söndag 8 januari 2012

Vi bevittnar samhällets sönderfall

.
Ekfors och rättsväsendet

Många har kunnat läsa om hur Ekfors Kraft i sina ansträngningar att få betalt för sina leveranser av två kommuner, den ena under ledning av, och den andra under inflytande av, en politisk psykopat. I mer än två års tid har frågan om huruvida det lilla kraftbolaget med fem anställda missbrukat marknadsdominerande ställning gentemot de två kommunerna valsat runt i rättsväsendet med stor möda och höga meningslösa kostnader som följd. I övrigt kan rättsväsendets bedrifter sammanfattas med att flera års leveranser ännu är helt eller delvis obetalda och att kraftbolaget med 240 miljoner i tillgångar är försatt i konkurs för en skuld på 20 miljoner. Eftersom ägaren ådömts styrelseansvar för bolagens skulder ska ägarens tillgångar, efter ett års död hand på tillgångarna genom utmätning av fastigheterna i utpressningssyfte, nu försäljas på exekutiv auktion den 11 januari. Tilläggas kan att företaget som aldrig i modern tid har fallerat i sina leveranser under nu femton månaders tid har ”tvångsförvaltats”, för tredje gången, på grund av två betydelselösa rapporter som inte givits in. Tvångsförvaltningen har INTE resulterat i att tvångsförvaltaren, direktstyrd av Energimarknadsinspektionen, givit in rapporterna men väl i att de konfiskerat intäkter om ca 40 miljoner kronor utan att använda dem vare sig till rörelsens kostnader eller skulder. Detta bör vägas mot den officiella ”orsaken” till den politiskt betingade konkursen.


Den journalistiska prestationen

Den journalistiska granskningen har hittills begränsat sig till att kalla elverkschefen för ”Mörkrets furste” när Ekfors efter flera år utan betalning inte längre levererade vägbelysningstjänster.

Summorna är flera gånger större numera men redan dessa summor talar ju om vad det handlar om.

Allmänheten tar intryck även om pressen kamouflerar

Allmänheten deltar inte i dessa ärenden. Helt klart är det så. Men jag tror att det är självbedrägeri att intala sig att inte allmänheten av dessa skenjuridiska och journalistiska spektakel drar slutsatser om tillståndet inom landets rättsväsende och vilka förutsättningarna är för att äga och driva företag i Sverige.


Gatubön, numera förbjuden, södra Frankrike

Morden i Malmö

Det vi ser hända i Malmö, upprepade mord på öppen gata, handlar inte om några illegala vapen som är på vift, som en del vill påskina. Det löses inte med någon vapenamnesti om något år eller så - alldeles för sent, alldeles för lite.

Inte heller att trakassera jägare hjälper. Vapen som används vid våldsbrott kommer ofta från polis och militär.
ofta är de stulna, ibland genom insiderjobb. Det är en officiell hemlighet att de inte sällan är inköpta från polisen. Från poliser som frekvent används till ”politisk” verksamhet och därför skyddas.


Rikligt med vapen och knark

Tillgången på illegala vapen är lika stor som tillgången på knark i samhället. Det kan gälla Malmö i högre grad än många andra orter. Vilken skolunge som helst kan få tag i ett vapen inom någon timma.

Om avsikten med den förda politiken har varit att dränka samhället i knark och vapen och skapa ett samhälle i vilket folk inte törs gå ut på gatan så har den förda politiken genererat en stor framgång. Annars har den varit en katastrof.





Hederlighet kommer uppifrån

Hederlighet är en märklig sak. Den fortplantar sig nedåt i en organisation så att den ser ut som en pyramid. Är ministern det minsta lilla hemfallen åt window-dressing så kommer man på statliga departement och verk inte att göra annat än att snickra och måla på Potemkin-kulisser. Strunt samma om det blir bra - bara det ser bra ut - imorgon är det glömt.
Aix en Provence - hit flyttar fransmännen själva från Marseille

På polischefsnivå resulterar det i egennyttigt mygel och så fortplantar det sig nedåt i organisationen. Och nära fotfolksnivå handlas det friskt med beslagtaget knark och legala och illegala vapen.

Nu säger jag inte att alla blir sådana. Så är det absolut inte. Men av dem som genom fostran, brister i fostran eller svagt genetiskt påbrå är hemfallna åt att bli kriminella krävs det betydande moralisk mobilisering för att inte bli kriminell i en sådan organisation.

Och tillräckligt många har inte klarat av det för att samhället ska bada i knark och vapen.



Kompetens väger lättare än politisk förankring

Kompetens borde prioriteras i poliskåren om resultat ska kunna uppnås. Ser man i organisationen att kompetenta kollegor och chefer, som är de som i slutändan är garanten för att verksamhetens mål kan infrias och kvalitén kan upprätthållas, godtyckligt kan sidsteppas, bytas ut eller sparkas, så som i Luleå, för att de saknar rätt politiskt kontaktnät eller sätter verksamhetens mål framför populism är det förödande för moralen.


Förtroendet för åklagarkåren

Förtroendet för åklagarväsendet kan inte bevaras när det som i Malmö har fungerat så att åklagare stjäl som korpar ur beslagtaget gods och gör det utan rättsliga efterräkningar. Eller när de fungerat som politiska kommissarier som van der Kwast i Quick-fallet. SAAB-mutorna som handlar om hundratals skattemiljoner skulle utredas av en outbildad utredningsman på halvtid - då är det inte många som har något förtroende kvar för åklagarkåren.


Förtroendet för domstolsväsendet

Den som ägnar sig en stund åt medial efterforskning har inget problem med att komma fram med mycket konstigheter. Det jag själv omedelbart drar mig till minnes är naturligtvis de många och grova politiskt initierade justitiemorden mot Thomas Quick. Och vilka blev efterräkningarna för uppdragsgivaren och för det förhållandevis omfattande koppel med statsanställda brottslingar som drog land och rike kring och manipulerade rättegångar och mordutredningar? - Praktiskt taget inga. Lite medialt ovett för van der Kwast, men alla andra kom undan helt eller nästan helt. Skandalen i Vojakkala blir inte heller lätt för det svenska rättsväsendet att skaka av sig.


Förtroendet har eroderats

Det har blir allt mer tydligt för allmänheten hur statens syn på lagen och dess efterlevnad eroderats. Statliga funktionärer struntar i lagens bokstav, följer lagens bokstav men inte dess intentioner med absurda konsekvenser, domar till statens nackdel efterföljs inte, statens tjänstemän vidtar åtgärder mot bättre vetande, fullt medvetna om att de kommer att ändras vid överklagning men ändå under en tid hindrande beteenden som inte är olagliga osv.


Lång dags färd mot förfall

Jargongen har redan i decennier har varit den, att om man har rätt, ska man alltid göra upp, för man har femtio procents risk att förlora. Om man å andra sidan har fel, ska man alltid processa, för det finns femtio procents chans att vinna.

Sedan 1980-talet har även tillkommit att man i första rummet måste väga in den politiska situationen. Hur ligger man själv till politiskt jämfört med hur motparten ligger till?



Regeringen har svikit våra förväntningar

I den här frågan var vi många som hade stora förväntningar på den tillträdande alliansregeringen. Jag tror att alliansregeringen hade stora förväntningar på sig själv också. De har i huvudsak inte infriats. Alliansregeringen är skyldiga att ta bladet från munnen och dels förklara för oss varför det blivit så men även vad man har för plan för att ändra på saken.


Malmö och Marseille

Situationen i Malmö påminner om situationen i Marseille tycker jag. Jag var där 2004. Då flyttade fransmän, alla som hade råd och valmöjlighet ut från Marseille. In flyttade människor från Afrika under helt okontrollerade former. Man sade då att Marseille tidigare hade 600.000 invånare men att ingen hade en aning om hur många som bodde där nu.
Halv Marseille-patrull

Polisen använde över huvud taget inte vanliga bilar längre. Man använde piketbussar - alltid minst två åt gången. Orsaken var den grova kriminaliteten. Man avrådde besökare från att ens gå från den parkerade bilen till hotelldörren.

Det är lätt att inse att stora delar av Marseille har övergetts av det franska samhället och övertagits av gängkrig. Nyfransmännen i Marseille får därför ingen normal relation till ett hederligt franskt samhälle. Rättsskipningen sker då istället inom ramen för de kriminella gängens verksamhet. Det är ju naturligtvis inte bara gängen som är övergivna. Framför allt är människorna som inte är kriminella eller med i gäng övergivna av samhället.

Malmö ligger visserligen inte nära Nord-Afrika men det finns anledning att förmoda att situationen i Malmö inte är helt olik den i Marseille. Och mot det hjälper inte att Ilmar Reepalu nu gråter krokodiltårar i elfte timmen.


Rättvisa söks via andra vägar

Det är bekant att människor i allt högre grad söker sig rättvisa via andra kanaler än vårt rättsväsende. Inte heller det är tecken på något stort förtroende och jag är övertygad om att det är en utveckling som inte någon önskar. Men det tycks inte bekomma vare sig regeringen, justitiedepartementet eller rättsväsendet.

Regeringen låtsas nu ta i på allvar med anledning av morden i Malmö. Men jag tror att vi kommer att se många döda på våra gator innan det här landet har repat sig från regeringen Reinfeldts regeringsduglighet.

Utsikt över småbåtshamnen i Marseille

Övertorneå den 8 januari 2012
Mikael Styrman
.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Malmö är förlorat...

http://varjager.wordpress.com/2012/01/08/malmo-offer-for-mangkulturens-forbannelse/

Mikael Styrman sa...

Svar till Anonym:

Det är klart att inte invandringen är problemfri.
Men jag tror att vi måste akta oss för skylla på invandrarna för sådant som är vanlig svensk oduglighet och kriminalitet.
Och de flesta problemen kring invandrarna handlar trots allt inte om att invandrarna beter sig felaktigt.
De mesta handlar om svenska myndigheter som lindrigt sagt beter sig fyrkantigt mot invandrare.

Det skulle nog förvåna om problemen är över för Malmös del, vare sig de är kopplade till invandrare eller ej.
Oavsett vad de beror på är nog fackeltågen mest trams.
Ett uttryck för handlingsförlamning som man vill kamouflera.