400 års möda

.

med att utveckla Fattigsverige till ett något så när självförsörjande och industrialiserat land har slarvats bort av en inkompetent och höggradigt korrumperad politikergeneration på bara 40 år.

Tidigare seklers makthavare gav människor, främst svenskar, både väst- och östsvenskar (finnar) skattefrihet mot att de odlade upp landet. Även människor från andra nationer kunde komma i åtnjutande av skattefrihet. Då i samband med startande av gruvor och bruk som industrialiserade landet. Genom aktiva rekryteringsåtgärder hämtades bland annat valloner från nuvarande Belgien till Sverige för att lära svenskarna bryta och förädla malmtillgångarna.

Stor hjälp i arbetet med att industrialisera landet har vi fått även från andra nationaliteter, främst tyskar och engelsmän. Ännu när Kiruna-malmen skulle börja brytas på 1800-talet skedde det exempelvis efter stora insatser av engelskt kapital.

Sveriges Järnvägar byggdes upp efter att den svenska staten lånat upp stora belopp utomlands. Tyvärr var människor ibland rädda för järnvägen som då fick dras avlägset från bebyggelsen. Det var inget problem så länge alternativet var häst och vagn på dåliga vägar. Men när bilismen växte fram och vägarna blev bättre fick järnvägen en svårare konkurrenssituation.

Järnvägens situation blev inte bättre av en styvmoderlig och insiktslös skötsel. Bilismen, som var framtidsbranschen, då åtminstone, gynnades av politiken på järnvägens och kustsjöfartens bekostnad.

Nåväl. Efter medvetna strävanden under flera sekel blev landet industrialiserat och fattigdomen fick vika. På 1900-talet fick ekonomin extra skjuts genom en pragmatisk politik som ledde till att Sverige efter det andra världskriget var det enda landet med intakt industri medan övriga Europa stod i ruiner, för andra gången på kort tid.

Så pragmatisk var politiken, att många skäms över den och det välstånd som den skapade. En del, exempelvis Göran Persson och Carl Bildt, skäms så mycket att de vill att andra svenskars barn ska låta sig dödas, i meningslösa krig som bedrivs för att skydda den grova organiserade brottslighetens droghandel i andra länder och för att de själva ska få sitta med vid de fina borden.

Genom överkonsumtion av välfärd samt hunsande och överbeskattning, för att inte säga organiserad förföljelse, av landets småföretagare och entreprenörer gick ekonomin allt tyngre från 1970-talet och framåt. Att vara företagare blev då ett skällsord och att plundra företagare samt störa företagsdriften blev en hedervärd syssla för många av maffians fotsoldater, även kallade ombudsmän.

Oskickligt politiskt hantverk i kombination med politisk korruption vilken medvetet gynnade inkompetenta bankägare drev i början av 1990-talet ca 100 000 svenska småföretag i konkurs. Många var företag som inte alls var konkursmässiga. Men kriminella bankirer tilläts, av politiker lierade med bankägarna, slakta småföretagen för att rädda sina banker efter att bankerna spekulerat fel och skapat en fastighetsbubbla genom att hjälpa politikerna att dölja arbetslösheten. I kölvattnet på konkurserna såldes produktionsutrustningen på export till bland annat Baltikum och Sydostasien, till vrakpriser, för att aldrig återvända.

Fastighetsbubblan skapades genom att stora subventioner under 1980-talet pumpades in i fastighetsbranschen för att den skulle fungera som sysselsättningsmotor och dölja den verkliga arbetslösheten. Vem som helst kunde bli byggnadsarbetare, och blev det också. Helt outbildade människor blev byggnadsarbetare och blev genast mycket högt avlönade sådana. Tills det så småningom sprack, vilket det oundvikligen skulle komma att göra.

Politikernas och bankägarnas skamlösa och gränslösa plundrande av småföretagare och de svenska skattebetalarna har sedan genom nysvenskt språkbruk utmålats som en stor framgång av de gränslösaste av de skrupelfria bakom eländet, Carl Bildt och Bo Lundgren. Det här var långt före stölden av Carnegie, men Bo Lundgren var uppenbarligen långfingrad redan då.

Nu på senare tid har man lyckats klanta till det med den tidigare framtidsindustrin, bilindustrin, och med bankerna igen, förstås. Med SAAB som har varit med om en del fascinerande turer är det väl inte riktigt klart ännu vad det blir i slutändan. Med Volvo är det klart att biltillverkningen numera är Kina-ägd. Det mesta talar för att nästa gång bilförsäljningen stannar är risken överhängande för att Volvo-tillverkningen monteras ned och flyttas till Kina.

Ändå är det bara förnamnet på den åderlåtning av statskassan som sker, för att stötta Wallenbergarna och andra, genom den del av SAAB som inte såldes till GM, med mutade GM-direktörers hjälp. Nu som tidigare mjölkas skattebetalarna på fantasisummor i form av försvarsanslag, för att man ska låtsas att det är nödvändigt att tillverka jaktflygplan i Sverige, som ingen vill köpa. Åtminstone vill ingen omutad köpa. Och varför pågår detta? Jo, för att en del av skattemedlen som går åt till att leka jaktflygplanstillverkning rinner tillbaka i fickorna på höga politiker och tjänstemän. Det sker helt riskfritt eftersom vi på grund av maktelitens målmedvetna politik på rättsområdet saknar ett rättsväsende som vare sig kan eller vill stävja korruptionen i den offentliga sektorn. Man är hellre med och delar på kakan. Inte är det konstigt att OECD kritiserar Sverige för att inte vidta några åtgärder mot korruptionen.

Och för att dölja sin misslyckade och i hög grad av korruption drivna politik vill regeringen och dess tjänstemän lura i oss att det går bra i Sverige. Bland annat säger man att det går bra och finns mycket jobb i gruvorna i Norrbotten. Varför finns det det? Jo, därför att man har övergått till grovt forcerad rovdrift av vår malm. För att dölja att man kört landet till ruinens brant tillsammans med den grova bankbrottsligheten har man kraftigt ökat utbrytningen och utskeppningen av malm. Det har skett utan hänsyn till de långsiktiga konsekvenserna som innebär kortvarig utvinning och stora framtida omställningsproblem. Och likt Afrika skeppar nu Sverige ut malmen oförädlad billigt och köper tillbaka dyra förädlade industriprodukter från utlandet. Och likt Afrikas ekonomi kommer Sveriges ekonomi därför att utvecklas.

Framgångsrikt? Pyttsan, en katastrof är vad man åstadkommer genom sin egoism och sin kortsiktighet. En sådan regering och sådana riksdagsmän bör avsättas och deras verk och departement bör rensas på oduglingar och deras medbrottslingar.

Gulag-Kolmården måndag den 25 juni 2012

Mikael Styrman

.