onsdag 11 april 2012

Makten och livsmedelskatastrofen

.
1945 blev det oacceptabelt att koncentrera människor i läger. Företeelsen har sedan dess ersatts med en djurhållning under koncentrationslägerlika former. Djur som numera kajkas land och rike, eller länder och riken kring, under ovärdiga förhållanden, för att slaktas i stora dödsfabriker. Djur som slaktas i stora dödsfabriker förstår vad som väntar dem och producerar under många timmars dödsångest ämnen som förstör köttkvaliteten. Följderna av detta och andra missförhållanden skapade av den dysfunktionella jordbruks- och livsmedelspolitiken kan urskiljas nu.

Allergier och cancer breder ut sig. Bönderna är så få att de nästan inte finns längre. Vår livsmedelsproduktion bedrivs på ett fåtal gårdar där djuren hålls under ovärdiga och onaturliga förhållanden i enorma djurstallar. Djuren hålls under former som gör att de inte kan utveckla naturlig resistens mot sjukdomar utan istället ”måste” medicineras. De medicineras inte heller behovsanpassat utan i förebyggande syfte. Det sker av den enkla anledningen att djurhållningen innebär att om de inte redan är sjuka, så är de sjuka snart. Och medicineringen påskyndar utvecklingen mot resistens mot läkemedel hos många av människans sjukdomar, vilket leder till att våra viktigaste läkemedel snabbt förlorar sin verkan.

Varför har det blivit så här? Jo, därför att våra politiker och tjänstemän sålt ut oss. I utbyte mot kortsiktiga fördelar för egen del har de åstadkommit en långsiktig katastrof för oss alla. En viktig pusselbit har varit avsaknaden av riktig oppositionspolitik under en länge allt för stark socialdemokrati. Det säkraste sättet, kanske enda sättet under långa tider, för den närige oppositionspolitikern att ge tillvaron guldkant var att sälja sig till socialdemokratin, ibland öppet men för det mesta under täcket. Skenbart opponerande lagom mycket inför väljarna men under stor förbrödring under täcket.

Samarbete under täcket har förmodligen alltid funnits mellan en för demokratins och rättsäkerhetens bevarande alldeles för stark nationalsocialdemokrati (s) och övriga partier. Periodvis har det skett ganska öppet. Exempelvis Gunnar Hedlunds bondeförbundare, eller hette det Centerpartiet redan då, samarbetade öppet med nationalsocialdemokratin mot utbyte i form av otillbörligt gynnande av bönder och bondepolitiker på andra befolkningsgruppers bekostnad.

Man skulle kunna tro, att det skulle ha gett oss många och starka bönder. Men icke. Det har gett oss få och svaga bönder, förslavade av en livsmedelsindustri som de till namnet ägt men i själva verket varit förslavade av. Den bondeägda livsmedelsindustrin koncentrerades, på den då tydligt stalinistiska nationalsocialdemokratin och deras tjänstemäns påskyndan, till så stora enheter att bönderna förlorade kontrollen över sina livsmedelsindustrier. Makten gled snabbt över i styrelsens händer och därmed indirekt i den nationalsocialdemokratiska regeringens. Egentligen nog i centralbyråkraternas händer i Stockholm.

Oss konsumenter har det gett grismat på hyllorna i affärerna. Charkprodukter med okänt och nedmalet eller pressat och klistrat innehåll, bestående av slaktbiprodukter och okända, men knappast ofarliga, tillsatser för att kamouflera det lågkvalitativa innehållet. Vart det prima köttet tar vägen kan man ju undra över. De undermåliga restprodukterna säljs i butikerna till prima charkvarors pris och har sannolikt inte obetydlig del i ökningen av sjukdomar som allergier och cancer. Livsmedelsindustrin har med våra politikers goda minne förvandlats till en fullskalig experimentverkstad med vår hälsa som insats.

Oönskade bieffekter som galna-kosjukan döljs för konsumenterna genom att djuren medvetet slaktas innan symptomen hinner utvecklas och bli synliga. Djur som ändå hinner utveckla galna-kosjukan nödslaktas för att mörklägga vad som pågår.

Småjordbruken som många människor försörjde sig på som delsyssla och som gav dem och oss goda livsmedel utan oekologiska långa transporter slog politiker- och tjänstemannapsykopater ihjäl. Det skedde i utbyte mot mutor och förmåner från industrin. Flashiga styrelseuppdrag och annat, som med kommunistisk vokabulär skulle rendera dem epitetet folkfiende. Inte helt fel uttryck ens för icke-kommunister som sätter sig in i frågorna.

I propagandan framburen av våra, av synligt respektive kamouflerat presstöd, korrumperade tidningar, och den politiska debatten försöker man dilla i oss att det var oundvikligt, att det var tidens tand, en naturlig utveckling. Allt detta är bluff. Det var möjligen en naturlig utveckling av att våra politiker var till salu och lät sig köpas av en korrumperande industri. Den som reser i Central- och Sydeuropa och går in i livsmedelsbutiker, slakteributiker, bagerier mm kan lätt konstatera att det inte alls var någon vare sig naturlig eller nödvändig utveckling. Där finns nämligen allt detta goda som vi tidigare hade. I Central- och Sydeuropa finns både prima livsmedel och småbruk kvar i högönsklig välmåga och småskalighet gynnas av politiken. Där kan man köpa färskt lokalt nybakat och gott bröd till priser som man har råd med samt utmärkt välsmakande kött utan tillsatser, därför att inte en räcka transporter och mellanhänder ska fördyra varan och försämra dess kvalitet. I slakteributiker hänger riktiga stekar. Och pressat och klistrat kött är hundmat, i bästa fall.

Vår jordbrukspolitik kan jämföras med Assuandammen i Nilen, i södra Egypten. När den byggdes skulle den medföra ökat välstånd i Egypten. Idag vet man att dammen får Nilens vatten att stanna upp och sedimenten att sjunka till botten och fortlöpande grunda Nassersjön. De sediment som tidigare årligen översvämmade och gödslade Egyptens jordar samlas numera på Nassersjöns botten samtidigt som Egypten numera importerar konstgödning för större summor än de värden som den ur Nilen utvunna elproduktionen motsvarar. Och konstgödningen stressar jordarna och gör dessa i det närmaste sterila den dag konstgödningen upphör. Så rätt fast det blev så fel.

Det var inte någon naturlig utveckling som ödelade den svenska maten och de svenska småbruken. Det var istället följden av att våra korrumperade politiker sålde ut oss, vår hälsa och vår framtid. Och det skulle gå lätt att med rätt styrmedel ge oss en sund, transportfri, ekologisk och småskalig livsmedelsproduktion igen, med mönster från övriga Europa som gynnar småskalighet, men våra politiker och tjänstemän är mer intresserade av fördelar för egen del från industrin än av vårat väl och ve.

En paradox är, att de politiker, tjänstemän och direktörer som för att vinna kortsiktiga fördelar skapat detta samhälle med dess skeva jordbruks- och livsmedelspolitik inte bara ger andras utan även sina egna barn och barnbarn cancer och allergier, och allt till högre priser än lokalt producerade prima livsmedel vilka, åtminstone i Sverige, nu istället exporteras.

Gulag-Kolmården den 9 april 2012
Mikael Styrman
.

2 kommentarer:

Sven Karlsson sa...

" Vår livsmedelsproduktion bedrivs på ett fåtal gårdar där djuren hålls under ovärdiga och onaturliga förhållanden i enorma djurstallar. Djuren håll under former som gör att de inte kan utveckla naturlig resistens mot sjukdomar utan istället ”måste” medicineras. De medicineras inte heller behovsanpassat utan i förebyggande syfte. Det sker av den enkla anledningen att djurhållningen innebär att om de inte redan är sjuka, så är de sjuka snart."

Njaa.. Generaliserandet lite väl i överkant nu va?

Mikael Styrman sa...

Svar till Sven Karlsson:

Om man skriver om en hel bransch måste det ju bli i generaliserande termer. Och även om det finns många likheter mellan branschens företag finns det naturligtvis också skillnader. Så det går ju inte att göra en sammanfattande beskrivning om hela branschen så att alla känner sig träffade. Och jag ställer naturligtvis frågorna på sin spets om jag kan, allt annat vore meningslöst mjäk. Men problemen med snabbt ökande resistens talar inte för att jag överdriver. Tvärtom. Systemfelet är av allt att döma det som jag beskriver. En onaturlig djurhållning åstadkommer problemen, sprider sjukdomar och kräver antibiotika.

Det är nog ganska säkert att vi i framtiden kommer att se en djurhållning som går tillbaka till småbruken och en naturligare djurhållning. Frågan är hur mycket skada en bransch som blivit galen kommer att hinna göra dessförinnan.