.
Det är ganska tyst nu om det blivande ”Femmiladiket” i Västmanland. Det har hamnat i skymundan bakom hjälteskildringarna som man döljer klantigheterna med. Eller dike och dike - den moderna replikan av en medeltida vallgrav är nog en bättre beskrivning, att döma av medias beskrivningar av den.
Om man inte är bekant med hur den offentliga sektorns medarbetare beter sig när deras höga tankar om sig själva konfronteras med verkligheten, skulle man kunna vara förvånad över att man inte tycks kunna skilja på en brandgata och en medeltida vallgrav. Men otillräcklighetens trauma är svårt att hantera. Kanske extra svårt i just den miljön där man har alla förutsättningar och ändå inte får till det.
Men inför färdigställandet, om det blir i höst, eller möjligen nästa år, eller året därpå, finns några saker att tänka på. Vad ska den till exempel heta? Femmiladiket låter ju nästan vanvördigt. Kanske ”Maginotlinjen” skulle passa bättre? Det skulle ju åtminstone uttrycka något om förväntningarna på den och samtidigt kanske förklara dess proportioner - förklara varför den blir ”alla brandgators moder”. Fast Maginot var fransk krigsminister. Det kanske finns någon svensk minister som vill bli odödlig genom att ge namn åt vallgraven?
Om jag har förstått det rätt, med fem mils längd, då måste den vara tänkt att inringa alla brända områden. Har räddningsledningen kollat med försvarsminister Karin Enström om den bör ha förstärkningar, exempelvis av betong, och så taggtråd mot öster - ifall ryssen skulle komma?
Och hur ska man hantera gator i öster kontra väster? Ska alla ha taggtråd mot öster? Eller ska de på västra sidan ha taggtråd mot väster? Eller blir storebror kränkt då? Kanske de köper att man gör så för den händelse ryssarna skulle göra en kringgående rörelse? Eller ska man göra som på en svensk landsväg och låta stängslet gå lite fram och tillbaka? Ibland på den ena sidan, ibland på den andra sidan och ibland i vattnet. Det blir nog mest demokratiskt.
Ifall det är tänkt att Maginotlinjen ska innehålla vatten bör man nog kolla med Carl Bildt om den även måste ha ubåtsskydd. Bäst att kolla. Om han inte blir tillfrågad kanske han börjar sticka käppar i branden och då ringer de strax från Langley, Virginia.
En annan sak som jag undrar över är hur man ska förhålla sig till de hus som finns inom brandområdet. Såvitt kan förstås lägger man nu ned ca 500 man-dagar per dygn för att inte behöva skicka en man någon timma per dag och bevaka branden fram till hösten. Men hur gör man med husen om ingen ska bevaka? Får de brinna om det börjar igen?
Nåja allt det där tänker nog räddningsledningen på. Några små saker vill jag dock påminna om inför bygget:
Har räddningsledningen tagit under övervägande huruvida hotet kommer inifrån eller utifrån?
Ska Maginotlinjen skydda omkringliggande skogar från det redan färdigbrunna området eller ska det skydda det brunna området mot bränder från den obrunna omgivningen? Det kan ju bli ganska fånigt om man säger att det är det ena och så kommer nästa brand från ”fel” håll. Det kanske är bäst att säga att den ska skydda områdena från varandra - som en nutida Berlin-mur med in- och utpasseringspunkter av Checkpoint Charlie-typ? En egen förvaltning av Maginotlinjen kan också behövas…
Södertälje torsdagen den 14 augusti 2014
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Här dräller regeringen runt med löften om 100-tals miljoner av Nordens pesetas till brandområdet. Igår var det 300 miljoner till kommunerna, idag 60 miljoner till länsstyrelsen och dessa ska fördela hjälpen.....
Antagligen blir det som vid missväxtåren 1867-1868 när nödhjälpskommittéerna i Norrland skulle fördela hjälpen till alla de stackare som höll på att svälta ihjäl.... man satte, trots att det fanns mycket gott om inköpt spannmål i Härnösand (15.800 tunnor) som var avsett för de nödlidande, så stränga villkor för att få hjälp så att det var nästan ingen av de svältande som kunde få hjälp.... istället så skodde sig diverse myndighetspersoner....
Storsvagåret eller lavåret som det kallades i Tornedalen var året då många svalt ihjäl och några få berikade sig själva på de svultnas bekostnad. Ungefär som idag knappt 150 år senare med andra ord....
Ja, den svenska statsbrottsligheten, om man ska kalla den så i brist på bättre namn, har långa anor. Och som Du skriver, nu är inte nationen varken fattig, sjuk eller skuldsatt, när regeringsduglighetens kollaps ska döljas en månad före valet. Det är knappt att ens bankerna är konkursmässiga och svenskarna belånade så här nära valet. Intrycket är ju att regeringen nu beter sig som en gödselspridare som dränker alla och envar i pesetas och ställer ut växlar på kommande generationer.
Samtidigt är det bra att de får ändan ur vagnen så att skadan för dem som drabbats av regeringens omsorger kan begränsas. Men det är nog klart att det blir som Du är inne på, att det fastnar eller styrs om i byråkratin. Och med det vanliga sättet att axla ansvar i den offentliga sektorn kommer inte regeringen att känna sig träffad av det. Dessutom syns det inte förrän efter valet.
Åtminstone ledande avsuttna regeringsledamöter brukar det inte gå någon nöd på. Förmodligen har alla så bra fallskärmar att de är levande begravda och aldrig behöver göra något mer i livet. Inte för att de har gjort så mycket under de här åtta åren, åtminstone inte så mycket nyttigt. De har nog jobbat och slitit. Men det är inte mycket de har åstadkommit. Ja, de stal ju Ekfors, om det nu är någon nytta med det. Om inte annat så har det ju visat vad de går för. Och maffians dagar har ju blivit lättare av det. Men den räkningen bär de med sig var och en och den är oreglerad.
Deras företrädare fick synliga jobb hos maffian som de företrädde redan tidigare.
Svårast blir nog blåljus- och fotoblixt-abstinensen. Nu är det ju inte säkert att det blir regeringsskifte. För Löfvens skull kan man ju alltid hoppas att alliansen får sitta kvar istället för att få skylla råttboet på honom.
Korruptionen som fanns före deras tillträde har de inte rått på - tvärtom har den förvärrats påtagligt. Men de har ökat kretsen av prinsar högst avsevärt. Egentligen skulle jag i terapeutiskt syfte vilja rabbla upp en del av de grövre skurkstrecken men jag orkar inte ta itu med det ikväll.
Makten är en förgiftad kalk heter det ju. Den måste erövras och man måste bli fråntagen den. Annars skulle man kunna tro att det blir ganska skönt för dem att slippa jobbet. De ser ganska slitna ut numera och det är länge sedan de försökt göra något på riktigt.
Skicka en kommentar