tisdag 9 juli 2013

Polisens prioritering

.
Ytterligare synpunkter med anledning av polisens dödsskott mot knivmannen i Varberg:

Av rapporteringen i media har framkommit att det fanns en polishund på platsen.

Hur är det möjligt att det ändå slutar med att polisen skjuter knivmannen till döds?

Jag ser i Radio Hallands rapportering, att polisen inte släppte hunden för att hundföraren inte fann ”rätt vinkel” och att det med hänsyn till knivmannens beväpning skulle kunna leda till, att man fick en situation med en skadad polishund + en knivbeväpnad man. Det skulle man naturligtvis riskera om polisen nyttjade hundens attack - inte till att ingripa eller övermanna mannen - utan till att gömma sig bakom polisbilen.

Det är möjligt att jag ställer stora krav på polisen. Men följden blir, när polisen inte gör sitt jobb, att någon annan, som är sämre rustad måste göra det istället. Det blir som när den ensamma sjuksköterskan, som attackeras av en missbrukare som får frispel på akuten, ringer polisen. När polisen inte har en kollega till hands rycker han inte ut alls. Så den späda och obeväpnade sköterskan utan polisiär vare sig utbildning eller  utrustning, lämnas att ensam sköta polisens arbete medan polisen gömmer sig på polisstation, på betryggande avstånd.

Den händelsen, och många andra liknande tyder på att polisen för länge sedan förlorat verklighetskontakten och behöver återfå den. Polis är ett väldigt speciellt arbete, det måste man ha klart för sig när man blir polis. Vill man inte utföra polisarbete när omständigheterna så kräver ska man bli dagisfröken istället.

Är det så, gud förbjude, att polisen värdesätter hundens säkerhet högre än människans? Trots allt är ju polisens uppgift inte bara att skydda allmänheten från en person som blir sjuk. De ska även skydda den sjuke mot sig själv eller sin sjukdom.




Vad ska man ha polishunden till om den inte används till polishundsuppgifter?

I ett samhälle med ett fungerande polisväsende har man rätt att ha en dålig dag på jobbet, eller att bli sjuk, utan att det ska sluta med att man blir skjuten till döds av polisen. Och man ska inte bli skjuten till döds av polisen för att polishunden anses värdefullare.

Denna händelse är snarlik med andra liknande händelser som också slutat med att den som blev sjuk sedan dödades av polisen. När det upprepas gång efter annan indikerar det att polisledningen inte tagit frågan på allvar eller helt sonika skickar ut fel signaler.

I förlängningen leder det till att folk inte vågar ringa till polisen för att det nästan säkert leder till att den sjuke mördas av polisen. Och hur mycket stöd har polisen kvar hos allmänheten när det gått så långt? När Kreti och Pleti, utan utrustning och utan utbildning, ingriper mot sjuka och beväpnade desperados för att de senare inte ska bli mördade av polisen?

Övertorneå tisdagen den 9 juli 2013
Mikael Styrman
.

Inga kommentarer: