måndag 15 april 2013

Utnämningspolitik förr och nu.

.

Alla ska med

Nationalsocialdemokraterna försökte sig i dagarna på sitt gamla trick. Att lura i folk att alla kan vara med i partiet - även personer av diametralt olika uppfattning. Det var inte första gången man tydligt demonstrerade att man i partiet utses - inte på grund av kompetens eller värderingar, utan på grund av ens förväntade popularitet hos olika väljargrupper. Kompetetensen står partikansliet för, eller förväntas stå för.  Vem minns inte utnämningen av Ibrahim Baylan till utbildningsminister som väl var ett utslag av samma sorts röstfiske? Ombuden ska bara bli valda, för att ge cirkusen och kanslierna demokratisk legitimitet.


Vald av kongressen, men ändå inte

När man nu på kongressen utsåg Omar Mustafa, och sedan tvingade honom att avgå, demonstrerade man även en annan sak: att partiet må utse företrädare vid det skendemokratiska spektakel som partistämmorna är, men att makteliten i partiet sedan kör över kongressen efter eget gottfinnande.


Av fin sossesläkt

En annan uppseendeväckande utnämning är att vägbelysningstjuven mm från Haparanda, Sven-Erik Bucht, utses till ordinarie ledamot i riksdagens finansutskott. Hur ska vi tolka det månntro? Som att det inte finns någon i partiet som kan finansfrågor? Då kan ju Sven-Erik anses kompetent som har en moster som har varit vice riksbankschef och som i sin tur har varit gift med en industriminister och riksbankschef. Åtminstone trodde jag att en av socialdemokratins hörnstenar var att man inte skulle födas till framskjutna positioner.


På samma våglängd?

Kanske är det ett utslag av att finansutskottet mot bakgrund av rådande finansiella läge är minerat, eller att de som bestämmer vill ha någon lojal vasall på platsen? Mot bakgrund av de metoder att roffa åt sig bankspararnas medel som den politiska eliten demonstrerade på Cypern kanske Sven-Erik helt enkelt bedömdes ha "rätt" egenskaper? Och det kan ju behövas någon som byter glödlampor på finansutskottets möten.


Social rörlighet

Det är klart att människan kan byta profession ibland. Ernst Röhm, SA-ledare fram tills han rensades ut, var yrkesofficer, så det hoppet var väl inte så stort. Josef Goebbels, senare propagandaminister i det tyska systerpartiet, promoverades till doktor vid universitetet i Heidelberg. Hans doktorsavhandling handlar om den romantiska dramatisten Wilhelm von Schütz. Heinrich Himmler, Reichsführer-SS, var ursprungligen agronom. Benito Mussolini var journalist. Allt enligt Wikipedia.

Övertorneå måndagen den 15 april 2013
Mikael Styrman
.

Inga kommentarer: