tisdag 24 januari 2012

Nu går skam på torra land

.
I dagens Haparandabladet uttalar sig Sven-Erik Bucht (S) om ”drevet” mot Håkan Juholt (S).
Som det får förstås, i självförhärligande syfte, säger Sven-Erik:

”Jag skulle aldrig i livet utsätta min familj för det som Juholt fått vara med om. Hur tror du hans pojkar har haft det.”

Nähä, det är möjligt att Sven-Erik inte skulle utsätta SIN familj för det. Men det har inte hindrat honom från att utsätta MIN familj för motsvarande. Och det har inte varat några veckor eller maximalt månader som för Juholt utan mer än 10 år och har innehållit all slags existentiella hot, med inslag som tvångsförvaltningar, grova stölder, justitiemord, politiska fängelsedomar, husrannsakningar, avlyssningar och exekutiva auktioner av all egendom.

Även jag tycker att ett antal ledamöter i socialdemokraternas verkställande utskott har burit sig svinaktigt åt i sin makt- och karriärhunger. Men det måste jag säga till deras försvar, att det har uppenbarligen inte fallit någon av dem in, att ta med en förslavad presstödsberoende chefredaktör på verkställande utskottets möten när Juholts fall diskuterades. Sven-Erik däremot drog sig inte för att ta med den bidragsberoende chefredaktören Örjan Pekka, HB, till Ekfors Kraft AB:s bolagsstämmor, för att hjälpa honom i hans försök att komma över företaget.

Socialdemokratin har en lång väg att vandra för att befria sig från mobbkultur och kriminalitet. Sven-Erik Buchts dubbelmoral är ett av de tydligast levande bevisen på det.

Övertorneå 24 januari 2012
Mikael Styrman
.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Begår du inte ett brott, sk falsk tillvitelse, när du påstår att SE B har begått bl.a. grova stöder?

Mikael Styrman sa...

Svar till Anonym:

Det står inte så. Vad som står är vad drevet mot oss bland annat har bestått i. Däremot är inte enskilda handlingar adresserade till någon viss person. Det är, som i Juholtfallet, inte så lätt att veta vem som gjort vad eftersom ingen räcker upp handen och säger ”det var jag”. Om man nu betraktar de socialdemokratiska höjdarnas maktkamp så har det ju inte funnits någon sekretess alls i Verkställande Utskottet. Åtminstone några, kanske många, har ju istället läckt som såll för att gynna sina egna syften. Nästan läge att byta namn på utskottet till Verkställande Sladdertackorna - VS.

Nu tror jag inte att det skulle vara förenat med någon större risk för att göra en falsk tillvitelse, om man påstod att Sven-Erik stulit. Men om han har ägnat sig åt grova stölder eller inte, det låter jag vara osagt. Och jag har inte påstått det i det skrivna som Din kommentar refererar till.

Däremot finns det all anledning att undersöka ett flertal kommunala beslut under hans tid som kommunpolitiker i Haparanda. Det var naturligtvis inte för inte som han offentligt, under den värsta fartblindheten, när Christina Lugnets arbete och visioner förverkligades, gjorde uttalanden i stil med ”om lagen är till hinder kringgår vid den” och ”om vi skulle följa lagen skulle inte mycket bli gjort”.

Käcka och handlingskraftiga uttalanden av sådan typ beundrades av de puckon som utgör mobben runt omkring honom. Samma puckon som kastade in flaskor genom fönstret hos naturskyddsföreningens ordförande när hon invände mot att fågelskyddsområdet skulle bli en plåtlada åt IKEA - som om det saknades mark att bygga på i Haparanda. Uttalandena beundrades av samma skäl som olagligheter och övergrepp av Stalin- och Hitlertyper alltid beundras av en viss typ av människor - sådana som inte kan tänka själva men vill att någon annan ska peka ut färdriktningen med hela handen.

Men bakom sådana ”käcka” uttalanden döljer sig övergrepp mot privatpersoner och näringsidkare.

Han spred mycket osanna uttalanden omkring sig när han var runt med fullmakterna och skulle ta över Ekfors men få är nog beredda att tala om vad som egentligen påstods. Många är rädda för honom. Andra deltog gärna i drevet och det utan att tro på de uppgifter han spred. Så är det ofta med mobben. Man skriker om någonting som man egentligen inte alls tror att är sant. Det bara passar ens syften.

På motsvarande sätt finns det all anledning att granska kommunala beslut som drabbade näringsidkare i Haparanda. Omständigheterna kring bedrägerierna mot skattebetalarna i Haparanda rörande Kukkolaforsens Restaurang är outredda. Bedrägerierna mot Längmanska Företagarfonden är också i likhet med bedrägerierna mot LKAB outredda.

Kommunalrådsrollen, särskilt i intensiva skeden som när Christina Lugnets visioner förverkligades, ställer stora krav på kommunalrådets karaktär. Och det är inte mycket som är granskat i Haparanda. Åtminstone är det inte mycket som nått offentligheten. Vi som känner Sven-Erik Bucht sedan lång tid tillbaka tycker att det är synd att ingen granskning skett av ryktesomspunna ”affärer”. Även ur Sven-Eriks synpunkt är det synd att alla oegentligheter sopats under mattan. Det kan ju inte uteslutas att en granskning hade friat honom från misstankar i ett eller flera fall. Men när det uppenbart sker grova oegentligheter och samhällets utredningsverksamhet aldrig kommer igång eller avstannar helt, utan godtagbara skäl, som i Obol- och LKAB-affärerna, eller inte utreds alls som i fråga om svindlerierna kring Kukkolaforsens Restaurant, är det ofrånkomligt att frågetecknen kommer att förfölja de inblandade och andra som befunnit sig för nära.