torsdag 12 april 2012

Är Sverige numera en totalitär stat?

.
(Uppdaterad 120421) 
Vad är det som håller ihop samhället och dess olika delar? Exempelvis rättsväsendet. Vad är det som gör att rättsväsendet fungerar? Vad är det som gör att vi underkastar oss de utredningar och domar som rättsväsendet levererar? Är det rädsla för systemet eller vad det kan ställa till med? Så är det ju i en diktatur. Det kan säkert finnas olika uppfattningar om den saken men jag vill nog mena att det som gör att vi underkastar oss rättsväsendet är en tro på att det ska utföra sitt värv på ett hedervärt och opartiskt sätt.

Vad betyder det i så fall för rättsväsendet, och medborgarnas förhållande till det, om det en dag inte gör så längre? Om utredningar som går mot den politiska maktens på olika tydligt sätt uttryckta önskemål plötsligt stannar och läggs ned? Om utredningar läggs ned allt oftare för att de inte uppnår några resultat? Inte ens när det finns gärningsmän och utredningsläget är gott. Vilken blir effekten när man plötsligt finner att utredningar om grov brottslighet utförd i statlig tjänst alltid läggs ned?

När särintressen får igenom Ad-Hoc-lagstiftningar med vars hjälp de – skenbart lagligt – kan roffa åt sig andras egendom och slänga ägaren i fängelse – hur påverkas tilltron till och rättsväsendets ställning av det? Och vilka slutsatser ska vi medborgare dra om vad som är att vänta av framtiden?

Jag menar att vi måste lära oss att sätta in det som händer i vår nutid i ett historiskt sammanhang för att förstå vad som pågår. Och historien talar ett skrämmande tydligt språk om vart ett samhälle är på väg när det slutar att respektera rättsstatens grundläggande principer.

Någon kan uppleva jämförelsen som kränkande men jag tror att man kan jämföra den osjälvständiga och toppstyrda grupp som tror sig vara riksdagsmän i det här landet och framför allt de mer hårdföra personer som med mobbarmetoder styr dem, med ouppfostrade hundar. Snart sagt alla som har hund vet att hundar söker gränser, att de tänjer gränser och om de inte möter gränser tänjer de gränser ytterligare tills någon sätter gränser åt dem.

När det gäller riksdagen och den Ad-Hoc-lagstiftning som de i beordrad koncensus röstat igenom, och som skärpts flera gånger, har den som enda syfte att skada mig och min familj samt stjäla Ekfors Kraft AB och vår egendom. Den har aldrig varit tänkt att användas, och kommer kanske aldrig att användas, mot någon annan. Åtminstone inte nu. En framgångsrik användning av den kan dock säkert öppna för användning av metoden mot andra företag. Denna lagstiftnings syften är illa maskerade, medvetenhet om att de flesta som röstar i riksdagen vare sig begriper vad lagstiftningen innebär eller om det som den föranstaltar om är moraliskt försvarbart eller förkastligt. Däremot är man väl införstådd med vilka förmåner man får genom riksdagen i förhållande vilka förmåner man skulle få om man istället var hänvisad att klara sig på den öppna arbetsmarknaden.

Vi kan se resultaten av dess tillämpning ganska tydligt nu:

Tvångsförvaltning begärdes av Yvonne Fredriksson, generaldirektör vid Energimarknadsinspektionen, biträdd av Göran Morén, chefsjurist vid samma myndighet.

Den beslutades av förvaltningsdomstolen av den enkla anledning att de hade fått i uppgift att besluta om det och som regel aldrig gör någon egen prövning av frågan. Och definitivt inte gör det efter att ha blivit upplysta om att den politiska maktens (regeringens?) önskemål var att den skulle rinna igenom.

Beslutet om förvaltningen fattades för att möjliggöra för en kommun att nyttiggöra sig ett lokalt elverks tjänster utan att betala för dem. Kommunen, med ett kommunalråd, som efter ett misslyckat försök att ta över det lokala, privatägda elverket, inte betalat kommunens vägbelysningsräkningar på flera år lät vägbelysningen vara i mörker för att använda sig av den politiskt i valrörelsen. Och regeringen som bedömde att man riskerade att förlora regeringsmakten prioriterade den högre än skyddet för den enskilda äganderätten. Kommunen byggde under kommunalrådets ledning ett undermåligt vägbelysningsnät som var olagligt ur ett flertal avseenden. Detta skulle, de uppenbara oegentligheterna till trots, kopplas in av tvångsförvaltaren.

Tvångsförvaltningen skulle även koppla in ett olagligt kraftverk i nationalälven Torne Älv. Ett kraftverk vars tillstånd Högsta Domstolen funnit inte var lagligen tillkommet. Ett kraftverk som med hänvisning till gällande nationalälvsskydd inte heller kommer att kunna bli lagligt. Åtminstone inte med mindre än att man tummar på skyddet för nationalälvarna.

Vidare skulle tvångsförvaltningen ge in ett antal rapporter, några år gamla, som ingen egentligen var intresserad av men som hade medtagits i ansökan mest för att dölja dess egentliga syften.

Hur har det gått med tvångsförvaltningen då?

  • Advokaten Johan Gullesjö utsågs till tvångsförvaltare.
  • Denne lät omgående koppla in den olagliga vägbelysningsanläggningen.
  • Kraftverket i Torne Älv har inte kopplats in och kan inte lagligen kopplas in.
  •  De ointressanta rapporterna har inte getts in.
  •  Tvångsförvaltaren har olagligt omhändertagit Ekfors Energi AB:s intäkter varigenom energibolaget förlorade sin balansansvariga råkraftleverantör och tvingades lägga ned sin verksamhet.
  • Tvångsförvaltaren omhändertog Ekfors elnäts intäkter, lämnade företaget att sköta driften i femton månader utan att vidarebefordra några intäkter till bolaget. Företaget behandlades som om nätet hade fallit ned gratis från himlen under tvångsförvaltningens första dag.
  • Tvångsförvaltaren och Peter Rejler, vid Rejlers Ingenjörsbyrå, delade på elnätets intäkter varvid tvångsförvaltaren fick betalt svart för att lägga uppdraget hos Rejlers enligt samma koncept som numera inte sällan förekommer inom statsapparaten och bland annat har avslöjats tillämpas i samband med Kriminalvårdens projekteringar av nya fängelser.
  • Efter åtta månader utan intäkter försattes det lönsamma kraftbolaget i konkurs av Stockholms Tingsrätt.
  • Efter femton månader utan intäkter övertog tvångsförvaltaren driften.
  • Ekfors Kraft AB förvaltas numera av advokaten och konkursförvaltaren Hans Andersson vid Kaidings Advokatbyrå.
För den som är rimligt intresserad av historia och samhällsfrågor är det bekant att rättsäkerhet och skydd för den enskilda äganderätten liksom demokrati inte är något för alltid givet. Makt tilltalar alltid mer hårdföra och mindre nogräknade personer. Dessa kommer att sträva efter att utvidga sin makt och kommer att göra det tills de möter för starkt motstånd, om de alls möter motstånd. Det finns gränser som en nationalstat som Sverige inte kan överskrida utan att förlora sin trovärdighet och sitt berättigande som demokrati och rättsstat. Om staten inte kan hålla sig frisk och fri från maktmissbruk kommer demokrati och rättssäkerhet att gå förlorad. Befolkningen har då att välja mellan, att leva utan rättssäkerhet, i en diktatur, i vilken var och en med goda relationer till makten, har ”rätt” att beröva andra medborgare, med sämre relationer till makten, deras egendom eller att göra någonting åt saken.

Sverige har grovt överskridit dessa gränser och är enligt min uppfattning numera, såvitt i skrivande stund kan bedömas, totalitär stat. I så fall har Sverige gått från att vara en feodal stat till att vara en totalitär stat utan att annat än skenbart ta omvägen via demokrati. Jag skulle gärna ha fel på den här punkten. Den närmaste tidens utveckling kommer att visa hur det förhåller sig med den saken.

Var och en har i så fall att själv dra slutsatser om vad detta kommer att föra med sig för framtiden, beträffande möjligheterna att bo och verka i Sverige.

Gulag-Kolmården den 10 april 2012
Mikael Styrman
.

4 kommentarer:

Anonym sa...

stämpeln; sekretessbelagt ska betyda: för rikets säkerhet, men betyder: för regeringens säkerhet och till slut: för vissa politikers säkerhet!

Anonym sa...

Ja det är det, Planera en Statskupp ni som sitter där i gulag.
SD

Anonym sa...

Hej Mikael!
Mycket intressant läsning.
/Bra

Mikael Styrman sa...

Svar till SD:

Det är svårt att tro,
att den här fascistoida rättsrötan
som vi bevittnar och lever i
ska kunna leda till någonting annat
än revolution i någon form.

Man får många och mindre smickrande
inblickar i vårt rättsväsendes kvaliteter här.
Jag ska återkomma om detta.