Vilket polisiärt mörker

.
Uppdrag Gransknings inslag i förra veckan och bakgrunden till Husbykravallerna var som vanligt välgjort. Och kanske var det ännu lite mer välgjort än vanligt. Det är förståeligt. Om man ska göra ett inslag som så tydligt visar på grov kriminalitet i poliskåren är det nog bra att torrt på fötterna.

Och att UG inte överdrev visades ju ganska tydligt av de polisiära psykopaterna som framställde en propagandafilm i mörkläggningssyfte för att ”möta” UG:s reportage redan innan det var sänt. Så polisen, polisbefäl och polisledning har numera anammat den ordning som redan länge rått på departements- och politikernivå:

- Skit samma om det du gör är bra eller dåligt - försök att få det att SE bra ut.

Den närmaste tiden kommer att visa riktigt hur kriminellt polisväsendet blivit. Sitter odugliga eller kriminella polisbefäl, polisledning och i vissa fall till och med samvetslösa mördare kvar i orubbat bo finns det nog inte mycket hopp för vare sig polisväsende eller rättssäkerhet i Sverige. Psykopaterna måste lämna poliskåren. De och rättssäkerhet och förtroende för rättsväsendet ryms inte i samma hus.

Under en längre tid har vi haft anledning att känna stegrande oro över polisens insatser i landet. En del oro född ur polisiär inkompetens, annan oro född ur polisiär kriminalitet.

Några fall som är lätta att dra sig till minnes är naturligtvis de saboterade utredningarna av morden på Catrine da Costa, Olof Palme, Carl Fredrik Algernon och de många Thomas Quick-fallen.
Det ökade användandet av polisiära resurser till att politiskt trakassera svenska dissidenter.
Likgömman på norra begravningsplatsen och den därpå följande mörkläggningen.
De notoriska lögnerna från polisens informatör som närmast har fått polisens information till pressen att innebära ett klarläggande - ett klarläggande om hur det i alla fall inte har gått till. Ett slags inverterad information.

Jag kan medge att jag inte längre har något stort förtroende för polisen. Ändå baxnar jag när ser hur man med vett och vilja, synbarligen drivna att ett okontrollerat tittande på amerikanska polisserier, bryter sig in hos pensionärer och med vett och vilja skjuter ihjäl en av dem i sitt vardagsrum under former som är svåra att skilja från en regelrätt avrättning.

Men det riktiga bottenskrapet möter vi när det visar sig att det är satt i system att låta poliser som begått brott sabotera utredningen. Att man har satt i system att låta brottslingarna, mördarna inom poliskåren, prata ihop sig för att dölja sitt brott. Uppenbarligen sker det med polisledningens goda vilja. Det ligger i luften att initiativet dessutom kommer från politiska psykopater på höga positioner inom poliskåren och justitiedepartementet, eller möjligen ännu högre upp.

Man kan antingen stämma i bäcken eller i ån. Antingen tar man itu på skarpen med mördarna i Husbyfallet, med en polisledning som sanktionerar grov kriminalitet i poliskåren och med moraliskt fördunklade psykopater på justitiedepartementet eller så väntar man tills man fullständigt förlorar kontrollen över situationen och överlåter problemet åt allmänheten att hantera. Jag tror, och nästan hoppas att det blir det senare. Då blir det i alla fall ordentligt gjort. Den senare metoden har dessvärre den nackdelen att den är ostyrbar och kan drabba många oskyldiga. Men det kan vara ofrånkomligt. Sådana här psykopater som det är fråga om brukar vara duktiga på att gömma sig bakom personer utan mentalt lyte.

Mutholm fredagen den 18 februari 2014
Mikael Styrman
.