.
Efter statsterrorismens misslyckade plundringsförsök mot mig och Ekfors Kraft AB i torsdags har jag fått ett antal bittra anonyma kommentarer till bloggen. Det var varken oväntat eller något nytt. Så brukar det vara. Jag brukar inte publicera dem. De är som regel från en liten och för mig känd krets. Vanligtvis även på en ganska imbecill nivå. Det är svårt att veta om de är skrivna av människor som på allvar tror på vad de skriver eller om de är skrivna i syfte att manipulera och hetsa andra. I vilket fall som helst så tillför de inte bloggen någonting och är bara ägnade att genera och vanhedra tornedalningarna i allmänhet och de skrivande personerna och deras föräldrar i synnerhet.
Ändå kan jag inte helt befria mig från fenomenet. Vad är det som gör att en människa kan finna en sådan källa till bitterhet i att en medmänniska har undgått att drabbas av olycka? Finns det fortfarande människor som tror att mängden lycka i världen är begränsad och att man för att bli lycklig måste ta lyckan från någon annan? Och blir man per automatik lyckligare av att någon annan blir olyckligare?
Fler än jag har under tidens gång funderat på dessa frågor. Jag kommer osökt att tänka på en erfarenhet som jag gärna vill dela med mig av - även till Er som författar de här hatiska och anonyma kommentarerna.
Förra sommaren var jag, efter att ha suttit en tid i politiskt fängelse, mätt på åsynen av statsanställda myglare och fifflare och kände att jag behövde komma ut i världen och träffa lite riktigt folk. Så jag styrde kosan till Italien. Efter att ha sett Neapel, Vesuvius, Pompeji, Sorrento och den fantastiskt vackra Amalfikusten besökte vi Capri. Denna sägenomspunna ö gäller för att vara en av jordens vackraste platser och det kan jag intyga att den måste vara. Inte alls konstigt att kejsar Tiberius flyttade till Capri permanent och styrde Romarriket därifrån.
På Capri besökte vi Anacapri och Gustav V:s (svensk kung) livmedikus (läkare hos furstlig person) Axel Munthes bostad San Michele. San Michele lär för övrigt vara uppfört på resterna av ett kejserligt palats som en gång tillhört kejsar Tiberius. Nåväl, i souvenirshopen på San Michele föll ögonen på en liten magnet som numera sitter på vår kylskåpsdörr. Den är klädd med en bild föreställande Axel Munthe och följande citat som tillskrivs honom:
”Happiness we can only find in ourselves,
it is a waste of time to seek for it from others,
few have any to spare.”
För de vars föräldrar inte kunnat förmedla dem någon humanitär och kulturell bildning betyder det:
”Lycka kan vi bara finna i oss själva,
det är slöseri med tid att söka den hos andra,
få har någon att undvara.”
Övertorneå den 2 april 2011
Mikael Styrman
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Tyvärr är ju många människor funtade så att de missunnar andra lyckan eftersom de inte själva upplever sig som lyckliga liksom att de tror att det bästa sättet att framhäva sig själva är att peka på andra fel och brister som man helt subjektivt och för det mesta dessutom helt ogrundat behäftar andra människor med.
Säkraste sättet att undvika detta tycks vara att klä sig i "säck och aska" samt att själv klaga över olika saker. Om man gör detta så tycks omgivningen vara relativt nöjda över att man ser ut att ha det lagomt jävligt och att man inte behöver trampas på av de anledningen att man skulle ha det för bra.
Särskilt väl utvecklat förefaller detta synsätt vara i Norrbotten.
Detta förhållningssätt till andra människor, att de som lyckas i livet till varje pris skall trampas ner, är ju helt samhällsförlamande. Ingen, åtminstone av de normalt bofasta, vågar försöka av rädslan att lyckas och därmed blir det ingen utveckling som för samhället och dess individer framåt.
Däremot så verkar det vara helt ok att försöka för de som är bosatta utanför ankdammen, dessa får gärna lyckas för de manifesterar ju oftast inte sin lycka och framgång inför ögonen på de bofasta då de själva bor på annat håll.
Inte heller är det ok att lyckas skapa sig välgång genom eget arbete eller affärer eller att man har fått överta en stafettpinne att förvalta av sina föräldrar. Men däremot så är det helt ok ifall blixten slår ner och man vinner 100 miljoner på lottos drömvinst eller 50.000 kr i månaden i 25 år på trisskrapet, då ses man som en bra människa som har fått välförtjänta pengar.
Det är kanske så att det är mer jämlikt att vilken som helst ur hopen av de lata i alla fall har chansen att bli rika genom spelvinster medan ingen av dem har förutsättningar att bli rika på arbete eller affärer, därtill är de för lata.
Chansen att få det bättre genom eget arbete eller affärer är väsentligt mycket större än att få det bättre genom en spelvinst men tyvärr är det ju på det viset att "när det regnar manna från himlen gitter den late inte att föra skeden till munnen".
Det politiska etablissemanget har ju lärt sig att dra fördel av detta genom att förse folket med en överlevnadsranson av bröd samt skådespel och att se till att hålla gräsmattan välansad så att inget strå genom egen kraft får växa sig längre än något annat.
I Ryssland har det inte varit gynnsamt för de "oligarker" som har gett sig in i politiken och intagit en oppositionsroll, de som inte har lämnat landet har blivit dömda och fängslade av Putinregimen och fråntagna sin egendom. På samma sätt går det tyvärr till i Sverige där man som affärsman, för att klara sig från näpst, måste hålla sig utanför politiken och i synnerhet oppositionella åsikter. Minns hur Bert Karlsson i Skara höll på att bli fråntagen det mesta av sin egendom när han gav sig in i politiken och se hur det nu går med Mikael där tumskruvarna dras åt till bristningsgränsen.
Men värst vad du har blivit ynklig i debatten. Du har ju själv satt ribban i dialogen med omgivningen. Tror du verligen då att du då skall kunna förvänta dig något medlidande från dina medmänniskor?
Jag hade aldrig trott att Du skulle förstå det. Det är ju känt att Du har en hamnbuses intellekt med oförmåga att skilja på Mitt och Ditt och därav följande dysfynktionell empatisk förmåga.
Under senare tid tycker jag att Du har skrivit bättre. Är det Kristina som stavar åt Dig?
Haha :-) Älskar din blogg, Styrman!! Kan du inte berätta vem Kristina och hennes make med läs o skrivsvårigheter är?
Tog du dom på IP-numret?
Skicka en kommentar