onsdag 22 augusti 2012

Inte råd med fängelser

.
Idag sitter många dömda till fängelsestraff i Sverige, för ”brott” konstruerade av maffians odågor och ofta initierat av oduglingarnas avundsjuka och missunnsamhet mot sådana som lyckas bättre än de själva.

Samtidigt går maffians folk lös på gatorna, i offentliga företag och förvaltningar, i statliga verk och departement. Där roffar de åt sig skattebetalarnas pengar som staten tilltvingat sig med maktapparatens hjälp. Officiellt för att bekosta skola, vård och omsorg. Men mellan skål och vägg för att bekosta maffians lyxliv som sedan döljs med statlig bluffbokföring. Lyxsemestrar, spritfester och ”egna uttag” ur statens rörelse döljs med hjälp av genomkorrumperade ekobrottsmyndigheter, poliser, åklagare och inte sällan domstolar kontrollerade av maffians politruker, även kallade nämndemän. En del myndigheter påminner mer om resebyråer med uppgift att ordna lyxresor för miljonärer än myndigheter med uppgift att sörja för folkets väl och ve.

I Sverige ska vi nu sluta med fängelse som straff för lindrigare brott. De som döms till ett års fängelse eller mindre ska istället få fotboja i hemmet.

Varför?

Inte för att det på något sätt är belagt att fotboja i hemmet är en bra påföljd eller en vårdform som fostrar ”bättre” samhällsmedborgare.

Det sker istället för att våra politiker och tjänstemän – som inte döms, vare sig till fängelse eller fotboja – stjäl så förtvivlat från staten att ett I-land som Sverige inte längre har råd att hålla alla brottslingar i fängelse. Så de småbrottslingar samt de entreprenörer och småföretagare som betalar för systemet, och som tämligen godtyckligt låses in som ställföreträdande ekobrottslingar i politikernas och tjänstemännens ställe, ska i fortsättningen vid lindrigare brott låsas in i sitt hem istället för i fängelse.

Allt för att politikerna och tjänstemännen ska kunna fortsätta att stjäla.

Man frågar sig hur långt förfallet kan gå innan ett förslavat och efterblivet folk tycker att det har gått för långt?

Gulag-Kolmården onsdag den 15 augusti 2012
Mikael Styrman
.

Inga kommentarer: