Upplösning vid, och i skenet av, Charles de Gaulle

.
Det var intressant att upplösningen av det franska dramat som inleddes med attentatet mot Charlie Hebdos redaktion för några dagar sedan skulle komma att ske i omedelbar närhet till Charles de Gaulle-flygplatsen.

Sverige är ett centralstyrt land. Frankrike är så mycket mer centralstyrt. Allt går via Paris. Centralstyrning gynnar ibland effektivitet. Men det främjar sällan demokratisk insyn i en organisation. Frankrike har en välrenommérad polis med avseende på effektivitet. Det är något som inte den svenska polisen kan ståta med i samma utsträckning. Den franska insatsen i samband med, och i efterspelet till, attentatet mot Charlie Hebdo lämnar inte mycket i övrigt att önska, sedan attentatet väl rullat igång. Det är alltid lätt att sitta i baksätet och kritisera föraren, men givet de svåra förutsättningarna och stor osäkerhet om vad som var å färde lyckades den franska polisen bra, tycker jag.

Traditionen skiljer sig något mellan Sverige och Frankrike. Den påbjuder, eller påbjöd åtminstone förr, att den svenska polisen skyddar befolkningen. I Frankrike däremot har det aldrig varit någon hemlighet att ordningsmaktens uppgift framför allt är att skydda politiken och byråkratin mot den egna befolkningen.

I Frankrike, precis som i Sverige, lever byråkratin sitt eget liv under stort hysch-pysch. Politiker betraktas, bakom deras rygg, av etablerade och inflytelserika byråkrater som dilletanter och rundningsmärken. Att som politiker driva igenom en sak, mot byråkratins vilja, kräver mycket av politikern. Det är inte alltid av ondo. Många politiker har fått känna av detta. Ingen politiker gör offentlighet av det. Inte heller Fredrik Reinfeldt. Alla föredrar att låtsas som om de kunnat hantera sitt fögderi och som om allt blivit som de ville.

För den som bättre känner franska förhållanden finns säkert en mängd exempel, som kanske är tydligare än det jag ska relatera till. Efter en lång algerisk frihetskamp och efter att den franska administrationen, polisen och militären utan framgång utsatt den algeriska befolkningen för utomordentligt osmakliga och skamliga metoder, bestämde sig den franska politiska ledningen för att ge upp kampen om Algeriet. Franska officerare bildade då en hemlig, underjordisk organisation, OAS, som med revolterande metoder sökte förhindra den politiska processen och den algeriska frigörelsen från Frankrike. Bland många andra olagligheter och omfattande övergrepp i Algeriet genomförde man även ett flertal mordförsök mot president Charles de Gaulle varav det mest kända ägde rum 1962 i en förort till Paris.

Nu vill man få oss att tro, att denna kompetenta polis, med sina avsevärda resurser, inte skulle varit förmögna att inse att dessa muslimska, tidigare för snarlik verksamhet straffade bröder, om vilka var känt att de vistats i Jemen, kunnat bygga upp en arsenal i sina bostäder värdig en inte oansenlig arméstyrka, utan att säkerhetspolisen anat något. Det handlar bland annat om raketgevär och en mängd automatvapen, granater osv.

Sedan 9/11 har säkerhetstjänsterna jorden runt översvämmats av miljarder i säkerhetsfrämjande syfte. Tyvärr har de många gånger använts till Stasiverksamhet, i syfte att övervaka den egna befolkningen istället för att skydda den. Istället för att spana mot potentiellt farlig verksamhet har man med amerikansk förebild ägnat sig åt massövervakning av strunt. Men att just de här juvelerna Kouachi & Co ändå, med sin för polisen kända bakgrund, skulle kunnat undgå att tilldra sig säkerhetspolisens uppmärksamhet förefaller mer än lovligt osannolikt.

Ryska källor uppgav tidigare i veckan att de för sin del var av uppfattningen att amerikanska intressen ligger bakom den franska säkerhetstjänstens underlåtenhet att förekomma bröderna Kouachis planer. Syftet skulle vara att skrämma in Frankrike i ledet och hålla blockaden mot Ryssland tät. Mot den bakgrunden är det naturligtvis en händelse som ser ut som en tanke att vi redan igår, i media, fick veta att ”Dick Cheney & Co’s” sändebud Eric Holder inom kort anländer till Frankrike. Som man får förmoda för att piska in Frankrike i blockadfållan visavi Ryssland samt religionskriget och förstås även hjälpa till med mörkläggningen av det möjliga högförräderiet. Skulle det vara så att delar av den franska säkerhetstjänsten tjänar andra herrar än landets demokrati och politiska ledning är det inte första gången i Frankrikes historia som något liknande sker.

Det synas nu om Hollande är den dilletant och det rundningsmärke som många vill göra gällande eller om han istället aspirerar på att vara en Charles de Gaulle. För det senare krävs nog, om man får tro Charlie Hebdo, att han kliver av mopeden, stänger gylfen, och tar itu med Frankrikes problem.

Det är naturligtvis inte acceptabelt om franska poliser, och andra, dödas i tjänsten för att säkerhetstjänsten lånar sig till högförräderi.

Södertälje lördagen den 10 januari 2015
Mikael Styrman
.