MH370 kapade planet. Vare det hur det vill med den saken, så förefaller läckandet av denna information, egentligen spekulationer, ägnat att kratta manegen för att uppdykandet av ytterligare vrakspillror i ”fel” del av Indiska Oceanen endera dagen kan komma att visa att planet skjutits ned. Det kan ju i så fall inte ha skett i en del av Indiska Oceanen där det inte finns en människa.

Det finns med känd och till buds stående information bara en omständighet som kan resultera i att CIA vet att planet blivit kapat och det är om man kapat planet själva, till exempel för användning i någon sorts repris av 9/11.

Kan man få uppfattningen att planet kapats att slå rot, blir frågan om vem som sköt ned den sekundär, kanske ointressant eller rent av ett hjältedåd - som annat lönnmördande som den amerikanska staten ägnar sig åt med drönare med mera, i resten av världen.

Södertälje fredagen den 31 juli 2015
Mikael Styrman
.

Lögnfabrikens Hokus-Pokus

.
Vi brukar säga att ”det som göms i snö, kommer upp i tö”. Därmed sagt att lögner och mörkläggning har den svagheten att sanningen så småningom söker sig fram. Det har lett till att våra, och andras, propagandaorgan har en betydande beredskap för att hitta på nya lögner, efter hand som gamla avslöjas.

Ett sådant exempel bevittnar vi just nu i dagarna. De förklaringar som vi hittills fått beträffande det malaysiska trafikflygplanet MH370:s försvinnande kan inte anklagas för att bära sanningens övertygande prägel. Inte har det blivit nämnvärt bättre av de charader som man lekt mellan Australien och Sydpolen för att ”hitta” flygplanet. Övervägande skäl talade ju för att planet istället finns att finna närmare den amerikanska militärbasen Diego Garcia än Sydpolen och Australien.

För att nu läka en lögn med en annan lögn kan vi i media läsa beställningsverk framtagna för att förklara att det plötsligt dyker upp vrakspillror på Reunion, där det rimligen inte ska ske. Åtminstone inte först och allena. Själv såg jag det i Aftonbladet på nätet, för en stund sedan (torsdag kväll).

Det blir lite humoristiskt när man i ingressen skriver att man pekar ut Madagaskar, ”med nästan kuslig precision”. Ändå talar resten av artikeln ett annat språk. Möjligen kan man förvänta sig att finna vrakspillror nära Madagaskar OCKSÅ. Och nu har man hittills bara funnit vrakspillror på Reunion.

Artikelns underrubrik tillför lite saklighet: ”Delar kan komma in i ett strömbälte - inte alls omöjligt”! Just det. Inte omöjligt med det utpekade haveriområdet, men inte heller troligt. Det är inte omöjligt att hitta en nål i en höstack heller. Det är bara det, att med de vindar vid havsytan och de ytliga strömmar som råder i Indiska Oceanen, borde vrakspillrorna istället dyka upp vid Seychellerna, Diego Garcia eller Maldiverna - inte vid Reunion. Om det nu inte är så förstås, att man inte sagt oss sanningen om den troliga haveriplatsen.

Det kanske hade varit bättre att söka efter flygplanet där vittnen hade sett det och nära den flygplats som den ena piloten hade övat på i sin simulator? Kanske borde man också ha skippat den beställda och manipulativa tolkningen av signaler som påstods peka mot Sydpolen och inte Diego Garcia?

Södertälje fredagen den 31 juli 2015
Mikael Styrman
.

Är krypskyttar och lönnmördare hjältar?

.
 
I USA påbjuder propagandaapparaten, liksom i alla krigförande fasciststater, att krypskyttar och lönnmördare är hjältar. Men vid sidan av de stora propagandaorganen pågår en debatt som ifrågasätter deras budskap. Få se om svenska media vågar berätta om det.

Södertälje fredagen den 31 juli 2015
Mikael Styrman
.

torsdag 30 juli 2015

Klarar Hagamannen den tornedalska mobbingkulturen?

.
Jag är rädd för att fokus kan ha blivit helt fel i frågan om Hagamannens placering i Övertorneå? Det handlar bara om hur Övertorneåborna ska klara sig mot Hagamannen. Någon annanstans hade det naturligtvis varit en korrekt frågeställning. Men i Tornedalen kanske man måste vända på frågan.

Hagamannen har visserligen fått två övervakare till sin hjälp. Men kommer han att klara den tornedalska mobbingkulturen? Vad händer till exempel om han blir osams med Sven-Erik Bucht eller om han får råd att köpa en fin bil? Får han hela apflocken på sig då?

Södertälje torsdagen den 30 juli 2015
Mikael Styrman
.

Mycket konstigt kring MH370-eftersök

.
(Uppdaterad 30/7, kl 11:34)

För att ta saker och ting i rätt ordning är det mycket som är oförklarat kring det malaysiska planet MH370:s försvinnande i mars förra året. Men ungefär lika konstigt är hur ”eftersöket” bedrivits.

Att man hemma hos en av piloterna fann en simulator, enligt vilken han övat inflygning och landning på den amerikanska militärbasen Diego Garcia i Indiska Oceanen, var förbryllande, kanske besvärande. Men denna omständighet ensam betyder inte så mycket.

Vittnesuppgifterna från Maldiverna, där man sett ett snarlikt plan passera på låg höjd, vid ungefär rätt tid, misskrediterades. De skulle annars ha fått simulatorfyndet med Diego Garcia-övingarna att framstå i ett helt annat ljus.

Eftersöket koncentrerades mot Australien och Sydpolen på basis av diffusa teorier som åtminstone enligt min uppfattning andades mörkläggning lång väg.

Nu har man hittat en del av en vinge på ön Reunion, mellan Madagaskar och Mauritius. Det är väl inte ännu bevisat att den härrör från MH370, även om mycket, så här långt, tyder på det. Även om delen skulle visa sig höra till MH370 bevisar det i sig ingenting. Men den kan i så fall vara ännu ett indicium som pekar mot att Diego Garcia, på ett eller annat sätt, är inblandad i planets försvinnande. Möjligen genom en false flag-operation som gått fel. Alternativt kan uttråkade och skjutkåta amerikaner ha skjutit ned planet. Det vore i så fall inte första gången som skjutkåta amerikaner skjutit ned civila trafikflygplan. Bland annat sköt USS Vincennes ned Iran Air’s Flight IR655 i iranskt luftrum, över iranskt territorialvatten, på kurs enligt färdplan, över Persiska Viken. Ett annat exempel är det fjärde planet, det som ”störtade” oförklarligt över amerikanskt luftrum den 11 september 2001. Men hela 9/11 var kringgärdat av så mycket lögner att man inte ens kan vara säker på att det någonsin fanns ett fjärde plan, än mindre några passagerare.

Om MH370 har skjutits ned eller eljest störtat nära Diego Garcia, eller efter att ha passerat basen, behöver det i och för sig inte förklara att flygplanet fanns i området kring Diego Garcia. Men det kan definitivt göra mycket för att förklara varför eftersöket av allt att döma manipulerades och havererade.

Av strömmarna att bedöma, så som som de presenterades av CNN idag, samt med beaktande av resultat av tidigare vittnesmål och husrannsakningar, bör man söka MH370 ungefärligen i en triangel som avgränsas av Maldiverna, Diego Garcia och Seychellerna.



Södertälje torsdagen den 30 juli 2015
Mikael Styrman
.

onsdag 29 juli 2015

Slavskepp till Afrika?

.
För några hundra år sedan var slaveri vanligt i Afrika. Inte minst araberna höll sig med fördel med afrikanska slavar. Europeiska slavskepp förde miljoner slavar till Amerika.

Nu uppehåller sig tusentals illegala migranter runt Calais i syfte att ta sig till Storbritannien. Britterna funderar på hur man kan skicka tillbaka dem till Västafrika. Att flytta så stora mängder människor med flyg låter sig åtminstone inte göras med vanligt reguljärflyg. Det blir då antingen fångtransportplan av amerikansk modell, eller fartyg. Vare sig det blir det ena, eller det andra, kommer det nog att fungera som en sorts omvända slavskepp. Denna gång för européerna afrikanerna till Afrika. Fast mest rätt vore ju om de transporterades till USA, som gjort allra mest för att sätta de flesta av dem i rörelse.

Om ingenting förändras dessförinnan kan vi få se den tragikomiska situationen att Storbritannien, Frankrike och kanske Tyskland fraktar afrikaner till Afrika och Sverige fraktar afrikaner till Europa. Det låter väl som något som våra politiker skulle kunna åstadkomma om de uppbådade alla sina intellektuella resurser?

Sannolikt kommer någon humanitär stormakt snart att finna sig illa positionerad i den rådande verkligheten.

Södertälje onsdagen den 29 juli 2015
Mikael Styrman
.

En svensk tiger skäms

.

Återkommande stormas nu tunnelingången i Calais av tusentals migranter som försöker ta sig till England. Det finns visserligen inte gjort någon utredning som visar på hur många, som med svensk hjälp att ta sig till Italien, går vidare till samhällsomstörtande verksamhet i Europa. Men ett är säkert: Någonstans tar de som svenskarna ”räddar” vägen. Ett annat är också säkert: Snart ledsnar andra europeiska länder på svenskarnas verklighetsfrånvarande lallande. För att det ska ske behöver man inte gå så långt som till Dover-Calais för att hämta missnöje. Det räcker med att någon italiensk familj blir utsatt för något bestialiskt, som med rätt eller orätt kommer att kopplas till den svenska verksamheten, för att svenskarna ska få det hett om öronen. Och det är inte säkert att de skjuter varningsskott. Trots allt så gjorde inte franska regeringen det när de sänkte Rainbow Warrior, i Aucklands hamn på Nya Zeeland.

Jag tror inte att det går så långt, att migranterna tar över tunneln och gör den autonom. Men jag tror att det kommer att gå så långt, att man i Europa kommer att sätta likhetstecken mellan den svenska verksamheten och dess konsekvenser i Calais, med flera ställen. Senast efter ett par, tre döda järnvägsanställda och/eller poliser får vi byta vår gamla slogan från ”En svensk tiger” till ”En svensk skäms”. I vanlig ordning kommer då vår regering och byråkrati att försöka framställa det som en svensk framgång.

Södertälje onsdagen den 29 juli 2015
Mikael Styrman
.

Audi RS6 - det självklara valet

.

Audi RS6, och snarlika modeller, är bland de vanligaste flyktbilarna vid grova rån. Det är ganska lätt att förstå. Fyrhjulsdrift och goda vägegenskaper i kombination med 560 hk, 3,9 sek 0-100 km/h och topphastigheten 305 km/h talar sitt tydliga språk. Den som har någon elektronikkunnig person i partiet kan nog dessutom få upp topphastigheten lite till. Det gör att polishelikoptern inte hänger med, om vägen inte är kurvig.

Det gör att RS6 förmodligen är en bil som stjäls ganska ofta. Nu är inte hastighetsresurser allt. Många av dem som stjäl dessa bilar, eller rånar bilen från innehavaren, är antingen väldigt stressade eller sopskallar till chaufförer. En del av dem skulle vara farliga även i en gammal jordbrukstraktor.

Häromdagen stals det en i Uddevalla. Pris 1,4 Mkr. Det slutade efter en halv timma med en en stor krock på E6:an. Ägaren(?) som blev bestulen på bilen var 21 år. Nu kan man visserligen köra ihjäl sig med en gammal Volvo Duett också, men jag tror inte att en RS6:a ökar en 21-årings överlevnadsmöjligheter. Åtminstone tror jag att den ökar risken för att grova brottslingar ska ta ihjäl 21-åringen när de försöker komma över bilen.

Förr var det mycket ovanligt att en 21-åring hade en RS6:a eller liknande. Men numera, sedan den i samhället etablerade maffian satte sedelpressen i sken, kan nästan var- och varannan kvista in på banken och hämta pengarna utan mer långtgående analys än att man har tråkigt en eftermiddag. Man kan också tjäna grova pengar numera på samhällsviktiga verksamheter som idrott, spel och dobbel.

Södertälje onsdagen den 29 juli 2015
Mikael Styrman
.

Hagamannen, permissionerna och andra grova brottslingar

.
I debatten kring Hagamannens frisläppande anförs att han är farlig och har si och så hög återfallsrisk, vilket skulle bevisas av att han inte beviljats några obevakade permissioner under fängelsetiden.

Det är möjligt att han både kan vara farlig och ha hög återfallsrisk, men det bevisas inte av att han inte beviljats några permissioner. Det bevisar bara att de många olika statliga regelverken inte är synkroniserade med varandra.

Intagna ska beviljas permissioner för att förbereda dem på en återanpassning i samhället. Samtidigt ska kriminalvårdens handläggare pröva när det kan ske säkert. Dessa handläggare står ganska lågt i den statliga byråkratin. Samtidigt är de ofta unga människor med begränsad livserfarenhet. Bedömningarna är säkert många gånger bra och väl underbyggda, men de kan också vara charmigt naiva och präglas ibland av att enstaka tjänstemän kan ta sig själva på mycket stort allvar, exempelvis efter nyligen erhållen befordran. Om något går fel under en permission faller de fritt, eftersom deras chefer högre upp i byråkratin då behöver en syndabock, för att klara sig själva. Lagstiftaren har inte förutsett att den situationen kan uppkomma, att någon ska släppas fri, utan att ha haft permissioner. Det beror med andra ord inte så mycket på Hagamannens eventuella farlighet som på att statens många regler inte alltid går i takt.

Det finns en inbyggd konflikt i all kriminalvård. Det är konflikten mellan straff och vård. Man kan fundera över hur klok den nuvarande ordningen är. Den som innebär att vi före straffets avtjänande bestämmer när en person är färdigstraffad respektive färdigvårdad. Det låter sig nog lättare avgöras beträffande straffet än vården. Men om vi ska överge det nuvarande systemet är vi nog på väg mot det amerikanska, där man låser in människor på livstid på fängelser där de inte kan bli bättre och sedan vid återkommande prövningar konstaterar att de nog behöver vårdas mer. Det systemet fungerar mycket sämre än det svenska, lyckas inte återanpassa brottslingar, och har lett till extremt hög brottslighet i USA, samt till att samhället håller på att duka under av de höga kriminalvårdskostnaderna.

Det finns andra problem i anknytning till detta. Vi har kriminellt slödder på framskjutna positioner i samhället, som på grund av vårt politiska systems och vårt rättsväsendes tillkortakommanden får nyttja dessa i sin kriminella verksamhet, bland annat till att plundra våra innovatörer och entreprenörer.

Vi skulle kunna försörja vår befolkning utan dessa kriminella elements verksamhet. Men vi kan knappast skapa välstånd i landet utan att trygga våra entreprenörer mot politisk brottslighet och politiska fängelsedomar.

Ibland är konsekvenserna tydliga, ibland tar det lång tid innan vidden av politisk brottslighets skadeverkningar kan överskådas. Beträffande Anders Sundströms och Sven-Erik Buchts härjningar vet vi delar av Facit. I Northland förlorade i huvudsak svenska pensionssparare fjortontusen miljoner kronor. I Vattenfall förlorade vi hittills tvåhundratusen miljoner kronor, som annars kunde använts till att trygga vård, omsorg och utbildning. Och mer tycks det bli. Den långsiktiga verkan av att man med hjälp av en offentlig förvaltning, under ledning av kriminella, stal Ekfors Kraft AB låter ännu vänta sig. Budskapet är: Ve den som sköter elförsörjning bättre än kriminella klåpare. Det kommer att bestämma spelreglerna för alla svenska eldistributörer. Och det kommer inte att föra något gott med sig.

Södertälje onsdagen den 29 juli 2015
Mikael Styrman
.

Bror Duktig i Italien ställer till det

.

Lite ängsligt rapporterar våra media om att man från den svenska patrullbåten, som fungerar som människosmugglarnas sjötaxi i Italien, nu övergått till att skjuta skarpt mot italienska flottan. Som det rapporterades igår var det för att flottans båt, en ribbåt, närmade sig snabbt, utan att ge sig till känna. Då sköt svenskarna varningsskott. Det verkar väl lindrigt uttryckt en aning överspänt?

Nu när man har sovit på saken rapporterar media om att svenskarna istället trodde att det var en smugglarbåt som närmade sig. Jaha. Var det ok att skjuta då? Det blev nog inte bättre när man fick sova på saken. Det här artar sig till en allt märkligare soppa.

Vilket uppdrag har den svenska Bror Duktig-styrkan i Italien egentligen? Är man både sjötaxi åt smugglarna och därutöver även gränspolis och tullare? Kanske trodde man att det var konkurrerande människosmugglare som närmade sig?

Jag kan tänka mig att en anledning till att svenskarna åker till Italien och leker Bror Duktig, importerar afrikaner som italienarna inte vill ha dit, och dessutom skjuter mot italienska flottan, kan vara att man inte respekterar italienarna. Kanske vet man vad Churchill sa när han fick veta att italienarna skulle strida på tyskarnas sida under Andra Världskriget: ”Det är inte mer än rätt - vi hade dem förra gången!” Men ingen vet med säkerhet vad Churchill hade sagt om svenskarna för det fall de hade fortsatt kriga efter att ha förlorat Finland i 1808-1809 års krig.

Jag misstänker att det finns anledning att vara lite återhållsam med att skjuta mot italienska myndigheter när man befinner sig i Italien. Det kan nog lätt sluta med att man kommer hem med svansen mellan benen annars - och båten överlastad med flyktingar - om det har gått bra - utan båt, om det har gått sämre…

Södertälje onsdagen den 29 juli 2015
Mikael Styrman
.

Nysvenskan har tagit ordet ”räddat”

.
Nu när svenska staten har en patrullbåt som agerar sjötaxi i Medelhavet har politikens nysvenska även omhändertagit ordet ”räddat” och ändrat dess innebörd.

Förr betydde räddat exempelvis att man undsatte någon som annars skulle ha drunknat. Numera räcker det med att man plockar över människor från deras egen mindre båt, till den svenska statens större båt, och kör dem till Italien, för att det ska kallas ”räddat”.

Räddat har därmed blivit en synonym till ”skjutsat med sjötaxi”.

Och vi får veta i våra media om hur många tusentals som man har räddat, vilket med gammalt språkbruk innebar att de annars skulle ha dött. Den nysvenska innebörden är att människosmugglarna annars hade varit tvungna att köra dem hela vägen till Italien. Det innebär att ordet räddat även har en annan innebörd numera: ”avlastat människosmugglare”.

Nu har svenskarna skjutit varningsskott mot italienska flottans ribbåt. Man brukar skjuta varningsskott innan man skjuter verkningseld. Även det kommer nog så småningom. Vem skjuter först?

Få se om italienarna också tycker att de har ”räddat” någon, sedan, när de sänker den svenska patrullbåten? De kanske tycker att de har räddat italienare som lever under enkla omständigheter?

Södertälje onsdagen den 29 juli 2015
Mikael Styrman
.

tisdag 28 juli 2015

Om att sila horor och svälja diktaturer

.

Engelska parlamentets överhus, ”House of Lords” ansvarige för etikfrågor fick inte ta kokain tillsammans med prostituerade. Då fick han sparken.

USA:s president behövde inte veta om den etiopiska regeringen är demokratiskt vald eller ej, när han igår förklarade sin lojalitet till regeringen och tog avstånd från oppositionen.

Men, undrar om det verkligen är där skon klämmer? USA står ju alltid på samma sida som diktatorer, mot deras respektive folk. Nästan som om de har kastat om ordens betydelse: demokrati och diktatur. Åtminstone i Sydamerika, Afrika och Asien tycks amerikanernas bästa lekkamrater alltid vara diktaturer. Några kända exempel i nuet och den nära historien: Saudiarabien, Shahen av Persien, Mubarak i Egypten, Thieu i Sydvietnam, Pinochet i Chile osv. I Sydamerika har ju knappt funnits en demokratiskt vald regering som inte blivit störtad av USA och knappt en diktator som inte betraktats som närstående.

Jag kan väl förstå att moralpaniken utbryter om en av överhusets medlemmar tar kokain tillsammans med prostituerade. Eller om det blir offentligt känt att någon gör det. För det är väl det som det handlar om? Han lär väl varken vara den enda horknullaren i parlamentet eller den enda narkomanen, knappast heller den enda ”blandmissbrukaren”. Men jag vet inte heller om det finns något motsatsförhållande mellan att ha dessa laster och att ändå kunna göra ett bra arbete - knappast samtidigt dock.

Däremot kan jag se klara problem med att sköta sitt arbete om en nykter och odrogad president, utan horor i famnen, inte kan skilja på demokrati och diktatur. Åtminstone om USA är en demokrati vill säga.


Förhoppningsvis visste han i alla fall vilken stad han var i ….eller sa han möjligen Örebro?

Södertälje tisdagen den 28 juli 2015
Mikael Styrman
.

Ryska ubåten väcker tre frågor

.
Säkert väcker den nyss funna ubåten på svenskt vatten, som förmodas eller påstås vara rysk, fler frågor. Men tre saker väntar jag på att få svar på:

Hur kommer Carl Bildts protest till ryssarna att se ut?

Hur kan ett ”isländskt” företag veta att det ligger en miniubåt på svenskt vatten?

Varför "hittar" inte islänningarna den själva?

Södertälje tisdagen den 28 juli 2015
Mikael Styrman
.

Hur länge innan svenskar mördas av amerikanska drönare?

.

I Suruc i Turkiet utspelade sig något som kan ha varit något helt annat än vad som rapporterades till oss. Vi fick veta att den bomb som tog livet av ett trettiotal människor var utplacerad av IS. Det kanske den var, men kan vi veta det? Naturligtvis inte. Det kan lika gärna ha varit en amerikansk ”false flag-operation” ägnad att tvinga Turkiet att ta en aktivare del i striderna mot IS. Säkert finns ännu fler möjligheter.

Ungefär samtidigt nås vi av rapporter om förekomst av eventuella IS-träningsläger i Slovenien. Det kan naturligtvis inte helt uteslutas att det skulle kunna vara sant. Mer troligt är nog att det bara är en förevändning för att komma igång med det godtyckliga amerikanska drönar-mördandet även i Europa. När det väl är igång i Slovenien är det fritt fram att så småningom påstå att det behöver utvidgas, därför att träningslägren i Slovenien flyttat till än det ena och än det andra landet. Ungefär som Vietnamkriget snart utvidgades till grannländerna.

Det finns heller inga garantier för att det ska börja i just Slovenien. Så mycket människor som försöker fly undan det amerikanska mördandet i Mellanöstern, kan man naturligtvis med lika mycket trovärdighet påstå det om vilket europeiskt land som helst. Ungern hade en gång en János Kádár som kallade på en sovjetisk ockupation av det egna landet, då när Sovjetunionen var det ondas hemvist i världen. Tjeckoslovakien hade en Gustáv Husák. Sverige kan säkert visa sig ha någon Carl Bild- eller Sven-Erik Bucht-typ som kan se personliga fördelar i att kalla på amerikansk hjälp mot påstådd IS-verksamhet i Sverige. Migrations- och flyktingpolitiken har redan länge bedrivits på ett bitvis utmanande sätt, vilket är en bra grogrund för missnöje som kan kanaliseras till de mest stolliga ting.

Kanske räcker det att grunda med en eller två amerikanska false flag-operationer på svensk mark, för att få många svenskar att se fram emot att bli godtyckligt mördade när som helst, var som helst. Allt i trygghetens namn.

Södertälje tisdagen den 28 juli 2015
Mikael Styrman
.

Mät ut ansvar hos pyromanernas bästa vänner

.
En viktig ingrediens i efterspelet till, eller varför inte mörkläggningen efter, den västmanländska skogsbranden förra sommaren, har varit frågan om vem som orsakade branden. Syftet är naturligtvis att flytta fokus så att allt ansvar mäts ut hos den som orsakade branden.

Det är naturligtvis bara ett mörkläggande stickspår. Bara för att branden orsakas av någon annan är det inte fritt fram att misskötta bekämpningen av den. Bränder uppstår lätt sommartid, särskilt om det är varmt och torrt. Om de inte orsakas av skogsmaskiner orsakas de av andra fordon, av eldande människor i skog och mark, av glas i terrängen i samband med sol, av blixtnedslag, olycksfall och säkert av många andra skäl.

Högskattesamhällets brandförsvar kan inte gömma sig bakom att branden orsakats av någon eller något. Att ens andas om något sådant tyder på oförmåga att ta ansvar. Människor som inte kan ta ansvar ska inte ha ansvarsfulla uppgifter och ämbeten. Människor på sådana positioner vilka är oförmögna att ta ansvar är pyromaners bästa vänner. Där bör ansvaret utmätas.

Södertälje måndagen den 27 juli 2015
Mikael Styrman
.

söndag 26 juli 2015

Skogsbränderna och skammen

.
Ett år efter skogsbranden i de västmanländska skogarna försöker den offentliga sektorn hantera skammen och slå ifrån sig skulden efter det misskötta brandbekämpningsarbetet. Frågan uppmärksammas nu på olika sätt. Jag såg en debattartikel i Svenska Dagbladet idag, författad av ledningen för MSB. Den var rolig. Förmodligen ofrivilligt rolig. Åtminstone fick jag titta efter att det verkligen var en seriös debattartikel och inte en satir. Det kunde gott ha varit ett manus till en stand up comedian. Jag ska återkomma till den i ett eget inlägg.

Jag blev även uppmärksammad på en ledare under samma tema, i Norrbottens-Kuriren. Där har våra brandkårers miserabla kunnande vad gäller skogsbränder decimerats till en fråga om resurser, samordning och partipolitik, rättare sagt försvarspolitik. Det mesta är faktiskt ovidkommande för det händelseförlopp som utvecklade sig i Västmanland.

Alliansregeringen hade inget emot att hänga ut inkompetenta nationalsocialdemokratiska politruker på MSB. Den nationalsocialdemokratiska regeringen inskrider till deras skydd. De får numera utreda sig själva och slipper besvärande insyn i deras lekstuga.

Samordning puffar Kurirens ledare för. Men det hjälper inte om är aldrig så samordnad om man inte vet man ska göra.

Inte heller var det egentliga problemet vare sig bristande resurser hos brandkårerna eller hos försvaret. Vi har hanterat skogsbränder förr, utan några stora resurser hos försvaret. Men det som fanns förr, och som saknas nu, är kompetens. Förr visste man, åtminstone på landsbygden, hur skogsbränder hanterades. Hyggesbränning och skogsbränder var en normal och återkommande verksamhet. Då saknades dagens täta vägnät, man gick till fots utan dagens kommunikationer, fordon och den moderna tidens terrängframkomliga resurser -  men det fanns kunskap!

Nu försöker man sätta stadsbeduiner som knappt har satt sin fot i skogen att sköta skogsbränder - med känt resultat. Det påminner inte så lite om hur man på 1980-talet inom nationalsocialdemokratin drev tesen om allas lika förutsättningar så långt att man plockade upp folk från gatan och satte dem i ”uppfinnarskola” och öste pengar över dem. Det blev naturligtvis bara pannkaka.

Inkompetensen på brandbekämpningsområdet går genom hela samhällsstegen. En garanti för att det inte ska bli någon förbättring. - Tänt är bränt! Vilken större by eller stad blir den första att brinna ned medan den offentliga sektorns politiska oduglingar tjafsar om eventuella brister i samordningen?

Södertälje söndagen den 26 juli 2015
Mikael Styrman
.

Kriget hemligare än någonsin

.
Snart sagt varje dag nås vi av rapporter om bomber som exploderat runt om i världen. Ofta med många dödsoffer och svårt skadade. Vanligast är det i Mellanöstern och nu tycks det söka sig mot Turkiet och Europa.

I stort sett samtidigt som media rapporterar om att bomben sprängts får vi också en förklaring. Vi får veta vem som sprängt bomben, som om saken vore utredd och avklarad i samma ögonblick som bomben detonerar. Hur kan man veta det, dessutom utan att någon gett sig till känna och tagit på sig dådet, eller kunnat verifieras?  Ofta kan dessutom olika galningar samtidigt göra anspråk på att ha sprängt bomben. Man kan naturligtvis inte veta. Det enda man kan veta är att någon aktör önskar utvidga eller underhålla konflikten. Vi kan också ana att någon som har inflytande över våra, ofta självcensurerande, media påverkar rapporteringen, i syfte att styra vår uppfattning och tolkning av det inträffade.

Ett snarlikt fenomen kan vi se när media rapporterar om rörelser upp och ned på börsen. Även dessa förklaras utan dröjsmål trots att det ofta är hart när omöjligt att veta. Det är inte heller så konstigt eftersom en mycket stor del av aktörerna på börsen står under politisk kontroll. Därför är det möjligt att, inom rimliga gränser, tvångsköra börsen upp eller ned. Rapporteringen är inbillat samhällsbevarande. Den syftar inte till att spegla förtroendet för börsens företag och deras framtidsutsikter. Den syftar istället till att skapa en illusion som hela tiden ska driva börsen uppåt, utan besvärande hack i kurvan. Förmodligen är det ofta därför mycket stora missförhållanden som röjs kan resultera i ganska obetydliga kursförändringar. Särskilt i bolag med stor andel opersonligt ägande. Börsen kan liknas vid en badboll och våra media, med få undantag, kan liknas vid pumpen som driver badbollen allt närmare punkten vid vilken den brister.

Den moderna sortens krigföring som innebär att möjligen olika parter i mångfacetterade och månghundraåriga etniska konflikter bombar ihjäl varandra utan att ge sig till känna, gör det allt svårare att tolka vad som pågår. Drönare är det än så länge bara USA som använder för att godtyckligt mörda människor med. Men tekniken är idag ”common knowledge”. Det är därför förmodligen bara en tidsfråga innan flera parter ägnar sig åt sådant. Det som krävs är en eller flera parter som är lika hänsynslös och galen som amerikanerna. Att det inte förekommer tyder åtminstone i viss mån på att de andra galningarna inte är lika illa däran.

Jag har pratat med personer som deltagit i sådana konflikter. De missiler de sköt kostade mer än en årslön per styck, för var och en av dem. Dessa exklusiva missiler sköt de så många de hann, från morgon till kväll. Nya missiler levererades dagligen till dem - gratis! De visste inte från vem. Ungefär som varuleveranserna från Meat District till Manhattan, i New York. Med den skillnaden att där vet man vem som levererar och man får också betala varorna själv.

För några dagar sedan small en större bomb i Turkiet. Genast fick vi veta att det vara IS som var i farten. Och lika snart vidtog turkiska repressalier i form av flygattacker mot IS. Men kan vi, och bör vi, lita på att det var IS? Känns det rimligt att tro att IS i dagens läge tycker att de just nu behöver få mer och kraftfullare fiender därför att de nuvarande kroknar? Personligen har jag svårt att tro det. Jag tycker att det känns mycket mer sannolikt att det var amerikanska intressen som sprängde bomberna i Turkiet, för att sylta in Turkiet i konflikten i USA:s ställe. Metoden fungerar vare sig turkiska regeringen genomskådar den eller ej. Att regeringen genomskådar den är ju inte samma sak som att inte folket låter sig manipuleras. Och en manipulerad folkgrupp övergår lätt i att bli en okontrollerbar mobb. Därför leder en sådan här, möjligen amerikansk bomb, till turkisk inblandning vare sig turkarna vill det eller ej.

För övrigt kan man beklaga att våra media är så osjälvständiga och alltid pliktskyldigt rapporterar som amerikanerna vill att det ska rapporteras, eller som svenska media tror att amerikanerna vill att det ska rapporteras. Det ifrågasätts aldrig att det inte är en av kanske tre, fyra eller fem grupper i Mellanöstern som spränger bomber, utan istället en utomstående part. Om bomberna istället sprängdes i England, eller i USA, skulle våra media då vara lika snabba att förklara bomberna med interna uppgörelse mellan olika engelska eller amerikanska banditgäng. Jag har svårt att tro det…

Södertälje söndagen den 26 juli 2015
Mikael Styrman
.

fredag 24 juli 2015

Lånta fjädrar på hjortronmyren också

.
En liten lustifikation som kanske inte svenskar märkte gjorde vår jordbruksminister Gruv-Svenne härom veckan. I samband med att Löfven var utomlands, i Etiopien, var Gruv-Svenne ensam i tjänst. Han intervjuades och sa att han skulle vara ledig och åka hem och plocka hjortron när Löfven kom tillbaka.

Men det var nog inte riktigt sant. Åtminstone var det inte sannare än det han sade om sina byggnadslov och sina Ekfors-aktier och om Pajalagruvan. Och det var ju lögn. Det fanns nämligen inga mogna hjortron i Gruv-Svennes hembygd. Och då vet alla som plockar hjortron att han inte alls skulle plocka några hjortron. Den som ska plocka hjortron håller reda på sådant och tar hänsyn till läget i sin planering.

Det var väl så, att Gruv-Svenne som vanligt inte kunde motstå frestelsen att plocka några lätta poäng genom att utge sig för att vara naturmänniska, familjefar och flitig bärplockare. Med kännedom om hur han opererar dyker han väl upp i Fjollträsk och delar ut små burkar med hjortron som han säger sig ha plockat själv. Det har han alltså inte. Vem har då plockat dem - och var?

Death Valley, Norrbotten, fredagen den 24 juli 2015
Mikael Styrman
.

Världens dyraste hamburgare?

.
I media uppmärksammas så här sommartid, i vanlig ordning, hur man runt Dalälvens nedre lopp vill bespruta mot myggen, inte en gång, utan flera, återkommande. Att döma av media blir det aldrig nog. Men jag vill inte sätta mig till doms över det. Jag lever inte där, vistas aldrig där, och kommer att alltid att undvika att sätta min fot där. Jag kan därför inte bedöma om en del ortsbors längtan efter att använda kemikalier, vars effekt på naturen inte går att helt förutse, är berättigad eller inte. Till stor del på grund av den lyckade kampanjen för att framhäva nedre Dalälvsloppet som helvetet på jorden kommer jag, och förmodligen många andra att noggrant undvika att någonsin sätta vår fot där.

Det hela påminner, som jag strax ska utveckla, om min hembygd, i Tornedalen. Där har man, trots ganska obetydliga och kortvariga myggproblem, också tyckt att man bör få spruta mot myggen. Visserligen varar problemen som regel bara 1-2 veckor men det hindrar förstås inte att man för ett väldigt liv om myggproblemet. Nu senast ordnade man VM i myggfångning för att riktigt pränta in i resten av världen hur synd det är om Övertorneå-borna. Eller var det möjligen för att skoja med dem som efter tiotusentals år med samma myggbesvär plötsligt inte kan leva utan att spruta? Budskapet till omvärlden blir naturligtvis att det finns mycket mygg i Övertorneå.

Resultatet har inte låtit vänta på sig. Turisterna har uteblivit i år. Sommarens stora begivenhet, marknaden, har gått back, eller åtminstone näst intill. Antalet betalande besökare på marknadsdanserna var bara en bråkdel mot vad som tidigare brukat gälla. Nu slåss man inbördes om vems fel det är. Ett mindre öltält en bit från hotellet tillhörigt ett nationalsocialdemokratiskt kommunalråd, som ”kör sitt eget race”, är starkt misstänkt för att ha sugit åt sig nästan alla det stora hotellets gäster. Marknadsgeneralen har avgått. Med hel- och halvkända TV-personligheters hjälp går man nu all-inn för att marknadsföra myggplågan. På något sätt måste man kunna få tag i de förväntat många kufar i Tyskland, som man tror att tycker att det är definitionen på en bra semester, att åka någonstans där det finns helvetes mycket mygg, för att där låta frugan och barnen bli uppätna, inte minst på nätterna. Vad finns det att göra åt sådan optimism och sådan klarsyn? Det är väl bara att önska Övertorneå-borna lycka till. Man har åter igen lyckats placera sig på kartan, något som brukar vara viktigt för byapolitiker i förskingringen.

Det finns även fler likheter med nedre Dalälvsbygden. I Älvkarleby lyckades någon eller några, för nu ganska länge sedan, intala kommunpolitikerna att det var en bra idé, och en kommunal angelägenhet, att bygga ett stort hotell vid E4:an. Det ca 10 mil längre norrut belägna Tönnebro Värdshus var ju ständigt fullt med folk och en stor framgång. Resultatet blev att Tönnebro fortsatte att vara fullt av folk och Älvkarlebyhotellet var tomt. Av någon anledning förstod inte stockholmare på väg norrut vilken god idé det var att stanna och ta in på hotell efter 14 mils körning. Föga förvånande gick det åt fanders med musik. Numera har anläggningen sedan ett antal år övertagits, mot en försumbar summa förmodar jag, av en kinesisk affärsman. Han har tydligen också rådgivare eftersom han lagt ned stora summor på att förvandla anläggningen till någon sorts kinesisk drakborg med murar och allt. Själv skulle jag gärna, någon gång i livet vilja besöka kinesiska muren. Men kanske inte en kopia av den i svenska Älvkarleby. Återstår att se om det platsar bland svenskarnas favoritsysslor att stanna i Älvkarleby för att besöka ett svensk-kinesiskt fd kommunalt hotell.

I Övertorneå byggde kommunen ett hotell på 1980-talet för idag motsvarande ca 100 miljoner kronor. Det såldes till privata ägare för en dryg miljon, för några år sedan. Det vill säga ungefär samma proportioner som när de nu hyllade finansmännen och deras konkursadvokattorped var färdiga med Northland. Idag är halva hotellbyggnaden i Övertorneå alltjämt Folkets Hus för de, efter flera decenniers framgångsrik nationalsocialdemokratisk politik, allt färre återstående invånarna. Andra halvan är numera flyktingförläggning. Två närbesläktade verksamheter som tillsammans ska dra in hotellet och kommunen i den ljusnande framtid som är vår.

Luppioberget var förr ett lokalt bemärkt utflyktsberg i Övertorneå kommun. Det var innan människor hade börjat röra sig utanför den egna kommunen, hade egna bilar och innan TV hade kommit. Stor möda har under decenniers tid lagts vid det för kommunens framtid uppenbarligen livsviktiga projektet att låta Tomtemors Kaffestuga ersättas av en grå fyrkantig kartong av den typ som är så populär numera. Återstår att se vilken effekten blir på antalet turister som nyttjar väg 99 genom kommunen. Kommer utsocknes resenärer att förstå vilket viktigt utflyktsmål Luppioberget var för lokalbefolkningen för 100 år sedan, en dag per år?

En liknande kartong byggde kommunen vid Kattilaforsen, två mil norr om Övertorneå. för drygt 10 år sedan. Dess viktigaste funktion är just nu att skymma utsikten mot forsen för ortsborna. Den ska nu säljas - i praktiken skänkas bort - eftersom kommunen inte ens får tag i någon arrendator som vill försöka driva den. Eller ”entreprenör” som det heter på kommunspråk. Enligt det kommunpolitiska synsättet är nämligen en ”entreprenör” en människa som kommer till en färdig anläggning som kommunens politiker och utsocknes konsulter har tänkt ut och byggt, för 5-6 ggr högre pris än om någon privat företagare skulle ha byggt den, för att där steka hamburgare. Periodvis har kommunen betalat krögare för att vara där, hålla öppet och steka dessa hamburgare - världens dyraste sådana?

Jag är rädd det säger oss mycket om framtidsförutsättningarna för alla kommuner vars politiker delar denna syn på entreprenörer.

Death Valley, Norrbotten, torsdagen den 23 juli 2015
Mikael Styrman
.

torsdag 23 juli 2015

Löfven, Romson, Gruv-Svenne och KU

.
Stefan Löfvens märkliga hantering av vice statsministerposten har tilldragit sig andras uppmärksamhet och även resulterat i en KU-anmälan. Anledning till missnöjet tycks vara Löfvens problematiska relation till sanningen. Förståelsen tycks vara väldigt liten, bland andra politiker, för att Löfven inte kan tala sanning om vem som är vice statsminister. Det är ju något förvånande eftersom Löfven ju tillhör en generation politiker, inte minst nationalsocialdemokratiska, som över huvud taget tycks ha väldigt svårt för att hålla sig till sanningen mer än mycket korta stunder åt gången.

För en vanlig människa upplevs det lätt absurt att Löfven hamnar inför KU för att ha ljugit (smaka på det ordet - för många betyder det ingenting) om Romsons uppdrag som hon visade sig inte alls ha. Andra skulle tycka att det hade varit mer på sin plats om han hade hamnat inför KU i det fall han verkligen hade gjort Romson till vice statsminister.

Riktigt tokigt var det ju för att han hade lämnat riket i händerna på Gruv-Svenne - alla svindlares vän kompis och kumpan. I ett annat land, i en annan tid, med ett hårdhänt men mindre korrumperat rättsväsende än det svenska, skulle det sannolikt kunnat resultera i Löfvens giljotinering. Åtminstone om Gruv-Svenne hade fått hålla på ett tag.

Death Valley, Norrbotten, torsdagen den 23 juli 2015
Mikael Styrman
.

Ikea återkallar 27 miljoner byråer och stämmer tillverkaren av originalet?

.
Som bekant är de flesta av IKEA’s möbler och produkter stulna av andra, ekonomiskt svagare, designers och tillverkare. Må vara att man ibland gör någon mindre ändring för att kringgå designens originalitet.

Nu tycks man ha plagierat en möbel vars originaltillverkare inte provat ut möbeln tillräckligt. Två barn har dött i USA i samband med olyckor med möbeln. I Sverige vore en sådan händelse helt ofarlig. Men i USA gör man inte sådant ostraffat.

Nu återstår att se om IKEA stämmer tillverkaren av originalet för att ha tillverkat en möbel som inte var tillfredsställande utprovad och på så sätt ha lurat IKEA att stjäla en farlig möbel.

Death Valley, Norrbotten, torsdagen den 23 juli 2015
Mikael Styrman
.

tisdag 21 juli 2015

Miljardärer, Finanskändisar eller Vrakplundrare?

.
Minister som börjat ledsna på att hålla inkompetenta kleptomaner kvar vid köttgrytorna?
Media, inte minst i Norrbotten, rapporterar om efterspelet till Anders Sundströms och Mats Paulssons kraschade Northland Resources. Att Northland skulle krascha var både förutsägbart och oundvikligt. Det kan var och en konstatera som bryr sig om att studera järnmalmsprisets långsiktiga utveckling i förfluten tid. Men det var också ointressant. Vad som däremot var intressant var investerarnas pengar. Eller investerarnas av odugliga förvaltare bortslarvade pengar.

Tiden runt konkursens utbrott handlar om att sopa igen spåren till dem som verkligen skott sig på den. Viktigast är att finna en lojal konkursförvaltare som låter sig ledas med till buds stående övertalning och smörjmedel och som därför inte fördjupar sig i bakomliggande orsaker. Det blev Hans Andersson och den frågan är ännu under kontroll.

Nästa steg är den vanliga metoden att med en blygsam belöning under bordet förvärva tillgångarna i boet för en spottstyver. Den går nu mot sitt slut.

Hamnen i Narvik, som kostade 328 miljoner kronor att bygga har nu sålts för 5,7 miljoner kronor. Det torde vara en kombination av främst tre samverkande faktorer: Byggnation till medvetna överpriser, försäljning till medvetna underpriser och en ”resonabel" konkursförvaltare. Har de ursprungliga investerarna anledning att glädja sig? - Knappast! Men de har sig själva att skylla. Om man undandrar sig sitt ansvar som kapitalägare (som alla sparare är) och i sitt ställe sätter en lika okunnig person som en själv, så bör man inte vara förvånad över att det går åt helvete. Den som förvaltar stora mängder av andras pengar är ständigt föremål för olika lukrativa förslag som vanligtvis förenar tre ting. De är bra för förvaltaren, mycket bra för uppvaktaren men i bästa fall medioker för kapitalägaren - ofta katastrofal - som i Northland-fallet.

Anrikningsverket i Kaunisvaara samt 137 malmvagnar, som kostat åtminstone två miljarder kronor (tvåtusenmiljoner) att anskaffa, har sålts för 50 miljoner kronor. Köparna kallas i media för bland annat miljardärer eller finanskändisar. Ett mera träffande epitet torde vara vrakplundrare. Och till plundrarna bör naturligtvis konkursförvaltaren räknas. Det är inte så lite déjà vu över upplägget. Köpare är några klippare, kända för att leva på den offentliga sektorn, det politiska systemets och rättsväsendets tillkortakommanden. Den som hela sitt yrkesverksamma liv tjänar sina pengar på svarta löner, lika svarta mutor, inför tämligen öppen ridå, men aldrig behöver vare sig skaka galler eller bli av med stöldgodset, kan inte rimligen förväntas uppnå en sund affärsmoral. Föga förvånande är upplägget, så som det har beskrivits i media, inriktat mot den gamla goda metoden, att på östtyskt manér låta tre man utföra en mans arbete. Så har den svenska nationalsocialdemokratin under decennier arbetat Sverige fattigt. På riksnivå är man numera sanningen på spåren. Men i Norrbotten tycks närmast imbecilla politiska företrädare fortfarande vara inne på att det är en god idé att själv bli omvald och hyllad genom att hela landet arbetar sig fattigt. Men vad kan man förvänta sig med ledande politiska företrädare som Anders Sundström, Sven-Erik Bucht, Sven-Erik Österberg och Bengt Niska? Det får en onekligen att tvivla på antingen demokratin eller rösträkningen, möjligen båda. Kanske skulle utländska valobservatörer vara ett steg på väg mot en bättre ordning? Som i Afrika. Det går ju inte att tro på en demokrati som resulterar i att ”valda” ledare nästan kan bytas mot valfria patienter på ett hem för efterblivna, med åtminstone femtio procents chans till omedelbara ekonomiska förbättringar som följd.

Beträffande vrakplundrarnas upplägg, som det har presenterats, verkar det gå ut på, att LKAB, på nationalsocialdemokratiska pampars uppdrag, ska sälja lågförädlad malm till underpris, transportera den till Kaunisvaaras anrikningsverk för en obetydlig förädling, för att sedan transportera vidare malmen, som då ännu bara är en råvara, ut i världen, där bara de effektivaste gruvorna, med de lägsta kostnaderna, idag överlever. Så gjorde man förr, när världen ropade efter våra varor, till vilket pris som helst. Fortfarande finns sådana dinosaurielösningar i bruk. Stålämnen exempelvis kyls ned i Luleå, körs 90 mil på en järnväg som håller på att bryta samman, för att åter värmas upp och genomgå en ganska obetydlig förädling. Slutligen skickas den ännu lågt förädlade varan till Schweiz och andra industriländer, och utvecklingsländer, där man gör klockor av dem som säljs tillbaka till oss för dyra pengar. Men Sverige behöver inte fler sådana lösningar för att bibehålla den inslagna kursen.

Tron på att ett sådant upplägg skulle kunna fungera, kan ha sitt ursprung i en livslång gärning i byggbranschen bland den offentliga sektorns och politikens lättmutade tjuvar och banditer. Anders Sundström syns inte i detta upplägg. Det betyder inte att han inte är inblandad. Men det betyder inte heller att han har kontroll. Snarare är han en spelknapp. Maffian spelar om Sundströms heder och därmed indirekt om många andra skurkar som riskerar att släpas ut ur templet med ansiktet i smutsen. Det Sundström och Paulsson måste överväga, är vad som blir fallet om man spänner bågen tillräckligt hårt? Ett kolossalt nationalekonomiskt förlustbringande projekt, för att pendla in låtsasarbetare till pensionärerna i Pajala, eller ett par betongstövlar och en ståplats i Nybroviken eller Hammarbykanalen? För Cattis Falck, Lena Gräns, Carl Fredrik Algernon och Olof Palme gick det inte bra.

Framtiden visar hur mycket ett par långfingrade karriärers kontaktnät är värda. Köpeskillingen för anrikningsverket är i vilket fall som helst så obetydlig att det bara kan bli en bra affär. Och Northlands investerare är blåsta igen. I ett fungerande rättsväsende skulle de fem vrakplundrarna, maffians konkursförvaltare och maffians femtekolonnare i den politiska världen alla skaka galler. Men i Sverige där lagarna är skrivna av maffian, för maffian och upprätthålls av maffian - direkt och indirekt - är väl de grova svindlerierna runt Northland tämligen riskfria.

Och den maffiatrogna pressen skämmer ut sig i vanlig ordning. Sedan undrar de över att folk inte längre betalar för att läsa tidningar som bara innehåller tillrättalagt och manipulerat strunt. Men maffians presstöd och styrda annonsering värmer ännu gott en stund. Ungefär som när man pissar på sig. Men värmer det ännu sedan, när ingen längre läser de innehållslösa tidningarna? Kommer vare sig presstöd eller annonsbeställningar att fortsätta att komma? Och vem vill anställa en journalist när yrket blivit synonymt med definitionen för en mutkolv eller skurk som inte kan tala sanning?

Death Valley, Norrbotten, tisdagen den 21 juli 2015
Mikael Styrman
.

Ändamålen helgar medlen i Pride-frågan

.

Avpixlat ska, enligt SVT:s nyheter, hålla en prideparad i Järvaområdet utanför Stockholm. Ett invandrartätt område, till stor del muslimskt, i vilket man uppenbarligen förväntar sig att enkönad kärlek inte står högt i kurs.

En provokation? - Javisst, säkert är det så.

Genast rapporteras om att en Pride motdemonstration planeras - Prideparad Nr 2. Att demonstrera för pridefrågor verkar inte gå för sig om det innebär intresse- eller åsiktsgemenskap med ”invandringsfientliga” kretsar. I muslimska områden gäller tydligen undantag från svensk lag. Åtminstone tycks det vara vad Prideparad Nr 1 vill visa.

Vad Prideparad Nr 2 ska visa - hur den nu ska förhålla sig till frågan om enkönad kärlek och hur den särskilt ska göra det i muslimska områden - återstår ännu för de som vanligtvis exploaterar pridefrågan att visa.

Hur är det med solidariteten med eventuella muslimska homosexuella? Finns sådana över huvud taget och är de välkomna i sin kyrka? De som vanligen exploaterar pridefrågan, och har mutat in den som sitt härad, har mycket att bevisa.

Det kan bli kletigt när kartan samtidigt ska visa olika saker som inte ryms i samma verklighet och dessutom måste förtiga andra delar. Ännu jobbigare blir det när kartan och verkligheten inte visar sig stämma överens. ”Terra Incognita” kallade man förr outforskade områden på kartor. Kanske kan termen även användas idag när verkligheten inte riktigt stämmer överens med den politiskt korrekta karta som man bestämt sig för - mot bättre vetande.

Death Valley, Norrbotten, tisdagen den 21 juli 2015
Mikael Styrman
.

måndag 20 juli 2015

Internet på glid

.
Långa tider har vi saknat en tredje statsmakt och den granskning av våra makthavare som journalister gärna säger sig, och kanske tror sig, utföra. Men så fick vi Internet. Plötsligt kunde vi få läsa, och sprida, nyheter som kriminella makthavare, tack vare våra korrumperade massmedia tidigare kunnat hemlighålla. Länge var Internet en hyggligt pålitlig källa för att avslöja politisk och politisk-ekonomisk brottslighet.

Under senare tid har det blivit allt tydligare att Internet är under attack. Internets trovärdighet undergrävs uppsåtligt. De mesta fantastiska, och ibland uppenbart orimliga, konspirationsteorier dyker upp. Sådana som är mycket svåra att tro på, ibland helt svamliga och ofta avsiktligt påhittade.

Det är ganska uppenbart, för mig, att det sker medvetet av någon för att undergräva Internets och alternativa nyhetskällors trovärdighet. Det har tilltagit ungefär samtidigt med att kriminella politiker fått möjlighet att avbeställa ett obehagligt förflutet hos Google. Då finns sannolikt motsvarande tillmötesgående även hos andra aktörer.

Det är ganska uppenbart, och i grunden självklart, att inte amerikanska och andra företag verksamma inom Internet har kraft att stå emot propåer från de amerikanska statliga förbrytarorganisationerna. Och vem av bolagscheferna längtar för övrigt efter att hamna i Hudson-River med betongstövlar, genom statens försorg?

Enligt känd och etablerad Kalla Krigs-dramaturgi skyller USA på ryssarna och troligen vise versa. Det är väl fullt rimligt att tänka sig att bägge parter agerar inom området? Men det är minst lika rimligt att den har mest att vinna på att undergräva Internet, som har gammal-media i sin hand. Det vill säga, rimligen undergräver ryssarna Internet i Ryssland och amerikanerna, och/eller USA-vänliga intressen gör det här.

Det gäller att läsa kritiskt och alltid försöka komma ihåg att fråga sig vad som är på riktigt och vad som är avsiktliga villospår, ägnade att undergräva den alternativa nyhetsförmedlingen.

Jag googlade för en tid sedan om gamla Chefs-JO-skurken, Per-Erik Nilsson - Ni minns han med de privata Portugalresorna som skattebetalarna fick stå för och älskarinnan och lägenheterna i Pressens Pensionskassas hus (!) m.m. Då kom inte längre hans gamla skurkstreck upp. Det var bilden av en renommétvättad oförvitlig statstjänsteman man kunde finna på Internet. Den politiska skurken var nästan spårlöst borta. Sådär är det med många politiska brottslingar numera. Det är ganska självklart att renommétvätten är handelsvara. Förmodligen måste man göra något för att komma i åtnjutande av den. Själv tror jag att USA skaffar sig spioner och medarbetare i vår administration med hjälp av sin kontroll över Internetföretagen.

Att man kan göra så här färdas naturligtvis ännu snabbare än dåliga nyheter bland våra politiska skurkar. Riktig hur långt det har gått anade jag härom dagen, när någon uppmärksammade mig på vad den gamla Vattenfall-skurken Bengt Toolanen ägnar sig åt på Internet. Den minnesgoda kan hans förflutna som eltjuv, leverantör av svart utrustning och tjänster till politiker, från Vattenfalls byggnadsavdelning, med katastrofen i Hallandsåsen och de kostsamma järnvägsbroarna som Vattenfall tvingades leja de privata byggföretagen att göra på löpande räkning. Nu kritiserar han slarvig hantering av skattemedel inom ramen för Rikshem-affärerna som i och för sig inte verkar tåla dagens ljus. Som om Toolanen själv vore ärkeängeln Gabriel.

Jag menar inte att vare sig Bengt Toolanens skurkaktiga förflutna eller hans kompetensmässiga tillkortakommanden skulle diskvalificera honom från att tycka illa om misshushållning av allmänna medel. Men jag menar att om hans kritik ska vara någonting annat än bedräglig egen renommétvätt har han först mycket att berätta för oss andra om de skurkstreck han själv har varit inblandad i på Vattenfall, med politiker och chefer, inte minst jaktintresserade sådana. Tills han har gjort det bör vi nog utgå ifrån att hans kritik har kriminella avsikter och därför inte är så mycket att ta på allvar. Vem har lekt mer affärsman än han själv på skattebetalarnas bekostnad? Ja, med undantag för Anders Sundström då, som tycks vandra från katastrof till katastrof.

Så här skrev Bengt, av allt att döma, på facebook ganska nyligen:



Death Valley, Norrbotten, måndagen den 20 juli 2015
Mikael Styrman
.

Den godhjärtade dumhetens byråkrati och migrationen

.

Det bilagda uppslaget publicerades i Norrbottens-Kuriren fredagen den 17 juli 2015. Allting är säkert jättebra, men…om man har sett sig om i världen, eller har mental kapacitet att ta in det vi får oss till livs genom andras förmedlade erfarenheter, blir man nog med nödvändighet betänksam. Här och här är länkarna till artiklarna.

De människor som reportagen handlar om kommer från områden inom vilka det finns miljarder människor och där knappt de allra, allra rikaste kan leva med en sådan levnadsstandard som syns i artiklarna. Många gånger vanligare är att hela, och stora, familjer, ibland flera familjer, delar på motsvarande utrymme, dock utan några bekvämligheter.

Det kan idag framstå som en petitess, men i Rosengård i Malmö har vi fått en förvarning om vad som kommer att hända i våra bostadsområden när lägenheterna bebos, inte av tre personer per lägenhet utan kanske tretton. Jag tänker inte bara på utanförskapet och brottsligheten utan även på sådant som vi är vana vid att fungerar. Vad händer i husen när tretton personer delar våtrum anpassade för tre personer och utrymmena aldrig hinner torka? Hur klarar vår infrastruktur som exempelvis avloppsledningar av framtidens krav? Kommer våra allt mer förtätade invandrarbebodda områden runt våra stora städer att inom kort likna ”Paradise Hotel” i Bulgarien (som ännu kan ses på Vimeo, dock utan svensk text)? Och hur blir det i Djursholm med flera, mer etablerade områden, när invandrare som etablerat sig i samhället flyttar dit och tar sin försörjning med sig till bankdirektörers och politikers mer förfinade och dolda kriminalitet? Det är ju säkert en sak att bilar exploderar på Hisingen och lite annat när de exploderar i Djursholm?

Och vad har då dessa lyckligt lottade, som omskrivs i Kuriren, gjort för att förtjäna denna, för sina hemförhållanden, ofantliga, nästan osannolika, rikemannamiljö? De har tagit sig över öknar och hav eller över bergskedjor. I och för sig utgör det säkert ofta, kanske alltid, aktningsvärda prestationer. Men inte så aktningsvärda att inte nästan alla i deras ursprungliga hembygder kan upprepa bedriften - och kommer att göra det.

Hur kan någon tro, att detta kommer att sluta väl? Det fanns en tid, ännu för något år sedan, när jag trodde att migrationsproblemet inte var större än att det var en fråga om huruvida människor skulle komma legalt och bli en del av samhället, eller komma illegalt och underminera samhället.

Jag är förlägen över min tidigare naivitet som jag åtminstone till viss del skyller på den förskönande rapportering vi fått oss till livs från andra områden. Men jag konstaterar också att migrationsströmmarna igår bara var en bråkdel mot dem idag. De motsvarar dessutom knappt en piss i Mississippi jämfört med vad som kommer imorgon. Att omhändertagandet är sådant som beskrivet på uppslaget i Kuriren är sannolikt kraftfullare marknadsföring än alla resebyråers i hela världen - sammantaget. Det kommer även av många att upplevas som löften. Som det svenska samhällets förpliktelser gentemot nyanlända. Det bådar inte gott inför framtiden att det svenska samhället tar emot människor under former som gör att senare kommande blir i position att uppleva sig som förfördelade, lurade, bestulna, som fråntagna något de hade rätt till. De sociala påfrestningar som i så fall blir följden kommer sannolikt att få det som hittills pågått i främst Malmö och Göteborg att framstå som en västanfläkt.

En ytterligare konsekvens som kan förutses är att anställning i den alltmer dysfunktionella offentliga sektorn kommer att i stigande grad bli symbolisk. Det blir kanske som i Afrika och som i Östeuropa de sista åren innan sammanbrottet, och som i Grekland före euron: offentliganställda låtsas arbeta för sedan låtsas det offentliga avlöna dem. Korruption och straffrihet ersätter ett fungerande rättsväsende.

Inte utan hån har jag frågat andra hur det ska gå till att stänga gränserna? Ska vi skjuta ned dem vid gränsen, har jag frågat. Sedan har jag förfasat mig över att de svarat ”ja”. Jag tror fortfarande att viljan att överleva och få ett bättre liv, samt föra sina gener vidare, är så starka drivkrafter att inga stängda gränser i världen hjälper. Det går helt enkelt inte att få det effektivt. De olika murar som byggs runt om i världen är därför mer uttryck för desperation än tecken på att någon funnit en fungerande lösning.

Om det var svårt att stänga gränserna för utifrån kommande måste det vara sju resor svårare att hindra utifrån kommande, som har hjälp inifrån och som har en disponibel och nästan tom ”rikemannabostad” väntande.

Vad ska man göra då? När man ställs inför ett snabbt och okontrollerat förlopp bjuder intuition och erfarenhet att det första man ska försöka göra är att bromsa upp förloppet. Få saker blir bättre av att ske under okontrollerade och tumultartade förhållanden.

Vi lever i en överbefolkad värld. Men våra makthavare är fullt upptagna av att, med hjälp av våra pengar, tuta i oss att allt är bra. Kanske är vi tre gånger fler än en frisk värld klarar av att försörja uthålligt. Snart är vi tio eller tjugo eller mer gånger fler än vår numera sjuka värld med dess havererade ekosystem och drogade livsmedelsproduktion kan försörja uthålligt. Sannolikt finns det ingen annan lösning på det problemet än att väldigt många människor kommer att dö. Frågorna är förmodligen vilka människor och hur många människor som ska dö i förtid, samt naturligtvis var de ska dö.

Vårt sätt att förhålla oss till problemet är präglat av att det är lättare att göra dumheter med andras pengar än med sina egna pengar. Det är för de flesta uthärdligare att andras barn dör än att egna barn dör. Jag vågar tro, att få människor deltar i andras sorg, utan att samtidigt uppfyllas av motstridiga känslor på grund av lättnad över att man inte själv blivit närmare drabbad. Privatisering har länge varit modeordet på tapeten. Kanske kan ett sätt att åtminstone bromsa upp migrationsströmmarna vara att privatisera mottagningen? Den får komma som har en inhemsk svensk fadder som för egna medel tar ansvar för den ankommandes försörjning och boende. Det skulle kunna vara ett skydd för de många godhjärtade. I takt med att allt fler av samhällets institutioner upphör att fungera kommer anhöriga inte att få sjukvård, skolorna att utbilda analfabeter med bristfälliga språkkunskaper, tåg kommer inte att komma fram, trafiken kommer att stanna på blockerade mittstängselvägar, flygplatser stängs, ett uppgivet rättsväsende kommer att rycka på axlarna om inte mutor kan betalas osv. Man kan förmodligen på ganska goda grunder förmoda, att det kommer att bli starka sociala motsättningar, mellan människor som drabbas av samhällets förfall och människor som kan uppfattas som varande problemens orsak - gamla såväl som nya svenskar. En konsekvens blir kanske att vi begåvas med en ny sorts brottslighet: en sorts Robin Hood-inspirerad fadderverksamhet som går ut på att ta hand om människor för att senare undandra sig sitt ansvar för dem och övervältra det på andra.

En sak som vi också kan tänka lite på är vilken som kommer att bli effekten i de områden vilka nysvenskarna lämnat, efter att Sverige tagit emot alla som går att ta emot, och sannolikt betydligt fler? Sveriges resurser är ju trots allt i ett globalt perspektiv ganska försumbara. Den bistra sanningen blir förmodligen att i de områden nysvenskarna lämnat, kommer det, efter att Sverige uttömt alla sina resurser, ändå inte att gå att spåra några mätbara effekter. Problemen i dessa, och angränsande områden, kommer att vara minst lika stora. Men situationen i Sverige kommer att vara betydligt sämre.

Världen har aldrig varit sådan att alla människor har kunnat få ett gott liv. Det nya är att allt fler kommer att få ett dåligt liv, eller inget alls. Frågan är vilka?

Death Valley, Norrbotten, måndagen den 20 juli 2015
Mikael Styrman
.

Även Pajala flygplats Sundströms katastrof?

.
Om Nu uppgifterna i den insändare i Norrbottens-Kuriren, vilken jag kommenterade tidigare idag stämmer, är även Pajala flygplats en katastrof skapad av Anders Sundström. Själv kan inte jag bedöma det. Men mycket tyder ju på att uppgifterna i insändaren kommer från Sundström själv, så åtminstone tycks han ju vara benägen att ta åt sig äran för flygplatskatastrofen.

Jag för min del är bekväm med det. Att döma av vad han åstadkommit i bland annat Northland och Vattenfall skulle det inte förvåna mig om han är pappa även till flygplatsens kapitalförstöring. Är han det inger det ju visst hopp om den övriga nationalsocialdemokratiska makteliten - möjligen då med undantag för Haparandas ödeläggare Sven-Erik Bucht, som i likhet med Sundström lämnar brända högar av grus och aska efter sig varhelst han drar fram.

Platsen för flygplatsens lokalisering är nämligen vald med omsorg. På få ställen i Sverige skulle man kunna hälla ut ännu mer skattemedel och ändå vara säker på att allt blir bortkastat. Trots att det finns utomordentligt få människor norr om Pajala har man byggt en flygplats där. Dessutom fanns det redan en flygplats i finska Kittilä, nära Levi, som med fördel kan betjäna inte bara Kittilä utan även Kolari, Muonio och Pajala kommuner.

När man etablerade en flygplats i Pajala skulle man naturligtvis ha beaktat att söder om Pajala belägna Pello, Ylitornio och Övertorneå kommuner också saknade flygplats. Dessutom var det i princip fel att förlägga flygplatsen norr om Pajala när alla flyg ska gå söderut.

Det optimala platsen skulle ha varit Pello. Då hade flygplatsen kunnat betjäna inte bara Pajala utan de nyss nämnda söder om Pajala belägna kommunerna. Den extra resan från Pajala tätort om 3,5 mil längre väg hade varit en lätt börda att bära för Pajala-politrukerna som har råd att flyga på andras bekostnad. Då hade man fått underlag att faktiskt hålla igång flyglinjer. Men ingen människa åker ju från Pello (75km), Ylitornio 140km) eller Övertorneå (123km) norrut till Pajala flygplats, när man ska söderut, och när man har Rovaniemi flygplats 10 mil bort, Torneå-Kemi flygplats ännu närmare för Övertorneå/Ylitornio och Luleå flygplats på ca 16 mils avstånd. Varför åka mer än en timme åt fel håll för att ta ett flyg som är så dyrt att man inte har råd att flyga med det? Och vad finns det för fler ärenden som man kan uträtta i Pajala, på samma resa? Vad finns det där? En toalett?

Det är driftskostnaderna som är problemet i Pajala. Samt det faktum att flygplatsen inte löser några problem. Flygplatsen trafikeras av utomordentligt få förbindelser, som är så dyra, trots subventioner, att bara politruker har råd att åka. Dessutom går de till en ort som ingen vill flyga till. Att flyga mellan Luleå och Pajala är ju helt poänglöst för alla andra än politruker som har obegränsat med tid och saknar prestationskrav. Bilen blir ju kvar på fel ställe. Tidsvinsten uteblir helt, man drabbas av lokala kostnader för Taxi och man kan inte göra några besök längs vägen.

Problemet i Pajala var inte att man saknade flygplats. Problemet var - och är - att man saknar tillräckligt befolkningsunderlag för att själva få till en flyglinje med rimliga driftskostnader. Ett problem till fanns. De egoistiska psykopaterna som bestämde om flygplatsen brydde sig bara om vad som var bra för dem själva. De struntade i Pajala-bornas behov.

Om man verkligen ville lägga sig vinn om att ödelägga Pajalas möjligheter att få ett fungerande flyg, då var Erkheikki norr om Pajala en bra plats.

Norrbottningar behöver inte och vill inte flyga till Luleå. De vill flyga till Stockholm och ut i världen. Då har de ingen nytta av Pajala flygplats som trots att miljonerna forsar iväg går på knäna, kommer att fortsätta att gå på knäna tills den så småningom har dränerat statskassan så mycket att den läggs ned. Men först ska den kosta många miljoner ytterligare som hade varit till mer nytta för Pajalaborna om de använts till sjukvård.

När Pajala flygplats kommer på tal drar jag osökt mig till minnes hur flyget fungerade före Jan Carlsson. På 1960-talet, när Europa ännu inte var återuppbyggt utan behövde svenska varor, kunde nationalsocialdemokratin unna sig exklusiva vanor. En flygbiljett mellan Luleå och Stockholm kostade som idag. Men då var pengarna värda mer än 30 gånger mer. På morgonflyget fanns 10-15 politruker, med långa rockar, hatt och portfölj, vilka skulle ned till Stockholm och få veta vad de tyckte. Resten av planet var tomt och socialdemokratin betalade Wallenberg med skattemedel för att leka flygbolag, för att skapa en illusion av framgång.

Pajala flygplats och Northland Resources är två ekonomiska stolligheter som bara överglänses av att man byggde Botniabanan med endast enkelspår. Även i bergstunnlarna. Därmed har man för all framtid berövat Övre Norrland möjligheterna att få fungerande och konkurrenskraftiga tågförbindelser. Det skulle inte förvåna mig om Sundström varit med och klantat till den frågan också.

Death Valley, Norrbotten, måndagen den 20 juli 2015
Mikael Styrman

.

Requiem över en långfingrad knekt

.

I kölvattnet på Paulssonligans kolossala svindleri mot pensionsspararna, med hjälp av gruvbedrägeriet ”Northland Resources”, utspelar sig mycket märkligt nu när Svarte-Petter ska skickas runt. Bland annat framställs Anders Sundström i maffiatrogna media som ”hjälten” som försöker rädda gruvan, Pajala och alla inflyttade, numera ruinerade, svenska gästarbetare. Samma gäller för myglarna som tillsammans med maffiatorpeden till konkursförvaltare numera svindlat till sig anrikningsverket.

Det kanske märkligaste hittills - och det klart roligaste - är den på fredagen den 17 juli 2015, i Norrbottens-Kuriren publicerade insändaren, ”Gruvan i Pajala ska leva”. Men i vad som får förmodas vara ett försök att ge denna gränslösa och underhållande insändare en seriös prägel har man skickat fram tre underhuggare i det nationalsocialdemokratiska partiet att skriva under. Det är de tre förra kommunalråden kamrat Owe Pekkari, kamrat Bengt Niska och kamrat Kurt Wennberg. Därutöver en pensionerad bidragsföretagare som tidigare tillsammans med partifunktionärer delat på över femhundra miljoner kronor svindlade från skattebetalarna, på den tiden pengarna var värda någonting. Det är naturligtvis den måttlöst bekräftelsetörstande, i maffiapressen hedrande benämnda ”bärkungen” och bland allmänheten mindre hedrande men gemenligen kallade ”bärslavhandlaren” Allan Lehto. Slutligen är Rolf Digervall från Raj-Raj Band med bland undertecknarna och nu skrattar jag högt för mig själv. Det gör nog alla med sinne för folklig humor som sett Rolf uppträda med Raj-Raj Band.

Vem kan glömma hur Rolf och kompani fångar den tornedalska karaktären, när de sjunger ”ge mig en kniv och en jättetall och strax har jag gjort en bastupall”? I bildtexten vid insändaren framhålls, att gruvan ska skapa hundratals arbetstillfällen och stora skatteintäkter. Det är ju dråpliga överdrifter och verklighetssatirer som håller mycket hög Raj-Raj-klass. I verkligheten har ju Northland skapat tusentals fattiga pensionärer, ruinerade gästarbetare och stora förluster för samhället.

Men den härligt krypande underdåniga satir, som förmedlas oss i den renommétvättande insändaren, kan mycket väl vara krönet på en strålande komikerkarriär. Man hade lätt kunnat förledas att för tid och evighet sortera in Digervall i buskisfacket. Men här ger han ju verkligen prov på lågmäld sofistikerad kanslihushumor, när han tillsammans med Sundströms övriga underhuggare kramar ihjäl den i kvicksanden allt djupare sjunkande röde baronen, så att de långa fingrarna allt mer darrigt greppar ordförandeklubban, med vars hjälp folkets plånböcker dräneras, med de ädlaste motiv.

Att Allan Lehto är med i denna hyllningskör är inte ägnat att förvåna. Sina pengar gjorde han genom att krama dem som kramade skattebetalarnas plånbok och genom att dela med sig av en del av det som de lättlurade trodde att skulle användas till att driva bärföretag. Må vara svart och under bordet, men sådan är ju all maffiaverksamhet. Till och med när allt hade försvunnit i Polen och Ryssland, under mystiska och självfallet outredda omständigheter, tvingades våra pensionsfonder betala ett överpris för det konkursmässiga råttboet. Allt för att dölja politikernas och tjänstemännens svindlerier. Men de skulle komma att ta tillbaka pengarna, när Lehto genom Northland konfronterades med de verkliga marknadskrafterna. Och nu står hoppet till att Sundström ska kunna hitta på ett sätt att åter öppna kranarna och låta stöldgodset flöda över Lehto.

Under renässansen, som i sitt ursprung Italien varade ungefär från år 1400 till år 1600, var det inte ovanligt att renässansfurstar på olika sätt nyttjade de medel de roffat åt sig från ett förslavat folk, till att försköna bilden av sig själva och sitt eftermäle. Att olika borgare och köpmän stod i ett starkt beroende till fursten var sant då som nu. Bidragsföretagare som Allan Lehto är när som helst beredda att intyga att månen är en stor grön ost om så behövs. Och underhuggare som Pekkari, Niska och Wennberg är inte mindre påverkbara än andra fotsoldater, varken då eller nu. Antingen stupar de i strid med fienden, eller så avrättas de av sina egna. Många är kallade att ta över deras platser. Varje renässansfurste med självaktning var också de sköna konsternas försvarare. De skrivkunniga städslades av fursten, att i utbyte mot riklig belöning i detta liv, dikta om furstens gärning i förskönande ordalag. Jag menar, hur många dåtida beskrivningar, nedtecknade av människor i furstens sold, finns det som beskrivit fursten som en enfaldig, girig, ondskefull, burlesk eller hotfull översittare, vars favoritsysselsättning var att få motståndares och medarbetares huvud spetsade på pålar och som dessutom hade för vana, att utan att fråga om lov, lägra sina underhuggares hustrur och döttrar? Inte många skulle jag tro. Och hur många porträtt finns det, föreställande en furste med vansinnig eller ondskefull blick, med ful och krokig näsa med stora vårtor, oproportionerliga ansiktsdrag i ansiktet eller den övriga lekamen, ärr i ansiktet och varför inte enögda, nästan tandlösa av allt sockerätande, gränslöst feta, lytta och krumma? Inte många sådana heller?

Det är i det skenet herrarna Pekkari, Niska, Wennberg, Lehto och Digervalls insändare ska läsas.

Men en betydande skillnad finns det mot renässansen. Då var det fursten, som i kraft av sin makt och särställning kunde bevilja sig sådana förmåner. Idag får av allt att döma även en långfingrad knekt bete sig likadant. Det hade varit otänkbart under renässansen. Om en knekt då hade burit sig åt som Sundström idag, skulle vederbörande utan större dröjsmål torterats, blivit halshuggen och fått sitt huvud uppsatt på en påle på något lämpligt torg - sig själv till skräck och androm till varnagel. För den övriga Paulssonligans rätta skolning fanns förr goda hjälpmedel som Sträckbänk, Judasstol, Järnjungfru, Scavenger’s Daughter och Spiktunna. Allt var inte bättre förr, men en del saker var onekligen det.

Man kan roa sig med att spekulera i vem som har skrivit insändaren. Den skulle nästan kunna vara författad av Anders Sundström själv, till sitt eget förhärligande, eller åtminstone av någon mycket lyhörd för Sundströms bild av sig själv och avsaknad av respekt för andra människors förståndsgåvor. Av sammansättningen av undertecknare att döma kommer initiativet från politiskt håll. Kommunpolitiker i Tornedalen är mycket sällan mer än hjälpligt skrivkunniga. Deras vanligaste spökskrivare är Lars Pekka. Han känns igen i de lismande formuleringarna. Därför är min gissning att Lars Pekka har skrivit insändaren enligt instruktioner direkt eller indirekt från Anders Sundström själv. Jag skulle vara mer än förvånad om inte korrekturet växlats ett antal gånger per mail och Sundström läst dem högt för sig själv, stående, betraktande sig själv i helfigurspegel  - i profil.

Jag rekommenderar varmt läsning av denna underhållande insändare. Länken till tidningen. Den säger mycket om förhållandena i Norrbotten, i hela riket och förstås, sist men inte minst, om Sundströms egna tillstånd.

Death Valley, Norrbotten, måndagen den 20 juli 2015
Mikael Styrman
.

lördag 18 juli 2015

Människans krig mot vildlaxen

.
Media rapporterade igår om att laxen i älvarna i allt högre grad är sjuk, har böldliknande sår. Död fisk flyter upp här och där. Säkert är en del följden av giftiga utsläpp i våra vatten. Men andra orsaker finns. Exempelvis av människan med bästa välvilja för sina ögon skapade sjukdomar.

Förra året flöt mängder av död lax upp. Det förklarades då - förmodligen av någon rättrogen politruk - med att vattnet var för varmt. I år är vattnet kallare. Kanske för kallt i år? Det är förmodligen mest trams. I tiotusentals år har laxen varit utsatt för och anpassat sig till såväl varmt som kallt vatten. Allt sedan människan började kompensera för kraftverk och annat som slår ut den vilda laxen, med att odla lax, har sjukdomarna avlöst varandra i laxbestånden. Även i de vilda bestånden.

Att människan leker Gud i laxodlingsanläggningar med klen genetisk bas och sannolikt även genetiskt selektiv föda, är kanske inte så farligt i sig? Men när man släpper ut den defekta odlade laxen bland vildlaxen då fullbordar man katastrofen.

Förutom de laxodlingsanläggningar med vilka människan i upphöjd inbilskhet försöker kompensera för kraftverk byggda enligt nationalsocialdemokratisk betongkultur har vi numera gott om laxodlingsanläggningar med vars hjälp man försöker kompensera för laxbrist orsakad av sviktande bestånd av vildlax. Allt för att vi inte ska förstå hur psykopaterna leder mänskligheten mot avgrunden. Att inte dessa fiskodlingar skulle göra liknande skada på vildlaxen är naturligtvis bara en from förhoppning.

Death Valley, Norrbotten, lördagen den 18 juli 2015
Mikael Styrman
.

I torsdags lurade vi katastrofen

.
(Uppdaterad 18/7, kl 08:57)

Åtminstone tror jag att vi kom undan med blotta förskräckelsen. Vi bör alla hålla tummarna. För det kan ju ännu visa sig att Sven-Erik Bucht ställde till med någon riktig katastrof på torsdagen. Alla vet ju vad han ställde till med på maffians uppdrag i det numera allt fortare döende Haparanda. Där finns knappt något lokalt ägt företag kvar. Endast maffians filialer. Styrda från södra Sverige, eller från Holland, eller ännu längre bort ifrån. För det blev han belönad med en ministerplats. Det är ju lätt att förstå. Om man är en, eller en grupp, samvetslösa psykopater, med missionen att plundra skattebetalarna, måste ju den optimala lösningen vara att utse kompletta idioter till ministrar. Och varför då inte en stolle med talfel som bara är en tvärhand hög? Det lyckas ju inte alltid. Det kan man se på vår regering. Men ibland lyckas det onekligen över förväntan.

Eftersom den enögde är kung i de blindas rike blir man mäkta imponerad av de av Buchts kollegor som från gång till annan agerar och/eller uttalar sig och röjer att de faktiskt har någonting att tänka med bakom pannbenet. Så kan även den odugligaste av ministrar förtjäna sin plats - som negativt jämförelseojekt: Var nöjd med Din minister - Du kunde drabbats av Sven-Erik Bucht!

Stefan Löfven blev av allt att döma så skräckslagen när han insåg vilken farlig situationen han försatt landet i att han blev akut sjuk och höll på att dö på planet från Etiopien. Konstigt vore ju annars. Bucht var ju högste statsråd i tjänst på torsdag. Högste ”ansvarige” statsråd som de lättlurade, och de som luras, skulle  uttrycka det. Högsta ”oansvariga” som de mer insiktsfulla skulle formulera saken. Och Bucht själv hoppades förstås i vanlig ordning att ”allt ska gå bra”. Skulle Löfven inte insett faran i situationen skulle det ju inneburit att han inte hade något förstånd.

Det är lätt att förstå Löfvens ångest. Veckan hade varit tung. Maffians konkursförvaltare i Northland-svindeln hade sålt Northlands hamn i Narvik - under semestern förstås - för en spottstyver. Kanske inte fel att sälja anläggningen? Men inte så roligt för de lättlurade stackare som av Bucht, Sundström och Paulsson lurats att satsa sina och andras pengar i det Northlandska råttboet - till maffians fromma.

Och samtidigt som Bucht är högsta hönset säljer maffians torped Northlands anrikningsverk för en spottstyver till just de krafter som lurat av småspararna och pensionsspararna deras pengar. Sundström hade visserligen gått och gömt sig efter all avslöjande uppmärksamhet. Men andra medlemmar i Paulsson-ligan var med. Efter att ha svindlat bort 14 miljarder (fjortontusenmiljoner) för att kunna roffa åt sig en del svindlar nu Paulsson et compadres till sig anrikningsverket - och hyllas för detta i framför allt den maffiatrogna norrbottniska pressen - som vore de Pajalas Messias. Och ”rättsväsendet” (eller brottsväsendet) går som vanligt och gömmer sig, fullt upptagna som de är av småbrott bland pöbeln.

Häradstjuvjägaren var också med i charaderna för cirka en vecka sedan och låtsades försöka förhindra en försäljning av gruvan. Hoppet står uppenbarligen till att i Tornedalen, och framför allt Pajala, bara finns kvar så enfaldiga människor att de låter lura sig av dessa skurkars primitiva apkonster. Ja, och så förstås de många fega stackare, som tiger och sväljer den offentliga lögnen som maffians härolder bär fram, för att det är bekvämast så.

Tänk om bara en hundradel av alla pengar som maffian lurat till sig med hjälp av dessa nationalsocialdemokratiska klåpare hade kommit till god användning. Då hade Tornedalen utan tvekan varit den mest blomstrande delen av Sverige.

I Mexico tjänar maffian sina pengar genom att distribuera knark, vilket görs lönsamt genom att politikerna låtsas begränsa tillgången. I Sverige tjänar maffian sina pengar genom att plundra spararna på avkastningen på deras kapital med hjälp av låtsasbanker samt genom att plundra pensionsfonder genom låtsasindustrietableringar. Varje land har sina seder.

Death Valley, Norrbotten, lördagen den 18 juli 2015
Mikael Styrman
.

onsdag 1 juli 2015

Tack U21-pojkarna!

.
/Sign "Anders Sundström"


Södertälje onsdagen den 1 juli 2015
Mikael Styrman
.

Kommer snart: Betongstövlar inget för grekerna

Spåren igensopade - Northland kan avvecklas

.
Det märks att det är semestertider. Då passar traditionellt all sorts skurkar på att köra igång gödseltransportörerna och göra sig av med all skit som är farlig att ha liggande.

Jag råkade få syn på den lokala mediastormen i Norrbotten som är dragplåstret nummer ett för dagen. I vanlig ordning vaktar mediapolitrukerna noggrant så att den stannar i Norrbotten.

Av allt att döma har Anders Sundström, Hans Andersson och deras hejdukar blivit färdiga med att sopa igen spåren till Landstingen i Norrbotten, Länsstyrelsen, Folksam och Swedbank samt deras sparares pengar, eller rättare sagt vad som återstår av andras pengar. Kanske är det rent av bråttom eftersom det jäser i betänkligt i leden över hur mycket Sundström får kosta spararna och skattebetalarna. Bäst i så fall att agera snabbt medan Ekobrottsmyndigheten och åklagarna har vänligheten att titta bort. Tar det för lång tid kan de få nackspärr.

Nu är det läge att bomma igen världens dyraste gruvattrapp och vända blad. Det kan inte fan hålla på och tröska det där hela livet. Nya skurkstreck väntar om hörnet.

Anders Sundström sätter, som vanligt, upp en teaterscen där han låtsas ondgöra sig över att inte regeringen vill ösa ännu mer pengar över banditerna som plundrade pensionsspararna genom Northland. Nåja, han lurar väl de allra mest lättlurade. Och de andra är ju i alla fall för fega för att göra eller säga något. Men de behöver lära sig den offentliga lögnen. Den som ska förklara Sundström och Pålssons eskapader i pensionsspararnas plånböcker, så att de inte av misstag råkar prata om vad som verkligen hände.

Under sin korta levnad har Kaunisvaara-gruvan klarat av att slå åtminstone tre inofficiella världsrekord:
- Snabbast att bygga.
- Snabbast att riva.
- Mest pengar stulna från spararna.

Inte illa pissat av en som började sin karriär som småtjuv i SSU.

Södertälje onsdagen den 1 juli 2015
Mikael Styrman
.

KD har missat gränspolisens brister

.
KD vill göra något IS i Almedalen. Ebba Busch Thor föreslog igår att man ska döma personer som åker utomlands för att slåss för landsförräderi.

Det är många saker som man inte tänkt på ikring detta. En är att gränspolisen och tullen kan behöva kompletterande utbildning och kanske nya uniformer, för att inte säga en ny organisatorisk struktur. Kanske bilden nedan kan tjäna som föredöme?


Varför ska medeltiden vara exklusivt förbehållen islam?

Södertälje onsdagen den 1 juli 2015
Mikael Styrman
.

Goda tider för den stulna vapensmedjan

.

Som framgår av ovanstående klipp från SvD köper staten två ”superubåtar” från den från tyskarna stulna ubåtsfabriken ”efter tuffa förhandlingar”.

8,6 Miljarder kastar politikerna bort på en produkt som resten av världen rynkar på näsan åt.

Saab:s Vd Håkan Buskhe är glad och vill sälja ubåten även till Holland, Polen, Norge och Kanada. Utan tvekan kommer staten att bränna upp stora summor för att försöka sälja ubåten åt Saab.

Och skulle det ändå misslyckas kan man alltid försöka sälja den till Mali, Niger, Tchad, Centralafrikanska Republiken och Botswana. De har visserligen ingen kust, men på Saab som är specialister på att kränga krigsmaterial till U-länder är man mycket väl medveten om att sådana trivialiteter inte spelar någon större roll när krigsmaterial är på tapeten.

Statsminister Stefan Löfven och Peter Hultqvist är extra glada. Rena och prydliga som alltid får de en att fundera på vilket tvätteri de anlitar? Det är säkert inte långt borta, finns kanske i huset rent av?

Nedan en bild på "superubåten". Saab betonar att den version som ska levereras till skattebetalarna kommer att ha ett ännu mer strömlinjeformat torn och blir därför "state of the art". Tornet levereras som standard med två olika markiser. En för vardagsändamål och en med röda och vita ränder för festligare tillfällen som prinsbröllop och särskilt viktiga statsbesök.
  


Södertälje onsdagen den 1 juli 2015
Mikael Styrman
.

Landsförrädare utan förräderi och land

.

Ebba Bush-Thor?
KD:s Ebba Busch Thor besöker Sodom och Gomorra-veckan i Visby. Igår sa hon, att de som åker till Mellanöstern och strider för IS bör dömas för landsförräderi. Och JAS vill hon sätta in mot IS.

- Varför inte? I ett land där man kan bli dömd för våldtäkt utan våld, för grovt skattebrott utan skattebrott, för grovt bokföringsbrott utan bokföringsbrott, för mord utan såväl lik som offer eller mord, kan man väl också bli dömd för landsförräderi utan landsförräderi. Det är väl bara konsekvens i galenskapen.

Kanske menade inte Ebba landsförräderi utan förräderi mot religionen, kyrkan eller partiet? Det är inte så lätt för en politiker att hålla isär. Moralbegreppen tenderar att bli ganska suddiga efter en tid i politiken.

Södertälje onsdagen den 1 juli 2015
Mikael Styrman
.

352 Miljarder dollar

.
Jag såg en uppgift på CNN om att Greklands utlandsskuld är 352 miljarder dollar.

Vuxna välutbildade människor som förvaltar andras pengar, och gör sitt bästa, lånar inte ut 352 miljarder dollar till Grekland.

Om de gör det har de nog inte för avsikt att få igen pengarna. Åtminstone har lånens återbetalning bara sekundärt intresse.

Södertälje onsdagen den 1 juli 2015
Mikael Styrman
.