onsdag 3 augusti 2011

Två kinesiska bilfabriker och en depression


.
Bruksortens förbannelse

På en bruksort är bruket helt dominerande. Så länge bruket finns brukar det innebära att i stort sett alla näringar som inte betjänar bruket faktiskt upplevs som en konkurrent och ett hot mot bruket och därför motarbetas. Därför blir näringslivet väldigt ensidigt, företagsnybildningen uteblir och kreativiteten söker sig någon annanstans.


Bruksnedläggning ofta nyttigt

Man kan nog anta, att det skulle gälla för SAAB också, typiskt sett. Om man, under i övrigt något så när gynnsamma förhållanden, skulle kunna lägga ned SAAB skulle det sannolikt resultera i att nya näringar skulle blomma upp och helt eller delvis ersätta ”bruket”. Erfarenheten lär oss, att det brukar gå så, men att det inte alltid går så. Ibland uteblir företagsnybildningen och orten dör eller näst intill dör. Människorna söker sitt uppehälle någon annanstans. Även när det går bra tar det ofta en betydande tid.


Övertaktiserande

Något så när gynnsamma var möjligen förhållandena efter den senaste finanskrisen. Förmodligen sköt sig regeringen i foten genom övertaktiserande. Genom viljan att flytta SAAB-nedläggningen till efter valet 2010, av taktiska skäl, verkar det som om regeringen förflyttat sig själv, landet och Västsverige ur askan i elden.


Orosmolnen tornar upp sig

Vi är nu, av allt att döma, på väg in i en förmodligen djup och lång depression. Långa tider med bilder av leende, poserande och pengatryckande politiker bäddar för att det nu kommer att gå åt helvete med musik. Kanske har världen aldrig tidigare ställts inför en situation där förtroendet för det monetära systemet så fullständigt och metodiskt undergrävts av omdömeslösa och/eller skrupelfria politiker, hela tiden med nästa kortsiktiga fördel för ögonen, oberoende av vilka de långsiktiga konsekvenserna blir. Till det kommer ett bankväsende som skolats i att de får göra vilka dumheter som helst, utan krav på samhällsnytta, och de kommer ändå att räddas av staten/staterna. Det är bara den komplikationen att nu är bankernas egenförvållade svårigheter så mycket större i förhållande till ett antal staters resurser och staternas utsikter är så mycket sämre.

Nu riskerar vi att hamna i en situation där vi således inte har välordnade ekonomiska förhållanden. Vi möter en trolig global depression. Ett USA – största marknaden för våra bilar - i fritt fall och som ännu inte vidtagit några andra åtgärder för att möta sina växande ekonomiska problem än substanslöst pladder som tar sikte på framtiden.


Åderlåtning att vänta

Om nu det sker, som ser ut att ske, i vilken situation hamnar då den svenska bilindustrin? I tider av kraftigt vikande bilförsäljning – hur går det då med Volvo, som redan är kinesiskt, och SAAB, som av allt att döma snart är kinesiskt? Kommer de kinesiska ägarna glatt att fortsätta att betala överavlönade svenskar för att INTE tillverka bilar eller kommer de att utnyttja nedgången på marknaden till att flytta fabrikerna till Kina där det finns gott om billig arbetskraft? Nog ligger det i farans riktning att fabriker packas ned och hamnar i Kina. Vi står i så fall inför en ännu mycket svårare åderlåtning än den industrislakt som kronförsvarets räddning av bankerna innebar i början av 1990-talet.

Vi riskerar i så fall att förlora mängder av arbetstillfällen, snabbt och under oordnade former. Det stora antalet arbetstillfällen försvinner sannolikt i andra och tredje led. I företag som levererar varor och tjänster till bilindustrin och företag som levererar till sådana som i sin tur levererar till bilindustrin.  Det är inte på något sätt självklart att hundratusen arbetstillfällen i så fall räcker utan det kan handla om hundratusental arbetstillfällen. Det är inte säkert att Sverige någonsin återfår sin förlorade levnadsstandard efter en sådan företagsslakt.


Återverkningar på statsfinanser och banker

Hur går det då med statens finanser och statens möjligheter att hålla kompisarna inom bankväsendet under armarna? Vilka blir konsekvenserna för landet om staten överanstränger sig i det heliga gullandet med ansvarsbefriade och asociala bankledningar – den politiska ledningen närstående?

Det behöver väl knappast nämnas, att i tider av sjunkande efterfrågan och i övrigt bristande framtidstro går det inte vare sig lätt eller snabbt att ersätta arbetstillfällena inom bilindustrin.


Visioner utan verklighetsförankring

Det här är inte det enda som har klantats till. Men det här har klantats till ordentligt. Och det här löser man inte med några käcka floskler om att industri är passé och att vi ska bli tjänsteproducerande. En outbildad och överavlönad sopgubbe blir inte en välavlönad konsult för att en regeringsrepresentant kläcker ur sig en käck floskel i ett trängt läge.

För det krävs kunskaper som två generationer av politiker har intalat honom att han inte behöver. Kunskaper som istället finns att hämta utanför universiteten i bland annat Indien och Kina, hos människor som inte har förväntningar om att jobba endast fyra timmar om dagen, ev jobba resten av dagen, men då svart. Mycket talar för, att den blivande välavlönade tjänsteproducerande svensken som regeringen pratar om, istället visar sig vara sur och grinig, arbetslös, förhållandevis okunnig, före detta välavlönad och sedermera fattiglapp.


Från I-land till U-land?

Att vara I-land är inget självklart och statiskt förhållande. Blir Sverige det första landet i världen som bryter trenden och går från att vara I-land till att bli U-land?

Övertorneå den 3 augusti 2011
Mikael Styrman
.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Mikael!
Du har förmågan att uttrycka dig, tycker det är underhållande texter.

Christer sa...

Hej Mikael, jag tror att om man väger kostnaden för utbildningen mot den förmodade återbäringen i högre löneutveckling så ser man att vara sopgubbe faktiskt är fördelaktigt.

Att man sen kan styra över arbetstiden i större omfattning då inte soporna har kontorstider så dom kan hämtas vid 6 snåret och det är tomt efter rutten vid 13-14...

Studieskulder och lägre livsinkomst är tacken för för de flesta för att man valt att pluggar på universitet.

Mikael Styrman sa...

Svar till Christer:

Ja, så är det naturligtvis i Sverige. Den som utbildar sig bestraffas och blir utsugen. Drabbas av studieskulderna utan att få en högre lön som skulle kompensera för det och belöna för utbildningsmödan.

Vi är på väg att bli ett land bestående av enbart sopgubbar.
Men då kommer inte dessa att kunna ståta med dagens fina förmåner.
Snarare blir det i stil med sopgubbar i tredje världen.
Vägen dit blir smärtsam och går förmodligen via neapolitanska sophögar på gatorna efter hand som samhället faller samman.

Om nu inte våra myglande politiker bestämmer sig för att tona ned det egennyttiga myglandet och istället börja leverera samhällsbyggande.

Man skulle lämpligen kunna börja med att focka oduglingen Bengt Westerberg från Finansinspektionens styrelse och låta honom ersättas av någon som duger någonting till och har lite moral och civil resning.

ulf sa...

Frågan är om inte Sveriges journalistkår är den mest avkönade som finns i sk demokratiska länder.
Vi delges en enormt dålig verklighetsbild, och vem ska ge oss den om inte våra journalister? Våra politikers lögner står helt oemotsagda. Och jag är helt säker på att vi är dom största lögnarna i EU. Ett Ex. Vi påstås dricka 9,7 liter 100% alkohol per person över 15 år (får 16 åringar köpa alkohol?) Men den rätta siffran ska vara 14-15 liter.
Det vi delger EU är alltså en ren lögn som gör att vi slipper beting att ta i tu med vår folkhälsa (och stora kostnader), men den ger oss också ett enormt handikapp rent mänskligt och statsekonomiskt. I USA är närmare 40% av befolkningen helnykterister i Sverige knappt 5!!! När vi inte vet att vi dricker mest alkohol på hela jordklotet (som land) kan vi inte heller få en attityd mot denna livsfarliga drog. 1960 drack 40 % av befolkningen alkohol minst en gång i veckan idag är det över 80%.
1960 rökte 52% av befolkningen idag är det 16%!!! Attityder gör skillnad på himmel och helvete kan man lugnt säga, vem skapar våra attityder?