Thorsten Cars är en erfaren
svensk jurist. Han har ett gediget CV som alla kan läsa som googlar hans namn.
Han var under åren 1978-1997 ordförande för Institutet mot mutor. Eller
”Mutfrämjandet” som det också skulle kunna kallas. Mutfrämjandet är ett bra
exempel på hur många organisationer i Sverige, som borde vara samhällskritiska,
endast är selektivt samhällskritiska. Medan exempelvis Amnesty i många länder
kritiserar sina egna regimer för politiskt förtryck kritiserar även svenska
Amnesty deras regimer. Politisk förföljelse
i Sverige tiger man om, ser inte, hör inte.
Cars, för att återvända till
honom, intervjuas av Uppdrag Granskning, apropå Telias Soneras skumraskaffärer
i Uzbekistan, vilket kan läsas på SVT:s hemsida. Han uppger där att den svenska mutlagstiftningen är skriven för
demokratier. ”Och man har inte ett ögonblick tänkt på den situation som
uppstått här. Det vågar jag säga eftersom jag varit med om lagstiftningen”
Det är naturligtvis ingenting annat än
bullshit.
Verkligheten är att den svenska
mutlagstiftningen är mycket medvetet och omsorgsfullt skriven, i nära samarbete
med de som mutar, för att göra det i stort sett omöjligt att åtala och döma de
som mutar.
Om man låter maffian skriva lagarna
behöver man inte vara förvånad över att inte maffians medlemmar blir dömda.
Och att den svenska domarkåren består
av juveler av Thorsten Cars kaliber gör ju inte saken bättre. Men det förklarar
förstås en hel del av exempelvis turerna i Thomas Quick-fallen och samt Catrine
da Costa-målet.
Stockholm söndagen den 9 juni
2013
Mikael Styrman
.
4 kommentarer:
Är du inte lite hård mot den som skrev den där lagstiftningen?
Vanligtvis är svensk lagstiftning mycket allomfattande i termer av lagtext och förarbeten. Hur resultatet därefter utfaller brukar handla om samverkan mellan advokat, domstol och åklagare.
Det är väl en mycket intressant fråga?
Den ifrågavarande lagstiftningen, så som den presenterats i media, gör närmast sitt bästa för att utesluta åtal mot någon mutkolv över huvud taget.
Kan man ställa några krav på en intelligent och juristutbildad person? En person som genomgått en av de längsta och mest kvalificerade utbildningar som vårt utbildningssystem tillhandahåller…
Om inte man kan kräva att en sådan person förstår konsekvenserna av sina handlingar och tar ansvar för dem – av vem kan man då kräva ansvarstagande?
Kan man begära att en ganska obegåvad och outbildad koncentrationslägervakt som på någon annans order slänger in tiotusentals människor i gaskamrarna tar ansvar för sina handlingar? Eller ska sådana vara straffriförklarade bara för att någon annan beordrat åtgärden? Jag kan svårligen tänka mig något annat än att den allmänna uppfattningen är att även den som mördar på order ska svara för sina handlingar. Om detta kanske ofta hel- eller halvkorkade pucko ska kunna ställas till svars – varför då inte den som verkligheten borde ha alla förutsättningar att förstå konsekvenserna av sitt handlande?
Kan man inte begära att människor tar ansvar för sina handlingar går civilisationen sådan vi känner den under.
De människor som deltog i judeutrotningar mm under andra världskriget skulle nog ha avkrävts ansvar. Men katastrofen antog ju så episka dimensioner. För att de skyldiga skulle ha straffats skulle nästan hela tyska befolkningen ha måst straffas. Det ger sig självt att det var en omöjlig uppgift att under sådana omständigheter utkräva millimeterrättvisa.
Men vi har en annan situation i Sverige. Betydligt blygsammare brott och försummelser som dock tillsammans leder till rättsstatens undergång och utbredd laglöshet i högre samhällslager. Och orsaken är den totala avsaknaden av ansvar. Åtminstone om man befinner sig någotsånär högt upp i pyramiden. Det är i och för sig knappast unikt för Sverige. Men åtminstone i Västeuropa är vi nog ganska ensamma om att kräva så lite av människor som vi föder med skattebetalarnas pengar.
Jag vill nog mena att det inte ska räcka att någon annan beordrade en uppenbart omoralisk åtgärd eller att det var nödvändigt att utföra den för att man skulle få behålla jobbet för att man ska undgå kritik eller ansvar. Om man deltar i en omoralisk åtgärd ska följa ansvar för de handlingar man gör, inklusive straffansvar. I förlängningen av ett sådant ansvar ligger med automatik åtminstone möjligheten till en sorts whistleblower-skyldighet som skulle kunna sätta stopp för, eller åtminstone hämma, den nuvarande korrumperade maktens värsta kotterier.
Att bete sig moraliskt innebär mer än att bara i tysthet tycka illa om att måsta göra något obekvämt. Det innebär att ta konsekvensen av sin uppfattning även då den sätter sig på status och/eller levnadsstandard.
Väl mött herr Styrman!
Angående den svenska juris kandidatexamen på fyra år så är den enbart en utbildning i hur lärarna anser att rättssystemet BORDE fungera. Någon sakkunskap bidras därutöver inte med. I praktiken innebär detta att juridiken är lika "meriterande" som matematiken för en fysiker, bortsett ifrån att fysikern inte fått lära sig de absolut nödvändiga sakerna som tex. mätsystem och naturen i övrigt samt förstås fysikens lagar och fysikens teorier. Det är alltså inte alls en kvalificerande utbildning till annat än domstolarna och vissa tjänster på myndigheterna - därutöver så juristerna ofta ett såkallat kamratskap, särskilt kvinnliga sådana. Så att kalla juridiken kvalificerande är en överdrift, vanligtvis brukar jurister i övriga staten kalla juristutbildningen för 4.5 bortkastade år. Eller med andra ord de enda som bryr sig om regelsystemet är alltså universitetsprofessorerna medan det i stat+övrigt handlar och chefsskapet. Det är alltså personberoende om juridiken räknas eller inte.
Vad gäller koncentrationslägren så är det rent generellt en uppfattning att endast chefer och särskilt sadistiska individer kan ställas till svars. Det handlar också om att det rättsvårdande systemet är svagt såtillvida att om alla dömts för ett brott så kommer brottet att strykas ur rullorna. Det finns en Indisk domare som erbjudits evigheten i det Japanska yazukuni templet för sin filosofi angående just krigsbrott. Kan vara intressant läsning för dig.
Slutligen till juristen cars, vad denne cars menade är att lagen inte skrivits för förvaltningar med otydlig struktur och argumentationen handlar alltså om att "mutorna" i svensk mening skulle kunna tolkas som en myndighetsavgift, på samma vis som Sverige sålde telerättigheter på auktion under den "oförvitlige" Nisse....
poängen som cars har är alltså att förvaltningen är så otydlig i förhållande till ledningen att dessa är oseparabla. Däremot så är det ju som så att lagtexten specificerar att det är ett brott.
Intressant analys och spännande tips.
Det där med brott och straff är särskilt intressant eftersom vi följer USA som måsar och hajar följer fartyg. ☺
Vi inför strängare straff trots att utvecklingen i USA, varifrån trenden kommer, tydligt visar att det inte fungerar avskräckande, men, och det är viktigt, vi gör det inte förrän det visat sig att det inte fungerade i USA heller.
Däremot fungerar motsatsen. Om man har ett brott och inte straffar någon som begår det så kommer det att begås frekvent. Därav alla kriminella beteenden i statliga myndigheter och verk, kommuner, statliga bolag m.m. Om man drar personlig nytta av att bryta mot lagen och inte riskerar något straff är det naturligtvis klart att det med tiden kommer att brytas mot lagen ”en masse” – som i den svenska förvaltningen.
Men hur ska vi komma till rätta med det när polis, åklagare, domstolar och lagstiftare har beröringsskräck inför offentlig brottslighet? Gives det någon annan metod än beslutsamma privata initiativ som träder i det dysfunktionella rättsväsendets tjänst?
Beträffande mutlagstiftningen kan man naturligtvis uttryckta saken olika kunnigt och förfinat men om man begränsar gruppen som kan åtalas eller föranleda åtal väldigt mycket kommer naturligtvis ingen att åtalas och mutan har blivit legaliserad. Förmodligen var det just det som var eftersträvansvärt samtidigt som man på svenskt sätt måste ägna sig åt dubbelmoral och låtsas göra en korruptionslagstiftning. Jag kan exemplifiera det med en vandringshistoria som i något annan form existerat i vårt älgjaktslag i många decennier. Om man i lagen förskriver, att endast den kan åtalas för mutbrott, som är en älg, med emaljöga och träben, så kommer inte särskilt många att åtalas för mutbrott. Och då kan man sitta där på institutet mot mutor, Transparency International med flera organisationer, vars verksamhet finansieras av företag som systematiskt mutar, och föra ytterst seriösa diskussioner om hur situationen utvecklar sig beträffande åtalen för mutbrott mot älgarna med emaljöga och träben.
Om det då går som det brukar gå i Sverige skulle man skärpa straffet och åtala alla älgar som inte har begått mutbrott. Jag har sett många svenska myndigheter tänja på begreppen. Om någon skulle påtala att de åtalade älgarna saknas såväl emaljöga som träben skulle myndigheterna unisont föra ett cirkelresonemang innebärande att lagstiftningen talar om älgar med emaljöga och träben. Eftersom den åtalade är en älg och älgen är åtalad tolkar myndigheten det så att den även har emaljöga och träben. Annars skulle den ju inte ha åtalats. Det är ungefär så långt som kompetensen och moralen räcker i svenska myndigheter.
Skicka en kommentar