onsdag 28 december 2011

En in - En ut

.
(Svar till signaturen SD:s kommentar till bloggen ”Några tecken på det svenska förfallet”.)

Jag tycker att det där är en intressant dystopi.
Den kan mycket väl visa sig bli sann på sikt.
Men beträffande Sveriges nuvarande problem
missar den åtminstone delvis sitt mål.

Vi har stora problem av det slag som betraktelsen beskriver.
Det är oavvisligt så.
Men de är, åtminstone ännu så länge,
endast i ringa omfattning skapade av invandring.

De är istället skapade av svenska drönare,
vana att matas av de som arbetar,
vana att sko sig med hjälp av partibok,
medlemskap i organisationer och släktskap.

Vore det bara så att de parasiterar skulle man kunna fördra det.
Men de tar sig dessutom för att stjäla av,
och motarbeta, de som föder dem.

Vi kan se dem i tusental i överorganiserade,
eller rättare sagt överadministrerade,
offentligt ägda och styrda organisationer,
på väg från en onyttig konferens,
till en annan lika onyttig konferens,
på vilka man bara umgås på betald arbetstid
med kostnaderna täckta och utan att göra något samhällsnyttigt.

Så överorganiserade och belamrade med drönare
är många av dessa organisationer
att de förlorat förmågan att upprätthålla en samhällsnyttig verksamhet.
När något som ingår i kärnverksamheten behöver utföras
kallas den moderna tidens slavar in,
de hunsade och trakasserade entreprenörerna.

I bästa fall gör drönarna ingen skada annat än att parasitera.
Men ofta utför de även ett kontraproduktivt arbete som är till skada för folkhushållet.

De gömmer sig gärna bakom invandrarhat
och underblåser gärna invandrarhat,
för att själva kunna fortsätta sin drönartillvaro.

Men många av de invandrare som kommer hit
är mycket flitigare och samhällsnyttigare
än det svenska slödder vi föder,
vårt eget ”white trash”.

Många invandrande är dugande människor
som kan och vill skapa sig en bättre framtid
och samtidigt tillföra det svenska samhället nytta.

Sverige kan inte husera världens alla flyktingar
och alla kommer inte heller att ta sig hit.

Det kommer inte att gå att hindra människor
som vill skapa sig en bättre tillvaro
från att ta sig hit.
Inte ens om vi låter psykopaterna
bygga ut ett kontrollsamhälle
som sedan ingen vill bo i kommer det att lyckas.
Det kommer i så fall bara att förstöra för oss själva.

Kanske, kanske, kan vi påverka vilka som kommer hit,
främja arbetskraftsinvandring av dugande människor,
på bekostnad av andra som inte skulle tillföra något.
Men även det är svårt,
utan att bygga upp en till improduktiv drönarsekt
som bildligt talat står vid gränsen
och kräver mutor för att släppa in folk.

Det tenderar nog att bli så,
att den som får ihop till mutorna blir insläppt,
och övriga nekas.
Kanske är det också en form av utgallring?
Det är i så fall inte säkert att önskvärda egenskaper premieras.
Kanske bara förmågan att roffa åt sig medel till mutorna
på vilket sätt som helst.
Men människan är vad människan är
och det är inte nödvändigtvis vad vi skulle vilja att människan är.

Skillnaden mellan svensk och amerikansk invandringspolitik är,
att till USA söker sig få som inte vill prestera.
I Sverige vill våra psykopater, våra egna drönare,
hålla oss kvar i livslögnen att vi ännu är ett av jordens rikaste länder
och att vi därför kan ta emot vem som helst utan att de behöver prestera något.
Men det är lögn naturligtvis.
Vi har numera svårt att både föda våra egna kontraproduktiva drönare
och samtidigt hålla samhället fungerande.

Härvid lag vore det bra med en attitydförändring.
Det vore bra om Sverige hade en internationell image
som mer påminner om USA:s.
En bild av Sverige som ett land som man kommer till för att prestera.

Kanske kunde vi byta vid gränsen?
En in mot en ut - som på krogen när det blir för fullt?
En svensk drönare,
som utnyttjar systemet eller bara trakasserar flitiga svenskar,
ut ur landet för varje flitig afrikan som kommer in.
Det kunde bli ganska bra för Sverige,
men hur fan ska det gå för Afrika om de måste ta emot vårt slödder?

Övertorneå den 28 december 2011
Mikael Styrman
.

Inga kommentarer: