tisdag 16 juli 2013

Lätt fånget, lätt förgånget

.
Till synes oförklarligt och överraskande, åtminstone att döma av den inledande mediala rapporteringen, men snarare en följd av en ingiven ansökan, dyker det upp över 2,6 miljarder kronor. Inte från jultomten utan snarare en återbetalning av medel som ”vi” betalat dit tidigare. Men nu reducerat med vår del av kostnaden för en omfattande EU-byråkrati.

Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd gläder sig, och det kan man ju förstå.

Hur ska då pengarna komma till god användning?

Enligt SVT:s websida kommer bland annat Hallandsåsprojektet att få pengar. Detta kära gamla svarta hål som slukar skattemedel i sällan skådad omfattning, som tillkom på grund bedrägligt utformade kalkyler och som aldrig tycks bli färdigt. Det har nu pågått så länge att snart endast kalenderbitare vet att det har funnits en kommunikationsminister som hette Inez Uusman. Få levande svenskar vet att hon en gång sade ”kan man åka till månen så kan man bygga en tunnel genom Hallandsåsen”. Verkligheten har visat, att det var lättare för amerikanerna att 1969 åka till månen, landa där, promenera en stund och sedan åka hem igen än  det för gräddan av vår politiska elit och vår tjänstemannakår att 2013 bygga en tunnel genom Hallandsåsen.


Hallandsåsens välgörare
Hallandsåsprojektet som, ur ett samhällsekonomiskt perspektiv var, och är dödfött, sätter fingret på ett gammalt känt faktum, som dessvärre inte inger mycket hopp:

Det är inte brist på pengar i det offentliga systemet i Sverige. Det är hur man använder pengarna som är fel. Eller annorlunda uttryckt: det är hur man stjäl och slösar bort pengarna som är problemet.

Så länge det är problemet finns inte mycket hopp om bättring oavsett hur mycket pengar man trycker in i systemet. Det ökar bara stölderna och slöseriet, medan nyttan i stort sett uteblir.

Övertorneå tisdagen den 16 juli 2013
Mikael Styrman
.

Inga kommentarer: