lördag 16 juli 2011

Träd - ett missunnsamhetsverktyg?

.
Man får onekligen intrycket att gatuträden i Stockholm kommit att bli samma sorts missunnsamhetsverktyg som flertalet naturreservat. De senare är ofta ett instrument för att kamouflerat till ett ädelt motiv egentligen komma åt att stjäla andras skog för att sedan låta den förfalla.

Tankarna går osökt till det kända politiska skämtet ”Du har två kor”. Definitionen för byråkrati är:

”Du har två kor. Staten tar båda, skjuter den ena, mjölkar den andra och häller bort mjölken”.

Om inte det är den svenska förvaltningen av senare tiders naturreservat som i ett nötskal så säg.

Träden i Stockholm tycks ofta, på motsvarande sätt, vara ett sätt för den som inte har råd att bo på en fashionabel adress att djävlas med den som har det genom att förstöra utsikt och ljusinsläpp.

Någon har tagit sig till att självsvåldigt döda kommunens träd på Norr Mälarstrand. Möjligen för att bättra på sin utsikt. Så kan vi naturligtvis inte ha det. Var och en kan inte gå omkring och ta död på andras träd enligt eget gottfinnande. Då får vi anarki.

Men vi måste gå ett steg bakåt och studera de bakomliggande orsakerna för att se om det redan där har gått fel. Åtminstone måste vi göra det om vi vill att det ska fungera utan sådana tilltag i fortsättningen.

Den självsvåldiga avverkningen av träden väcker i vissa kretsar en oerhörd ilska tycks det. Varför? Älskar de träd i så stor utsträckning? I så blir det ju nästan obegripligt. Landet är ju ändå fullt av träd.

Beror det på ilska över att någon satt sig över och vridit sig ur en mödosamt uppbyggd intrig? Är det i själva verket så att de som är mest förbannade är människor som med vett och vilja använder de offentliga träden till att djävlas med folk som riskerar att få en alldeles för fin utsikt och till ett pris som är alldeles för högt i förhållande till vad man själv skulle orka med? Beror ilskan på att den mödosamt uppbyggda och kamouflerade intrigen blivit verkningslös genom det självsvåldiga tilltaget? I så fall blir ju ilskan plötsligt begriplig. Har man sprungit år efter år och påverkat och lobbat för att andra ska få ett helvete och så går de och vrider sig ur greppet på några minuter - dessutom självsvåldigt?
- Klart man blir förbannad!

Övertorneå den 16 juli 2011
Mikael Styrman
.

Inga kommentarer: