onsdag 22 juni 2011

Sanningen söker sig fram

.
Efter ett långt och för många säkert plågsamt tigande börjar nu gläntas på täcket över den ekonomiska katastrof som Maud Olofsson och hennes medarbetare och företrädare har ställt till med i Vattenfall, den tidigare kronjuvelen bland de svenska statsägda företagen.

Det har föranlett Maud Olofsson att göra en taktisk reträtt.  Att låtsas avgå. Varför gör hon så? Kan hon inte ens avgå ordentligt?

Är det regeringens krishanterare som har varit framme? Ska den berättigade kritiken mot regeringen för att ha sysselsatt sig med fel saker utebli om den oansvarige ministern redan  avgått? Eller är situationen så illa att ingen vill ha jobbet?

Som ovan sägs har det än så länge bara gläntats på täcket till katastrofen.

SVT:s Rapport har forskat i saken och funnit att intäktsbortfallet genom de katastrofala kärnkraftförvärven i Tyskland hittills kostat oss 16 miljarder (sextontusenmiljoner) kronor.
De meningslösa ombyggnadsarbetena i katastrofreaktorerna har i sin tur kostat sex miljarder kronor. Sammanlagt tjugotvå miljarder (tjugotvåtusenmiljoner) skattekronor.

Men det här är dessvärre långt ifrån hela sanningen. E24 har berättat att HEW, Hamburgische Electricitäts-Werke, som förvärvades av Vattenfall och som ägde de omvittnat otillförlitliga kärnkraftverken hade reserverat 20 miljarder för framtida saneringskostnader i samband med den förestående stängningen av kraftverken.

Dessa reserver löste Vattenfall upp och använde till företagsförvärv. En rent grekisk ekonomi skulle man kunna säga. Konsekvensen av detta är, att utöver så här långt bortsvamlade 42 miljarder kronor, eller annorlunda uttryckt fyrtiotvåtusenmiljoner, ska svenska elabonnenter och skattebetalare även betala för rivning och sanering av de tyska kärnkraftverken Brunsbüttel och Krümmel samt för en minoritetsandel av Brokdorf. Och hur mycket kommer allt detta att kosta? Jag tror inte att man är över måttan misstänksam om man antar att ett belopp motsvarande det som HEW hade lagt undan vid tidpunkten för Vattenfalls förvärv av HEW i augusti 2002, men som ju heller inte finns kvar, inte kommer att förslå. Rivning av kärnkraftverk är knappast någon billig hobby i Tyskland. Hur stor blir sluträkningen för hela Europaäventyret? Och - Maud och Fredrik - jobbar Jöran Hägglund och Yvonne Fredriksson verkligen med rätt saker nu?

Till detta kommer att när Vattenfall förvärvade HEW ansågs prislappen vara låg med anledning av den osäkerhet som rådde kring de skandalomsusade kärnkraftverken. Kommer prislappen på HEW att vara högre nu när det är klarlagt att kärnkraftverken i fråga ska bommas igen och saneras?

Osökt leder detta till frågan om den svenska kärnkraften. Jag tror att den gängse uppfattningen bland allmänheten är att betryggande reserveringar och fonderingar har gjorts för att täcka kostnader i samband med avveckling av kärnkraftverk och/eller kärnkraftolyckor. Men är det så? Vilka reserveringar och fonderingar har gjorts?

Den svenska kärnkraften genomgår idag en effekthöjning som enligt experter minskar marginalen mot en härdsmälta eller större olycka. Vilka kalkyler har våra politiker, vår regering, gjort med anledning av detta? Hur mycket ökar risken med anledning av det driftsätt och den installerade effekt som nu blir aktuell? Och de människor som får hela sin tillvaro slagen i spillror OM eller kanske NÄR vi får vårt första kärnkrafthaveri - hur ska de människorna tas om hand och kunna beredas en ny tillvaro? Vilken ersättning ska de få? Vad kommer det att kosta och hur ska det finansieras? Hur ser analyserna, beredskapen och planerna ut?

Ett kärnkrafthaveri i Oskarshamn eller Forsmark i kombination med ogynnsam vind kan ödelägga hela Stor-Stockholm och göra området, hela fastighets- och industrikapitalet obrukbart. Säkert kan någon mena att risken inte är stor. Även om risken nu ökar påtagligt kan säkert många mena att den ändå inte är stor. Men det är till klen tröst att risken ansågs vara liten när olyckan väl är framme och man inte har förberett sig under ordnade former. Så hur ser analyserna och beredskapen ut?

HEW hade reserverat 20 miljarder för sanering av kärnkraftverk. Vilka reserveringar har ägare till svenska kärnkraftverk gjort för motsvarande ändamål?

Vilka analyser av befarade kostnader och reserveringar för dito i samband med en, eller flera, större kärnkraftolyckor har gjorts nu när man övergår till ett märkbart farligare driftsätt?

Övertorneå den 21 juni 2011
Mikael Styrman
.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hur mycket pengar förstörde Ekfors i sina Tysklandsaffärer för ett antal år sedan?

Mikael Styrman sa...

Härligt!

Äntligen någon som har förstånd att väcka denna viktiga fråga - frågan som alla smusslar med - man och man emellan, men försiktigt, så att den inte kommer fram till mig så att jag får svara på den.

Jag tror att detta är den fråga som man sprider bakom ryggen på mig och som samvetslösa politiker använder för att driva mobben och missunnsamheten med. Det är den som ger de människor som ännu har ett uns av anständighet kvar ett alibi för att tiga och behålla pengarna eller skicka dem till tvångsförvaltaren.

Men, hur är det då egentligen, nu när frågan väl är väckt?

Jag ska svara i en egen blogg inom kort.

Håll utkik efter en blogg med namnet ”Sanningen bakom den offentliga lögnen”.

Anonym sa...

kärnkraftverken lämmnar en låg fastighetsskatt och skat per produserad kwh, den skatten tror politikerna räker till avvecklingen.
Det folket inte vet är att den miljövänliga vattenkraften beskattas hårdast av elproduktionsanläggningarna, mycket mer än kärnkraften. Fastighetsskatten blir i snitt 5,5öre per producerad kwh.
/nobody