torsdag 15 november 2012

Vem ska styra den sista sovjetstatens flygbolag?

.
SAS har en ägarstruktur med gamla anor, inte helt olikt andra stora svenska företags, speglande det långvariga och nära samarbetet mellan den svenska staten och valda delar av det svenska näringslivet. Samarbetet är konserverande till sin natur. Den som ingår i, och omfattas av systemet, tillförs statens, eller skattebetalarnas, finansiella resurser. Den som gynnas skyddas även mot "hot" utifrån, eller konkurrens som det också kallas, från företagare, entreprenörer, kapitalintressen och de förändringens vindar som inte omfattas av skyddet.

För just SAS del har det, enligt Expressen söndagen den 11 november 2012, kommit att innebära att de Svenska, Norska och Danska staterna äger 50 % av bolaget. 11,3 % ägs av det ägarlösa ägandet i form av pensionsfonder och försäkringsbolag. 7,4 % ägs av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.

Återstående 31 ,1 % är inte redogjort för i artikeln varför jag utgår ifrån att dessa aktier ägs av småsparare. När det ska avgöras vem, eller hur, företaget ska styras har sällan ett sådant splittrat ägande något inflytande. Särskilt inte när det som i fallet SAS ställs emot ett direkt och indirekt statligt ägande om 68,9 %, dvs mer än kvalificerad majoritet, formellt utövad av ett tjugotal personer men i praktiken av någon enstaka.

I siffran räknar jag med avsikt in det Wallenbergska innehavet. Det ska jag återkomma till. Det ägarlösa ägandet, som formellt innehas av pensionsfonder och försäkringsbolag utövar sällan något ägarinflytande. De anpassar sig i stort sett alltid till andra större ägargrupperingar innebärande att de stödjer styrelsens förslag. De må förvaltas av välbetalda - egentligen kraftigt överbetalda - förvaltare, utan eget intresse eller egna konsekvenser av om det går bra eller dåligt. De kriterier som bestämmer hur deras ägarintresse utövas är den möjliga inverkan på deras framtida karriär av olika ställningstaganden, vilket alltid resulterar i anpassning till mäktiga ägarintressen. Deras ägarintresse utgår därför aldrig ifrån vad som egentligen är bra för företaget i vilket ägarmakten ska utövas, utan istället utifrån vad som är bra för mäktiga ägare som kan gynna den egna karriären.

Att stater inte kan driva företag finns det oräkneliga bevis på. Det räcker med att, utöver SAS, tänka på SJ, TeliaSonera, Vattenfall och LKAB - även om svindlerierna i LKAB ännu inte offentliggjorts. Det vaga ägarinflytande som utövas av staten har sällan företagets bästa för ögonen. Istället blir det politikens intressen som avgör, som nu när ett behövligt stålbad som skulle kunna sanera SAS hålls tillbaka av staten, för att till en kostnad, vars hiskeliga slutsumma ännu bara låter sig anas, dupera "marknaden", näringslivet och folket att situationen egentligen är ganska bra, eller "under kontroll".

När denna ägarstruktur byggdes upp var det utifrån dominerande ägarintressens synvinkel en funktionell lösning. SAS var skyddat från konkurrens från andra aktörer av vapendragaren staten. Under den tid efter andra världskriget då Europas industrier stod i ruiner kunde man köra omkring i stort sett tomma plan med bara ett fåtal portfölj bärare från stat, landsting, kommun och näringsliv vilka de flesta hade det gemensamt att de inte betalade sin biljett själva. För dessa var det ganska behagligt att höga priser höll Kreti och Pleti borta från flygplanen.

Eftersom de nationella flygbolagen och deras linjer skyddades av staten från marknadskrafterna var de beslut som krävde insatser av företagsledningen ganska obetydliga. Lite tillspetsat bestod de av att anställa tillräckligt många och tillräckligt snygga flygvärdinnor, avlöna personalen tillräckligt väl och ta ställning till vilka nya och spännande flygplansmodeller som den redan vildvuxna flygplansflottan kunde tillföras. Biljettpriserna bestämde man själva och de kunde enkelt anpassas till behoven.

Ännu helt nyligen hade, och har kanske ännu, nationella flygbolag i Europa särskilda kommitteer som åker runt i världen och provbor hotell för att utröna om de är tillräckligt bra för personalen att bo på. Behöver jag tillägga att samtliga hotell som ifrågakommer för provning håller en standard som gör själva provandet helt överflödigt?

Med avregleringen av flyget kom en annan verklighet och med den visade sig ägarstrukturens svagheter:

Vem ska egentligen styra koncernen?
Jag röjer naturligtvis inga statshemligheter när jag påstår att hela upplägget är till för att låta familjen Wallenberg styra SAS med finansieringsbördan, och risken, vilande på Svenska, Norska och Danska staten. Ett gynnande av ett enskilt ägarintresse som nästan saknar motstycke i världen. Det påminner starkt om den numera avsuttne och bortgångne Kenyanska presidenten Arapt Moi:s upplägg av färjetrafiken för huvudvägen mot Dar Es Salam, över inloppet till Mombasas hamn.

Misshushållning av allmänna medel och svindleri gentemot skattebetalarna tillika väljarna har detta alltid varit. Men det skulle kunna förfäktas, att denna finansiella hajbur, när den byggdes upp var bra för SAS. Utan att recensera den frågan vill jag göra gällande att verkligheten visat att det åtminstone inte är fallet idag.

Tanken med det av staten stöttade Wallenbergska ägandet var naturligtvis att de skulle tillföra den förmåga att driva företag och fatta ändamålsenliga beslut som staterna själva saknar. Men numera, när den Wallenbergska SEB-sfären förvandlats till näst intill ett socialfall i kolossalformat, vars ekonomi i hög grad baseras på att få mjölka fondspararna på deras avkastning, utan att skapa annat än fiktiva värden, och som återkommande kvistar in till Rosenbad för att bli "räddade" finns inte den förmågan - om den över huvud taget någonsin funnits.

Numera är Wallenbergsfären, i likhet med övriga storbanker i landet, samtliga kraftigt beroende av drogerna statsbidrag och statliga garantier. Den på detta sätt finansiellt beroende och därför beslutsmässigt lytta Wallenbergsfären är numera helt inkapabel att utöva det kraftfulla ledarskap, som får förmodas ha varit motivet som skulle rättfärdiga det rättsvidriga samarbetet mellan staten och Wallenberg. Det finns därför ingen anledning att vidmakthålla detta samarbete som ur alla aspekter är stötande mot marknadsekonomins och rättstrygghetens hela väsen.

Hajburen innebär idag i praktiken att den tafatta staten, styrd av den för tillfälligt härskande maktelitens kortsiktiga intressen, utövar det verkställande inflytandet i SAS. Företaget är därför prisgivet åt egennyttiga och kortsiktiga politikers bedömningar av vad som gynnar dem själva nu för stunden, istället för att vara i händerna på en stark ägare som kan vidta de adekvata såväl kort- som långsiktiga åtgärder som behöver göras för företagets, ägarnas och personalens bästa. Företagets överlevnadsmöjligheter sätts på undantag till förmån för faktorer som hur regeringen ska kunna hantera eller manipulera arbetslöshetssiffrorna i en lågkonjunktur under snabb fördjupning, samt hur den faktiska förlusten för småspararna, men också för spararna i försäkringar och pensioner, ska kunna döljas, samtidigt som fondförvaltarnas omotiverade lyxbubbla ska kunna bevaras intakt.

Förmodligen just därför präglas alla åtgärder som SAS vidtar av att de görs för sent och för lite. En företagsekonomisk katastrof utspelar sig live inför våra ögon - en katastrof för staten, skattebetalarna, ägarna, konkurrenterna och flygresenärerna.

Kanske finns det en gudomlig rättvisa dold i att den här katastrofen byggdes in i företagskonstruktionen från första början. Ett ensidigt parasiterande som numera har slagit fel kan man säga. En konstruktion som har fallit på eget grepp. Det vi nu, bland annat, bör fråga oss är hur mycket det ska få kosta spararna och skattebetalarna att dölja verkligheten i Cirkus SAS, som går emot en framtid med färre resenärer och svikande beläggning utan att adekvata åtgärder vidtas för att säkra bolagets överlevnad.

Sverige, Norge och Danmark ska garantera ytterligare miljarder till förmån för ett SAS i fritt fall, att läggas till de miljarder som redan tidigare kastats i sjön. Detta trots att det inte saknas flygbolag på marknaden som inte belastas av SAS ägarlyte och därför inte heller lider av SAS beslutsförlamning och ineffektivitet.

Blir SAS till slut bara ett monument över ännu en vacker EU-floskel som när det verkligen gällde inte betydde något?

Gulag-Kolmården måndagen den 12 november 2012
Mikael Styrman

Nytt säkerhetshot mot Sagerska Palatset

.
Många har säkert kunnat följa rapporteringen om den döda säkerhetsvakten inne i statsministerns bostad, Sagerska Palatset. Eller "Sagerska huset" som politiskt korrekta statstjänstemän och politiker numera kallar huset, sedan det reparerats för nästan hundra miljoner.

Men säkert har inte alla hängt med i rapporteringen, eftersom nyheten försvann väldigt snabbt, åtminstone från Text-TV-sidorna. En död säkerhetsvakt inne i statsministerns bostad var inte så stor nyhet. .. shit happens!

I alla fall agerade Säpo snabbt, om man får tro kvällstidningarna. Man gick genast "upp i stab". Och det låter ju betryggande? Om det hjärtat är fullt av talar munnen. Lite senare tog man även reda på var Reinfeldt var - genom att ringa hans statssekreterare och fråga.

Vi kan nog förvänta oss, att Säpo snarast ser över Säpostabens egen säkerhet för att skydda den mot attentat. Så brukar nämligen Säpo reagera på varje förändring i samhället.

Som om inte Säpo hade nog med bekymmer, måste man numera även oroa sig för medborgare som tar sig in i statsministerns bostad, för att begå självmord eller vådaskjuta sig till döds där. Och att de eventuellt självmordsbenägna dessutom är beredda att jobba under täckmantel i tjugo år, innan de slår till, kommer inte att göra saken lättare.

Tur i alla fall att inte vakten begick självmord genom att spola ned sig själv i Reinfeldts toalett - i bitar! Det hade blivit ännu svårare att förklara. Fast just det gick ju bra i fallet Catrine da Costa. Ännu jävligare hade det blivit om den vådaskjutande dessutom hade haft ett hästhuvud med sig ... Men om det vet vi inget - ännu. Hade han dessutom skrivit ett avskedsbrev till sina närmaste - på engelska - som Ivar Kreuger gjorde, kunde det också ha blivit jobbigt. Men det gick ju bra sist, så det hade nog inte heller stört det svenska "rättsväsendet".

Nej, med hittills känd information är det svårt att tro på vare sig självmord eller vådaskjutning. Mer troligt förefaller att någon i den grova organiserade brottsligheten ville skicka ett budskap till Reinfeldt om att de kan komma åt honom - var som helst. Eller "göra en markering" som Leif GW Persson underfundigt uttryckte det i Expressen, lördagen den 10 november 2012.

Vi vanliga medborgare vet ju inte vad som utspelar sig i kulisserna. Eftersom ledande politiker har distanserat sig från oss, och återkommande för oss bakom ljuset, kan vi inte vara deras förtrogna. När de inte har någonting gemensamt med oss väljare, folket, och den organiserade statsbrottsligheten inte alltid är lojala med dem, står de ibland ganska ensamma. Det är möjligt, menar jag, att förklaringen till det nu inträffade står att finna i något mera kostsamt ärende, som "Maffia-Grotte" just nu driver. Och kanske är det i det ljuset som även den Reinfeldtska skilsmässan ska ses?

Gulag-Kolmården söndagen den 11 november 2012
Mikael Styrman
.

USA:s Sale and Lease Back-affärer

.
SVT Text-TV skrev i dag, lördagen den 10 november 2012,
på sid 148 - utlandsnotiserna :

USA Landet planerar att sälja 20 fraktplan och 5 tankplan till Saudi
Arabien, meddelar Pentagon. Affären går på motsvarande drygt 45
miljarder kronor och måste godkännas av kongressen.

------------------------------------------

Det tycks vara en traditionell Sale and Lease Back-affär? Sådan som många företag ägnar sig åt när pengarna börjar ta slut. Som SAS
exempelvis, men med den skillnaden för SAS Lease Back-affär, jämfört med andra, att den handlade om plan som är föråldrade och
oekonomiska -plan som ingen annan vill ha.

En sådan här affär säger oss någonting som situationen i den amerikanska staten. Informationen ska läggas till den som nått oss tidigare om en närmast bottenlös svindel, som under Irak-kriget, med den ena fantasifullare förklaringen efter den andra skylldes på kriget. Jag skrev lite om detta hösten 2011 men Youtube är, för den som vill hänga med, fullt av filmer där amerikanska parlamentariker och andra försöker ta reda på vad som hänt med pengarna.

Situationen i den amerikanska statsapparaten, med allt sitt hemlighetsmakeri, är nog inte olik den situation som rådde i tidigare Sovjetunionen under 1990-talet. Då kunde vem som helst sälja vad som helst åt vem som helst för vilket pris som helst. Jag skulle tro att något liknande utspelar sig i den amerikanska staten just nu. Hemliga organisationer är inte lätta att kontrollera. Och det ekonomiska sönderfallet och den moraliska upplösningen som pågår i den amerikanska staten kommer inte att göra det lättare.

Tidigare har jag skrivit, och säkert också andra, att det nog bara är en tidsfråga innan USA:s "fiender" utvecklar egna drönare, så att USA, som inlett drönarkriget, med tiden riskerar att självt bli utsatt för drönarnas förföljelse. Men det kan nog vara så, att USA dessförinnan hinner drabbas av egna drönare, och annat, som sålts utan kontroll.

Är det någon som har räknat? Finns dessa frakt-och tankflygplan ens kvar?

Gulag-Kolmården lördagen den 10 november 2012
Mikael Styrman
.

Futtigt av Bengt Westerberg

.
Bengt Westerberg var tidigare ordförande för insamlingsorganisationen Röda Korset. Där gjorde han sig omöjlig genom sina skamlösa utsvävningar på världens nödlidandes bekostnad. Röda Korset förvandlades till en hemvist för parasiter som helt glömde de nödlidande som var orsaken till alla gåvor man tog emot.

För att inte Röda Korset helt skulle sänkas, och det alltid politiskt korrekta Folkpartiet indirekt komma i vanrykte, ryckte regeringen ut och säkrade fortsatt lyxliv åt Bengt Westerberg, men nu på skattebetalarnas bekostnad.

Nu har vi fått veta vad Riddaren av det Svarta Korset har gett tillbaka i utbyte mot bibehållen personlig välfärd.

Sexhundrafemtio miljoner kronor ska slösas bort på att utbilda tre lärare på varje skola i vad lärarna ska svara elever när de möter "vardagsrasistiska" frågor. Eller med andra ord hur de partier som stökat till invandringsfrågorna ska klara sig mot SverigeDemokraterna.

Det är inte särskilt förvånande att den gamla stalinisten Westerberg, som seglat under falsk flagg hela livet och låtsats vara liberal, nu vill använda skattekassan till partipolitisk propaganda.

Som på Nationalsocialdemokratins tid ska lärarna nu förmedlas politiskt korrekta svar på det som nomenklaturan upplever som "vardagsrasism". Det vill säga frågor ägnade att ifrågasätta den rådande invandrings- och migrationspolitiken. Och med dessa politiskt korrekta svar ska sedan barnen indoktrineras.

Inte är det mycket Bengt Westerberg ger tillbaka till oss som i slutändan föder honom och håller honom med fortsatt lyxliv. Kanske går det bättre för bankerna som han skyddar på Finansinspektionen?

Nog hade det varit billigare att sätta in Bengt Westerberg på ett vanligt ålderdomshem. Inkognito förstås, och sedan hoppas att varken skattebetalare eller forna bidragsgivare till Röda Korset känner igen honom.

Gulag-Kolmården fredagen den 9 november 2012
Mikael Styrman
.

Stjäl av kunderna

.
Mårten Schultz skriver en krönika i DN idag, onsdagen den 7 november 2012, om hur svenska företag mutar sig fram internationellt och därmed hjälper grova brottslingar att sko sig.

Krönikans synpunkter är lätta att instämma i. Jag vill komplettera med en aspekt till som möjligen må vara underförstådd, men som inte nämndes i krönikan:

När Volvo, Scania, Telia med flera svenska företag mutar sig fram i olika länder, även Sverige, stjäl de av sina kunder.
De mutor som man betalar till regimerna stjäl man från sina kunder i respektive länder, eftersom man inte har för avsikt att bedriva filantropisk verksamhet i länderna. Kunderna får betala ett överpris för produkterna vilket man skickar till diktaturens företrädare i form av mutor.

Sedan finns förstås det andra systemfelet, som bland annat Telia ägnar sig åt, som innebär att även huvudmannen blir bestulen, därför att regimen och Telia-funktionärerna delar på pengarna.

Mutor och korruption är inget harmlöst smörjmedel för affärerna - det är grov och systematisk stöld som ofta riktar sig mot olika parter.
Det är synd och skam att vårt rättsväsende, vår offentliga administration och vår statsledning lierar sig med grova brottslingar och främjar verksamheten genom att vare sig utreda, åtala, döma eller lagstifta på ett adekvat sätt mot verksamheten.

Gulag-Kolmården onsdagen den 7 november 2012
Mikael Styrman
.

fredag 9 november 2012

SJ was here


.
I  förra veckan slog SJ till och visade att man ännu är med banan ...

Nu ska man spara 60-80 miljoner kronor genom att inte sälja biljetter tågen. Jag tillåter mig att tvivla den matematiken.

Det blir nog som när kriminalvården ska spara . Man stänger en avdelning av sex, behåller hela kostnadsmassan och tycker att man har sparat miljoner. Eller landstingen som centraliserar lönesystemen, köper nya lönesystem som inte fungerar, till fantasipriser, anställer folk     för uppgiften centralt och behåller alla kostnader som var förenade med  det gamla systemet - och tycker sig ha sparat miljoner.

Nog tycks SJ:s informatörer vara ett prövat släkte. Den som syntes i TV såg ut att vara mellan 85 och döden. För två år sedan knappt en dag över 40. Det kan man ju förstå när man tar del av beskeden som ska lämnas.

Om den här SJ-Iogiken fungerar bör flygbolagen snarast upphöra med ombordförsäljningen. Och SJ bör genast stänga restaurantvagnen. Fast det är väl bara en tidsfråga innan passagerarna måste ha matsäck med sig i alla fall. Fjärran är tiderna med riktigt vin, vita dukar och god lagad mat serverad vid bordet. Nä,  lätt ska det inte vara att åka tåg. Och Taxi bör naturligtvis snarast sluta ta betalt av kunderna efter körningen. Tänk vad pengar de kommer att spara. J

Gulag-Kolmården onsdagen den 7 november 2012
Mikael Styrman
.

Kalle Anka och kronförsvaret


.
fick vi se den. Den tillrättalagda förskönade historien om hur det gick till när 100.000 svenska företag drevs i konkurs 1992.

Men det som SVT igår, tisdagen den 6 november 2012 , sände var åtminstone delvis en gravt förvanskad bild av vad som verkligen utspelade sig. Ett försök till äreräddning av stollar och psykopater som för att rädda bankmaffian drev 100.000 svenska företag i konkurs .

Samtidigt var berättelsen delvis riktig. Det stämmer att våra politiker och vår riksbankschef uppträdde som Kalle Anka och hans vänner i det att de till oss andra förmedlade en barnslig bild av den rådande situationen. Programmet återberättade politikernas bild till folket av ett land utsatt för ett ondskefullt och illasinnat angrepp från en fientlig omvärld. När det som egentligen utspelade sig var att man länge hade fört en politik som resulterade i stora skevheter beträffande den bestämda växelkursen i förhållande till det verkliga värdet av vår krona, till följd av landets ekonomiska utveckling visavi omvärlden.

l en marknadsekonomi som inte är förstörd av politiska dilletanters inkompetenta beslut strävar ekonomin mot att utjämna sådana skevheter. Det är marknadsekonomi fungerar. Finns det ett högt pris en nyttighet någonstans grund av exempelvis begränsad tillgång strömmar utbudet dit från marknader med god tillgång och lågt pris. Finns det ett reglerat pris en valuta, som inte motsvarar det verkliga värdet , strävar marknadsekonomin  mot att utjämna det. Försöker man hindra detta får man småningom svartväxlare i gatuhörnen som svarar för det jobbet, som i de andra gamla sovjetstaterna.  Det är inte illasinnat. Det beror att människor inte vill ha en valuta som de inser att är övervärderad och kommer att förlora sitt värde.

Det var uppfriskande att åter se hur psykopaterna matade oss med helt verklighetsfrämmande lögner. En annan sak som framkom tydligt var, åtminstone för den i frågorna insatte , hur man nyttjade situat ionen till att genomföra "krispaket " som man eljest inte vågade göra , av rädsla för att förlora sin plats vid köttgrytorna. Men de hade aldrig någon betydelse för valutakursen och det fanns inte heller kartan att de skulle kunna det. Skevheterna var resultatet av en under lång tid förd ansvarslös politik. Och det som behövdes var att mycket tidigare låta det slå igenom fritt kronans värde .

Det är svårt att vara säker på, om alla politikerna själva trodde att krispaketen skulle ha någon betydelse eller om någon hade lurat dem i sin tur. Kan en extremt begåvad och verbal person som Carl Bildt exempelvis inte förstå dessa samband? En som kan hålla tjogtals med ärenden i luften samtidigt utan att någon enda boll hinner ned till marken? Det har jag mycket svårt att tro. Visserligen kan man lära en papegoja att repetera enkla fraser. Kanske kan man också lära den att förstå innebörden av någon av dessa. Men det gör inte papegojan till en självklar gäst i "Snillen Spekulerar" varför jag tror att möjligheten att åtminstone tongivande politiker inte förstod vad som pågick måste uteslutas.

Självklart visste de att alltihop handlade om att rädda maffians bankväsende Sveriges små- och medelstora företagares,  Sveriges entreprenörers bekostnad. Och det förtigdes mycket noggrant att den stora återlåtningen av företag i Sverige skedde genom att bankmaffian fick Carte Blanche att låsa bankkontona och säga upp lånen för företag som inte alls var illa däran, för att rädda sig själva.

Hade det funnits ett "Leni Riefenstahl-pris" till särskilt förtjänta program för politisk propaganda borde det här avsnittet av "Svenska händelser" åtminstone ha blivit nominerat till 2012 års pris.

Nu när TV har kommit igång med gamla repriser kanske vi kan se "The Muppet Show" i repris också? Det här kom nära men nådde inte riktigt ända fram. Lika töntigt, men riktiga The Muppet Show är roligare.

Det är riktigt som Carl Bildt sade i programmet - att ett misslyckande är ett misslyckande och också ska kallas för ett misslyckande. Men jag vill tillägga att maffiastyrd brottslighet också ska kallas för maffiastyrd brottslighet. Sådan bör lagföras och för att det ska vara möjligt bör vi ta bort preskriptionstiden maffiastyrd brottslighet som utförs av förtroendevalda.

Gulag-Kolmården onsdagen den 7 november 2012
Mikael Styrman
.