lördag 2 mars 2013

Ingen genväg till näringsfrihet och rättssäkerhet

.

Thomas Jefferson, USA:s tredje president


(Svar till anonym kommentar till bloggen ”Vi har blivit lurade”.)

Jag ska läsa det Du länkat till med intresse. Jag hoppas faktiskt att Du har rätt i Din hoppfullhet. Men, märkt som jag är, efter ett liv i kamp mot maffians slödder, kan jag säga så här - utan att ännu ha läst det Du länkar till:

Jag har vid olika tillfällen undersökt möjligheterna att stämma staten internationellt, bl a på europanivå. Men tyvärr har det visat sig att möjligheterna att komma någonstans genom internationell domstol nog bara är en chimär.

Bland annat ska man ha drivit alla mål så långt det över huvud taget är möjligt inom landet, vilket kostar mycket - både tid och pengar. Och enskilda mål kan vara skenbart korrekt hanterade men ändå ingå i ett systematiskt förföljande och plundrande.

Det är ingen slump att det är så här. Våra plundrare och förföljare har varit med och utformat systemet. Det vet därför hur systemet ska kunna kringgås och systemet är utformat för att kunna kringgås. Syftet med systemet är nämligen inte att ge oss, Dig och mig och alla andra förföljda och plundrade människor rättvisa. Syftet är att dupera oss att tro att det FINNS en rättvisa, så att vi inte tar saken i egna händer och gör exempelvis revolution.

De internationella domstolarna kan inte ställa till rätta eller ändra inhemska domslut, men efter ett livslångt processande kan Du - om Du mot förmodan vinner - bli tilldömd ett betydelselöst skadestånd.

Som systemet - nätverket - är uppbyggt, och eftersom man varit med om att bygga upp det internationella domstolssystemet, är det därför möjligt för staten - eller maffian, beroende på hur långt man kommit i sitt varseblivande, att fortsätta plundra och förfölja medborgare utan risk. Och då har jag ändå bara uppehållit mig vid den enskilda medborgarens möjligheter att få ekonomisk rättvisa. Förutsättningar att få brottslingarna på olika nivåer i den offentliga sektorn, eller samarbetande med och utnyttjande den offentliga sektorn, straffade är naturligtvis ännu sämre.

Nä, de internationella domstolarna är dessvärre klubbar för inbördes smek och inbördes beundran vars syfte är att hålla konsumenterna studsande mellan maskinen i trälhavet, konsumtionsvarorna i butiken och amorteringarna till banken.

Kanske visas det tydligast i samband med internationella konflikter. De slutar alltid likadant. Miljontals civilpersoner kan dödas utan inblandning från världssamfundet. När dödandet avklingar av sig själv och vapenindustrins affärer i området sinar, tar tusentals skenheliga gratisätares självsmekeri vid.

Under stundtals svart humoristiskt navelskådande tröskas i åratal huruvida några enstaka personer i detta hav av orättfärdigt dödande gjort sig skyldiga till brott eller ej. I slutändan är det i alla fall det politiskt önskvärda som bestämmer vem som döms och vem som frias. Oftast döms någon, eller några, som någon sorts ställföreträdande brottslingar mot mänskligheten. Men det ändrar naturligtvis ingenting. Ingen får rättvisa. Men gratisätarna får slå sig för bröstet och tycka att de är väldigt märkvärdiga och rättrådiga.

Men frågan är väl egentligen vem som är värre? Den som stjäl, förföljer och mördar eller den som låtsas göra gott men egentligen ägnar sig att låta psykopaterna komma undan medan de låtsas försöka skipa rättvisa.

Nej, det är en gammal sanning, att när kriminalitet och egennyttighet tar över rättsväsendet och staten - då hjälper bara revolution.

Som en av USA:s grundare, tillika en av den amerikanska konstitutionens främsta författare och även landets tredje president, Thomas Jefferson, uttryckte det:

”Frihetens träd måste från tid till annan förfriskas med patrioters och förtryckares blod.”

Någon fridsam institutionaliserad genväg, som gör det möjligt för oss att ligga kvar i soffan och titta på Let’s Dance, medan rättvisa skipas av någon annan, gives dessvärre icke. Ingen annan gör det åt oss. Vi måste faktiskt göra det själva.

Övertorneå lördagen den 2 mars 2013
Mikael Styrman
.

Inga kommentarer: