måndag 30 januari 2012

Korruptionen inom Elsäkerhetsverket

.
Svar till signaturen Elbesiktningsman's kommentar till bloggen ”Det politiska spelet om elförsörjningen”.

Jag har inte haft möjlighet att sätta mig in i frågorna i detalj. Därför blir mitt svar väldigt allmänt hållet.

Man måste vara försiktig med de uppgifter som Elsäkerhetsverket (nedan Verket) lämnar. Det finns nämligen mycket som tyder på att Verket kommer att vilja sysselsätta sig med formalisk kurra-gömma istället för att behandla vad man har gjort och inte har gjort av elsäkerhetsskäl.

Det görs gällande från Verket - eller hur? - för det är ju Verket som skriver, om än anonymt, och i överslätande ton, att ”det förekommit exempel med vägbelysningsstolpar som haft träkilar som fixerar stolpen i fundamentet”, och att dessa inte bedömdes farliga. Fast så var det ju inte. Det här som Ni nu gör är ju en i bedrägligt syfte genomförd omskrivning av verkliga förhållanden.

Det fanns visst träkilar- i alla fundament. Och de utgör visst en i sammanhanget betydande fara. Men det var inte i huvudsak det som var det tydligaste tecknet på kriminaliteten i Verkets beteende. Det var istället det faktum att överinspektören inte såg det, för han begrep inte att titta efter. Och hade han begripit, så hade han ändå inte bedömt det farligt eftersom han hade politisk order om att åka dit och godkänna anläggningen. Och det var det han gjorde, utan något som helst annat på fötterna än en politisk order.

För att kunna tillmötesgå sin uppdragsgivare - utan att riskera att anläggningen ändå skulle måsta underkännas - tog han inte kontakt med oss vare sig före eller efter besiktningen. Och själv begrep han ju troligen ingenting eller brydde sig inte. Inte om något annat än att han hade fått order om att blunda vill säga. Och den styrka som mötte upp från Haparanda kommun tillhörde väl inte heller världens begåvningsreserv på vare sig el- eller vägbelysningsområdet.

I försåtligt och bedrägligt syfte vill Verket jämföra med ett ödehus som förfallit under lång tid och som ingen vistas i eller har naturlig rätt att uppehålla sig i. Men det är ju inte på något vis jämförbart med det här fallet. En nyproducerad vägbelysningsanläggning förväntar sig människor, och har rätt att förvänta sig, att den är personsäker. Men ingen förväntar sig att någonting i ett ödehus är säkert.

Här talar vi istället om en hänsynslös politiker, som utnyttjar en svag omgivning, och som på grund av insikter om andra politikers korrupta förflutna och vad dessa insikter kan ställa till med om de offentliggörs kan nyttiggöra sig deras sårbarhet. En politiker som till en kostnad om flera miljoner skattekronor, för att främja sin egen karriär, använder pengarna, med vett och vilja, till att göra en livsfarlig anläggning och därmed slänga iväg nästan varenda skattekrona.

Att stolparna satt fast med träkilar är illa mot bakgrund av att detta inte är en följd av eftersatt underhåll utan av en ny anläggning som uppsåtligt byggs så. Särskilt illa blir det eftersom anläggningarna är byggda vid en skola och längs barnens skolväg. Träkilarna leder till att stolparna lossnar och ganska snart skaver bort isoleringen från kablarna varvid stolparna kan spänningssättas. Och hur roligt är det för barnen vid skolgården och längs skolvägen?

Ännu värre är, att man försökt plöja ned kabeln i frusen backe och sedan lämnat den bristfälligt dold av endast grästorvan. Var och en som har arbetat med kabelförläggning förstår vad den kabeln varit med om efter att en stor hydraulmaskin försökt tvinga ned den i frusen backe. Det är uppenbart att bosatta i transformatorområden runt omkring anläggningarna löper en kraftigt förhöjd risk att skadas eller omkomma, bland annat i närheten av diskbänkar och i samband med dusch m.m. och det utan att i och för sig komma i kontakt med vägbelysningsanläggningen som sådan. Kabeln är dessutom helt oskyddad och exponerad för påverkan som plogning och annat. Om den skulle råka vara hel idag kan den därför mycket väl vara farlig imorgon. Det är inte riktigt den nivå som skattebetalare i I-länder har rätt att förvänta sig att deras förtroendevalda hanterar deras skattemedel och deras närmiljö på.

Verket bevakar inte längre elsäkerhetsfrågor i Sverige. Däremot åker de runt på elföretagen och leker pampar och översittare som förväntar sig att elföretagens medarbetare ska hålla dem med kaffe och wienerbröd och smeka deras egon. Vidare bevakar de sin ensamrätt att ta emot mutor för att se emellan fingrarna i samband med brott mot elsäkerhetslagstiftningen.

Denna bevakning sker med samma emfas som en kenyansk tulltjänsteman bevakar sin rätt att ta ut 50 US$ per inresande istället för lagliga 50 kenyaskilling. Men elsäkerhetsarbetet i Sverige ska inte bedrivas för att värna ett mutrevir åt Verkets personal innebärande mutlexusar och andra förmåner. Det ska bedrivas för främjandet av en hög elsäkerhetsnivå.

Det måste göras skillnad mellan att eftersätta underhållet i ett ödehus och att trots obegränsade resurser, med den egna karriären och den lockande riksdagskarriären som drivkraft, avsiktligt uppföra livsfarliga anläggningar. Jag skulle bli mycket förvånad om inte den eldistributör som medverkar till att en sådan anläggning kopplas in till nätet riskerar åtal för till exempel medhjälp till dråp eller vållande till annans död. Finns inte en sådan risk är lagstiftningen undermålig och bör skyndsamt ses över. I så fall bör man även kolla om Carl Lidboms grav är intakt eller om han har återuppstått från de döda och har börjat skriva lagar igen.

Förfallet verkar numera ha gått så långt inom Verket att man måste fråga sig vilket incitament landets skattebetalare har för att verksamheten ska drivas vidare i dess nuvarande form och organistation. Det bästa vore kanske att starta om på ny kula om man vill göra avslut för det politiska missbruket av Verket. Då kanske Elsäkerhetsverket kan börja ägna sig åt elsäkerhetsarbete istället för att skydda de som orsakar elolycksfallen.

Övertorneå den 30 januari 2012
Mikael Styrman
.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Carl Lidbom var mannen som menade att lagarna skall vara luddigt skrivna så att politikerna kan tolka dom till sin fördel.
I en rätsstat är lagarna stiftade för att skydda den enskilde medborgarna från staten.
Hur är det igentligen i sverige??
Varför tog fogden dina privata tillgångar för att täcka företagets skulder??
Konkursboets tillgångar är klart över skulderna, konstigt att tidningsmurvlarna inte rotar i detta.
Hur gör dom nu med tvångsförvaltningen, enligt tidningarna har fodringsägaren dragit tillbaka konkursen?
mvh

Anonym sa...

Ja men vart tog artikeln vägen? Blev den borttagen för att den var för het, eller var det någon annan orsak?

Mikael Styrman sa...

Vilken artikel syftar Du på?

Gullesjö sa...

Menar nog artikeln om den inställda konkursen. NSD eller HappisBladet har inte ens nämnt den och Kuriren gömde den ganska fort.

Mikael Styrman sa...

Bra, jag ska skriva en rad om det. Hoppas att Du ursäktar frågan. Vi badar i så mycket skit, så mycket offentlig kriminalitet att det ibland är svårt att veta var man ska börja berätta. Och ibland svårt att veta vad man har berättat om redan.

Elbesiktningsman sa...

Elsäkerhetsverket tycks prova på en ny variant när det gäller elsäkerhet. Man åker runt i Sverige och frågar innehavarna av elanläggningar om de är elsäkra. Om innehavaren inte riktigt vet om så är fallet ber Elsäkerhetsverkets inspektör då att innehavaren ska ta reda på hur det står till i sin elanläggning.

Ansvaret har på något sätt flyttats längre ut till någon "annan" som ingen rikigt vet vem det är.

Om elnätsägaren upptäcker en livsfarlig elanläggning får inte elen stängas av säger de.
Elsäkerhetsverkets inspektör ska istället påpeka för den som är innehavare att elsäkerheten är bristfällig med krav på åtgärder.

Konstiga regler måste jag säga.

Mikael Styrman sa...

Svar till Elbesiktningsman:

Ja, det är mycket som är konstigt med Elsäkerhetsverket numera. Som så mycket annat i Sverige...

Den där metoden, den är ett sätt att dölja sin egen inkompetens. Samtidigt kräver den att motparten kan regelverket utan och innan. Det blir inte en fråga om anläggningarna är säkra längre. Det blir en fråga om den granskade kan regelverket. Och om han börjar babbla i sin ängslan att vara till lags på det normalsvenska sättet. Kan man inte regelverket utan och innan, och visar det, blir man eventuellt trakasserad för det. Men kan man regelverket har man hittat någonting att prata om som bägge behärskar eftersom Elsäkerhetsverkets personal har gått kurs och därför kan regelverket - eller bör kunna åtminstone.

Man lurar dem som är utsatta för ”inspektion” att i ivern att vara till lags börja orera om allt möjligt som inte var föremål för ”inspektion” men som omedelbart blir det om man börjar prata om det. De hittar ju inte mycket själva som det kan vara fel på men om man själv talar om det åt dem får man strax problem. Men det har inte nödvändigtvis särskilt mycket med elsäkerhet att göra.

Metoden gynnar den som är hyggligt självsäker, vare sig hans anläggningar är säkra eller ej. På motsvarande sätt missgynnar det den som är ansvarstagande och ödmjuk utan att hans anläggningar behöver vara farligare än andras. Hans läggning gör honom bara till ett lämpligt mobbningsoffer.

Det där om att man inte får stänga av farliga anläggningar verkar mycket konstigt. Nog andas det att byråkrater är ute och pinkar revir. Hoppas att de inte har förstört lagstiftningen och äventyrar elsäkerheten i sin iver att hitta något att härska över. Men om så är fallet är det ju inte första gången byråkrater skadat landet för att gynna sig själva.

Elbesiktningsman sa...

Måste säga att du verkligen träffar rätt här. Jag råkar ofta ut för precis det du beskriver, och inom många olika områden.

Nu ska jag utbilda mina barn som just gått ut gymnasiet i ämnet "personer som döljer sin egen inkompetens."

Brukar skriva ut några sidor från din blogg och be ungdomarna läsa. Ofta förstår de inte alls vad ditt budskap är, men efter en stund förklaring blir ofta kommentaren "så kan det väl inte vara i sverige"

Mikael Styrman sa...

Svar till Elbesiktningsman:

Livserfarenhet ger oss tyvärr ofta insikter som vi gärna hade varit utan.