fredag 21 juli 2017

Misstroendevotum bör ställas mot Stefan Löfven

.
Den senaste tiden har media ägnat stor uppmärksamhet åt den skada som Regeringen genom  Transportstyrelsen åsamkat Sveriges säkerhet. Av de uppgifter som förekommit i media kan slutsatsen dras att Regeringen har lämnat ut betydligt mer och känsligare uppgifter - utan att ens veta till vem - än den sammanlagda verkan orsakad av allt spionage mot Sverige, från alla länder och företag tillsammans, under hela efterkrigstiden.

Extremt känsliga uppgifter har lämnats ut. Ett komplett svenskt personregister med foton och adresser, skyddade identiteter, broars bärigheter, fordonsregistret, även det militära fordonsregistret osv.

En främmande makt, eller flera, som idag inte har några fientliga ambitioner gentemot Sverige skulle ändå kunna betala bra för uppgifterna. Mycket information som man spionerar fram kommer aldrig till användning utan är mer av karaktären ”bra-att-ha-uppgifter”. Kostnaderna för att själva hämta in sådana uppgifter skulle vara astronomiska - om det ens vore möjligt.

Uppgifter om personer som har skyddad identitet skulle säkert lätt finna köpare i kriminella kretsar. Likaså uppgifter om särskilt attraktiva och stöldbegärliga bilar. I ett svenskt körkortsregister finns rimligen en mängd invandrade personer som varit oppositionella, men som inte är förlåtna i sina hemländer, för att nu bara ta några exempel. Kort sagt: den som kommer över ett sådant register och har en kriminell läggning behöver aldrig mer arbeta i livet - inte kommande generationer heller.

Givet uppgifternas känslighet och värde kommer osökt frågan om läckaget skett av misstag eller om någon eller några ”affärat” med uppgifterna. Det är i så fall inte första gången statstjänstemän och politiker stjäl ur den stora syltburken utan att straffas och det lär inte vara sista gången heller. Absolut straffrihet är en betydelsefull förmån i skurkbranschen, men inte alla förunnat. Svenska politiker och tjänstemän är en sällsynt gynnad elit i skurkvärlden.

Den som på detta sätt kommit över uppgifterna kan inte med säkerhet straffas ens om man skulle veta vem det är. Enligt vilken lagstiftning skulle lagföring kunna ske? Eller vilket lands? Hur ska man leda i bevis vem som sålt vad när Regeringen sprider uppgifterna omkring sig som en gödselspridare?

I en avkunnad dom som är direkt hånfull mot mot alla svenskar får Generaldirektören ett närmast symboliskt straff. Dagsböter på 70.000 kr för något som andra får livslångt fängelse för. Det är för övrigt ”kaffepengar” ställt i relation till personens inkomstförhållanden. Dessutom kommer Sveriges skattebetalare på det ena eller andra sättet att betala böterna, för att vederbörande ska hålla tyst. Motiveringen för den lindriga domen var att hon inte haft för avsikt att begå brott. Hur vet man det när fråga är om sådana värden - dessutom rostfritt?  Det krypterade budskapet som detta skickar ut är att hon inte är den som ytterst fattat beslutet, men att hon får bära hundhuvudet för att skydda den som ligger bakom.

Av särskilt intresse är att uppgifterna lämnats ut genom att gällande lagstiftning avsiktligt rundats. Känns det igen? Varför bryter regeringsledamöter och deras underhuggare mot lagen i både viktiga och oviktiga ärenden? Vad har satt i huvudet på dem att det är ett acceptabelt beteende?

Av avgörande betydelse har helt klart varit de signaler som statsminister Stefan Löfven skickat ut.

Sven-Erik Bucht är landsbygdsminister. Tidigare var han kommunalråd i Haparanda. När kommunalrådet Bucht tog död på Haparandas centrumhandel och ”skänkte” hela gränshandeln till IKEA uttalade han i norrbottenstidningarna: ”Om vi möter legala hinder kringgår vi dem”.

Uttalandet väckte stor uppmärksamhet, inte bara hos dem vars mark togs i anspråk genom ett forcerat förfarande utan även i vidare kretsar. I en normalt fungerande rättsstat skulle ett kommunalråd som redovisar en sådan rättsuppfattning och en sådan brist på respekt för våra gemensamt stiftade lagar ha satt ett tak för sin politiska karriär.

Men det stod inte i strid med Stefan Löfven’s rättsuppfattning. Han utsåg Sven-Erik Bucht till landsbygdsminister. Exemplets makt är stark. Man kan inte säga på ett sätt och sedan själv göra på ett annat sätt, med bevarad trovärdighet. Genom att utse Bucht skickade Stefan Löfven ut ett budskap till alla statliga myndigheter om att han ser med gillande på människor som kringgår lagstiftningen när den är besvärande. Därför är Stefan Löfven ansvarig för katastrofen i regeringskansliet och på Transportstyrelsen. Man kan faktiskt argumentera för att han är anstiftaren och att inblandade tjänstemän endast har utfört det som landets statsminister i aktiv handling visat att är önskvärt. Därför bör han tvingas avgå genom misstroendevotum och ta sina kriminella ministrar med sig. Sina okriminella också, i den mån det finns sådana.

Landets statsminister pläderar för kriminell attityd i regeringens och dess tjänstemäns arbete.

Nu återstår att se vad fegisarna som är livrädda för att få regeringsmakten ska göra.

Falun fredagen den 21 juli 2017
Mikael Styrman
.

Asyl-kollapsen

.
Asyl-systemet, som vi känner det, är uppbyggt i tider av utbredd stabilitet och framtidstro, i en värld ännu inte plågad av mänsklig överbefolkning, industriell misshandel av jordbruksmarken eller utfiskningen av, och plastkriget mot, oceanerna för att nämna några exempel på hur förutsättningarna har förändrats under senare år. Då menar jag inte bara stabilitet i den industrialiserade världen utan relativ politisk stabilitet i de delar av världen som idag genererar den migrationskris vi nu ser utspela sig. Det var i tider som rådde innan det idag överexpanderade amerikanska militärindustriella komplexet börjat bomba fram politiskt kaos i land efter land, ofta med den dolda agendan att kunna stjäla svagare länders olja.

Under resans gång har den godhjärtade dumheten kommit att tolka om rätten till asyl - rätten till skydd mot terror eller förföljelse - till att istället innebära något helt annat: ”rätten” att flytta vart som helst i skydd av asylsystemet. Förr flyttade man inom sitt hemland eller till ett grannland för att undgå förföljelse. Numera kan man flytta genom 20 länder men fortfarande åberopa rätten till asyl i det land var levnadsstandard är så hög att man önskar bosätta sig där.

Så var rätten till asyl aldrig tänkt att användas. Någon sådan rätt till asyl finns inte, har aldrig funnits. Framför allt har man inte insett att massimmigration genom 20 länder skulle komma att ske, ännu mindre med asyl som skäl.

Godhjärtad proganda, för att inte säga medveten indoktrinering, har gjort asylens ställning så stark att den åtminstone i Sverige aldrig kan ifrågasättas eller diskuteras, utan att den som väcker frågan påklistras ett rasistepitet. Rätt till asyl finns med dagens svenska tillämpning åtminstone initialt alltid. Med svensk byråkratisk ”effektivitet” är initialt liktydigt med åtminstone fem till tio år försörjning bekostad av värdlandets arbetande befolkning men många tecken tyder på att det på grund av byråkratins oförmåga att åstadkomma någonting över huvud taget är på väg att övergå till att vara liktydigt med livslång försörjning på den arbetande befolkningens bekostnad.

Den befolkning som ska tillhandahålla asylen tillfrågas inte och bereds inte heller tillfälle att uttala sig offentligt i frågan - åtminstone inte utan att omedelbart betecknas som rasister om tvivel mot rådande asyltillämpning framförs.

Diskussioner som innebär ifrågasättanden eller kritik fungerar ungefär som ventilen på en tryckkokare. Om man täpper för ventilen kommer så småningom locket att skjutas iväg från tryckkokaren och då har man ingen tryckkokare längre.

Applicerat på asylfrågan innebär det att oklok tolkning av asyl-instrumentet till att omfatta nära fri flyttning vart som helst i världen där människor har det så bra som man själv skulle vilja ha det, riskerar att leda till att asylsystemet - trots de bästa avsikter - avskaffar sig självt.

Den situation som i så fall inträder innebär inte bara att migration blir mycket svår. Det innebär sannolikt även att det inte finns någon asyl - inte ens för de som verkligen behöver den.

Asyl är en bra sak att ha. Det är ansvarslöst, nästan ondskefullt, att ehuru till följd av stort hjärta och litet förstånd, hantera migrationsfrågan så att asylmöjlighetens existens undergrävs.

Falun fredagen den 21 juli 2017
Mikael Styrman
.

Polen väljer ”den svenska modellen”

.
I veckor och månader har svenska medier uppmärksammat den oro som finns i Polen, och Europa, för den förestående politiseringen av rättsväsendet i Polen. Inte med ett ord har nämnts, att vad Polens makthavare egentligen gör, är att de går i svenska makthavares fotspår, de anammar den svenska modellen, men de gör det först sedan det blivit tydligt att det fungerade inte i Sverige heller.

Den svenska modellen är att politisera polis-, åklagar- och domstolsväsendena - fast inte nödvändigtvis i den ordningen, i likhet med övriga politikerledda verksamheter. Resultat blir ofelbart korruption och rättsröta, lata, odugliga och korrumperade poliser, fega åklagare och domare och domstolar vilka bara kan fungera när det politiska systemet i förväg upplyst om vem som ska dömas, för vad och hur hårt, för att sedan överlåta åt rättsväsendet att kleta ihop en lämplig, ofta krystad röra, så att man kan låtsas att rättsväsendet har sin gång. Inte sällan fungerar det så att den likaledes korrumperade pressen, med sitt synliga presstöd och sin mer osynliga villkorade stödannonsering, först underbygger ärendet genom att sprida lögner om och ta heder och ära av den som den politiska eliten är i färd med att plundra.

En konsekvens av politiseringen blir att politiskt slödder och grova brottslingar blir oantastliga eftersom hela rättsväsendet är rädda för dem - istället för tvärtom. De kontroller ju alla utnämningar, direkt eller indirekt.

Den politiska styrningen kräver lojalitet gentemot den politiska makten - istället för lojalitet mot moral, rättsordning eller folket - vilket med tiden gör polisen totalt inkompetent och med mycket få undantag helt oförmögen att genomföra framgångsrika brottsutredningar. När politiska order ligger bakom polisutredning, och så småningom resulterar i fällande dom, kan polisutredningen hålla mycket låg kvalitet, utan att det önskvärda slutet äventyras, eftersom alla myndigheter ”samarbetar så väl”. Det senare ett ofta använt kodord när offentliganställdas kriminalitet och inkompetens ska döljas. Efter ett tag blir denna nivå normen. Polisen lär sig hur dålig en utredning får vara och ändå resultera i fällande dom. Polisen blir med tiden oförmögen att genomföra vanliga brottsutredningar, eller ens enkla sådana. Det blir som i Falun. Tips om våldtäkter och mord ignoreras och blir på sin höjd hyllvärmare. Utredningar om knivhot läggs ned för att polismannen inte känner gärningsmannen och därför inte kan utreda brottet. Häri vilar förklaringen till Arvika-katastrofen, Quickrötan, Da Costa, rättsläkaren och obducenten, Cattis Falck, Algernon med flera rättsskandaler som hittills avslöjats men också till att Högsta Domstolen kan bemannas med politruker som Göran Lambertz och hans likar. Politisk pålitlighet blir viktigare än kompetens, heder och rättsmedvetande. Jag skriver ”hittills avslöjats” för tyvärr är det nog så att delar av medias yrvakna uppmärksammande av rättsrötan ännu bara skrapar på ytan av katastrofen.

För den så kallade oppositionen, politiska drönare som skulle vilja ha makten, men inte vågar sätta sig i en position som innebär att de kan kritiseras, förvandlas hela rättsväsendets kollaps till meningslös sifferstatistik och budgivning med tusental polistjänster. Förmodligen sker det inte av dumhet utan mot bättre vetande. Den ena lovar fler tusental nya poliser än den andre. Ungefär som regeringens enda åtgärd mot inkompetens och kriminalitet i den offentliga verksamheten är att skjuta till mer pengar, trots att orsaken till att såväl inkompetens som kriminalitet frodas ofta är den motsatta - betydande överskott av herrelösa pengar och en kravlös tillvaro - med undantag för lojalitet.


Men det hjälper inte att anställa fler tiotusental poliser till ett kollapsat system. Femhundratusen nya poliser hjälper inte. Systemet, som det nu fungerar, bryter ned nya, unga och ambitiösa poliser och gör dem odugliga, den ene fortare, den andre långsammare. Större nytta skulle då göra att sparka den odugligaste hälften. De är i praktiken sjukpensionärer och bör avlönas och omnämnas som sjukpensionärer, möjligen yrkesskadade sådana. Inte som låtsaspoliser. Resten sätter man i arbete. Det är lite paradoxalt men sannolikt den snabbaste metoden att öka effektiviteten i poliskåren.

Problemet är inte bara polisens kris. Det är hela systemets kris. En aldrig så ambitiös polis, som tvingas arbeta i den köckenmödding som vårt odugliga rättsväsende är, kommer efter bara några år att antingen ha lämnat yrket eller anpassat sig till kårens bristande effektivitet - i bägge fallen påtagligt desillusionerad.

Man måste naturligtvis ta itu med den godhjärtade dumhetens lallande med rättsväsendet som resulterat i att mer eller mindre föräldralösa barnligister på våra gator får växa upp till grova livstilskriminella, i avsaknad på att samhället sätter ned foten. När de sedan blivit ”färdigutbildade” belönas de med mängdrabatt i domstolarna. Motsatsen är naturligtvis det enda rimliga. Det här problemet är inte nytt. Idiotin har länge fått härja fritt med vårt rättssystem. Men tidigare, när majoriteten av brottslingarna in spe var missanpassade, men i grunden i de flesta fall hamiga svenskar gjorde det inte så mycket. Men nu, när majoriteten kommer från Balkan, Turkiet, arabländerna, Afghanistan och Afrika är problemet desto allvarligare.

Rättsordningen och rättstryggheten liksom säkerheten för merparten av medborgarna - de som ännu inte är kriminella -  skulle redan i dag sannolikt vinna på att man lade ned polis- och åklagarmyndigheten och domstolsväsendet. Idag fungerar de som skatteindrivare och brottslighetens skydd mot brottsoffren. Det vill säga ungefär tvärtom i förhållande till dess syfte. En förkrossande majoritet av medborgarna skulle komma bättre ut om de hänvisades till att skipa rättvisa själva, utan att hindras av brottslighetens beskyddare, den nästan utan undantag utredningsnedläggande ”polisen”. Ett sådant system skulle sannolikt resultera i att konsekvenserna av någons brott ibland drabbade fel personer - en oskyldig istället för en skyldig - på grund av den brottsdrabbade allmänhetens iver att skipa rättvisa. Knappt ens lågt ställda krav på rättstrygghet skulle tillgodoses. Men, så är det ju tyvärr ofta med dagens system också. Det slår hårt mot hederliga och ambitiösa men lämnar kriminella högdjur och andra livsstilskriminella opåverkade.

Antingen tar våra inte allt för skarpa och inte allt för hederliga politiker och tjänstemän inom rättsväsendet sig i kragen och vidtar åtgärder för att få rättsväsendet att fungera eller så bör man ställa in sig på att i framtiden i allt bredare lager betraktas som brottslighetens medhjälpare. Det är långt från rättsväsendets och politikens självbild till verkligheten.

Polackernas politiska makthavare har valt att kopiera den svenska modellen. En skillnad finns dock. I Polen kommer man att öppet styra domstolarna politiskt. I Sverige sker det i smyg. Det finns ett officiellt regelverk och ett annat, dolt, som är det man följer och som bland annat innebär att lojalitet med de övriga offentliganställda brottslingarna går före rättvisa. Det hindrar inte att det är synd om polackerna. Det som väntar dem är en lång och plågsam resa mot rättsröta och kriminalitet och i förlängningen ekonomiskt sammanbrott. Att kunna stjäla entreprenörers företag med hjälp av kriminella myndigheter och media är långt ifrån alltid synonymt med att kunna driva dem på ett kompetent och allmännyttigt sätt.

Det är synd om polackerna - också…

Falun fredagen den 21 juli 2017

Mikael Styrman
.

onsdag 12 juli 2017

Verkliga och inbillade fiender i en propagandastyrd värld

.
Den är ganska intressant den rådande situationen, som innebär att nästan all nyhetsförmedling, innan den når oss, färgats eller filtrerats av något propagandaorgan. Det sker numera allt påtagligare, allt mer skamlöst.

Förr var det nationalsocialdemokratisk propaganda som färgade allt som nådde oss. Under senare år har en förskjutning skett till förmån för det amerikanska militärindustriella komplexets propaganda. Den senare har funnits, åtminstone under hela efterkrigstiden, men den har fått mer utrymme under senare år. Det tror jag beror på att Sverige hade så stark ekonomisk ställning efter Andra Världskrigets samarbete med Nazityskland i kombination med att Sverige inte ödelades under kriget. Under senare år har vanstyre och slöseri med, och nomenklaturans stölder av, allmänna medel försvagat Sveriges ställning allt mer. För att uttrycka saken gemenligen har nationalsocialdemokratin och dess ”borgerliga” stödpartier förbrukat Sveriges ”dra-åt-helvete-pengar” så nu upplever man sig tvungen att lyda den amerikanska krigsmaffians minsta vink. Inte längre bara Carl Bildt utan nu även alla andra.

Den som läser kritiskt inser ofta - säkert inte alltid - att han blir utsatt för otillbörlig påverkan. Ibland är det uppenbart att skribenten manipulerar. Andra gånger är det svårare att inse. En som jag tycker lite lustig iakttagelse är att skribenter ibland anpassar sig till gällande maktstrukturer utan att kanske ens reflektera över det själv.

Ett sådant exempel såg jag i Aftonbladet härom dagen. Kolumnisten Wolfgang Hansson skrev inlägget ”Lågorna slickar farligt nära Trump.” Där fanns en mening i texten: ”Ryssland är trots allt en mot USA fientligt sinnad nation”. - Jaså, verkligen? Det är sannolikt oavsiktligt formulerat eftersom det är ett sidospår endast ägnat att underbygga artikeln om Trumps ställning. Men som propaganda fungerar det utmärkt ändå.

Det må vara, i vår av amerikansk propaganda helt genomsyrade tillvaro, att det är lite av att svära i kyrkan att ifrågasätta ett sådant påstående, som nog många utan att reflektera över skulle betrakta som sant. Men faktum är att om man studerar åtminstone 1900-tals historia och framåt, finns det inte mycket belägg för påståendet. Däremot är dess spegelbild - att USA är en mot Ryssland fientlig nation mycket tydlig.

Allra tydligast blir det när man jämför amerikanska militära installationer och samarbeten runt Ryssland med ryska dito runt USA. Det säger faktiskt det mesta.

Faktum är, att USA är så mäktigt, så beväpnat till tänderna och så benäget att fullständigt hänsynslöst ödelägga alla sina ”samarbetspartners” territorier att USA:s eget militärindustriella komplex är det enda reella hotet mot landet, men ett mycket påtagligt sådant. En lång räcka amerikanska presidenter och politiker har varit oförmögna att avrusta försvaret efter Andra Världskriget. Ju mindre och svagare fiender -desto starkare - eller åtminstone dyrare - amerikanskt försvar. Nu är försvaret så stort, så oöverskådligt och så fullt av indoktrinerade galningar att ingen vågar peta i det. Man är livrädd för att det ska gå med USA som med Irak. Där lade amerikanerna ned försvaret och skickade ut alla vapenutbildade i arbetslöshet. Det var dessutom de som visste var vapnen fanns.

Eftersom man inte vågar peta i det militärindustriella komplexet i USA får det växa sig större för varje år, allt medan den stundande katastrofen blir både större och mer oundviklig. Ingen vågar nämna problemet vid dess rätta namn. Istället omnämns Ryssland som hotet. Ryssland är bara en metafor, men hur många som begriper det är förstås svårt att veta.

USA är självt sin enda och dessutom en farlig fiende.

Eftersom Ryssland kan sägas vara en metafor skulle man kunna byta ut ordet Ryssland i de flesta s k ”initierade” försvarsartilklar mot ”Dr Strangelove”. Det skulle föra oss ett stort steg närmare verkligheten eftersom världens försvarspolitikers sätt att hantera hotet mot oss alla är att mata ”Dr Strangelove” så att problemet blir ännu större och katastrofen ännu oundvikligare. Om man inte kan hantera Dr Strangelove i tider av relativt goda jordbruksförutsättningar, god tillgång till vatten och mat osv, hur ska man kunna hantera problemet när det relativa överskottet förbytts i brist? Hur ska USA hantera sin vattenbrist? Ska man stjäla ihop vattnet i Jemen, Irak eller Syrien? Vilken blir situationen när törstande och hungrande amerikaners intressen ställs mot det militärindustriella komplexets önskemål? Vems sida kommer USA:s politiska ledning då att ställa sig på?

Falun tisdagen den 12 juli 2017
Mikael Styrman
.

Mosul - före och efter

.
 Det här är Mosul i Irak - före den amerikanska hjälpen:















Det här är Mosul - efter den amerikanska hjälpen:





Irakierna har anledning att känna djup tacksamhet för den amerikanska hjälpen - eller?

Det är samma amerikaner som vår ”försvarsminister” Peter Hultqvist vill att ska hjälpa oss mot de fiender som det militärindustriella komplexet vill inbilla oss att vi har.

Vad värre är - hans åsikt delas av allt att döma av alla andra mutade, eller bara fega, fåntrattar som låtsas hålla på med försvarspolitik i det här landet.

Som man brukar säga: med sådana vänner behöver vi inga fiender!


Falun onsdagen den 12 juli 2017

Mikael Styrman
.

Medial nazistteater

.
I flera veckor har den hållit på nu. Massmedias nazistteater. Psykopater, gaskammarinkastare och vanliga karriärister har stått i kö för en plats i rampljuset genom att uttrycka sin upprördhet över att några nazister får vara med på Sodom- och Gomorrafesten i Visby.



Fördömandena har hamrats in i oss genom hundratals artiklar och nyhetsinslag, kanske rent av tusentals. Som om det vore allvarligt i en demokrati och ett system med yttrandefrihet att andra än ens egna åsikter får komma till tals? Det har pratats, skrikits och demonstrerats mot nazister, inte minst bland mobben. Men inte en enda nazist har jag sett eller hört säga ett endaste litet pip i media.
Tala om att sparka in öppna dörrar.



Om det nu är så allvarligt att andra än nationalsocialdemokraterna och deras stödtrupper får vara med och bli mutade och para sig med sina ”granskare” i Visby - varför får då nazisterna vara med där över huvud taget?



Den enkla, och för människor som kan tänka själva uppenbara, förklaringen är att om inte man hade velat ha nazisterna i Visby hade man aldrig släpat dit dem. Men istället ville man ha dit dem för att flytta fokus från andra, vanskötta, frågor.

Tanken är förstås att det är bättre att svenska mediapsykopater och vanliga journalistnollor skallar i kör mot verkliga eller inbillade nazister än att de uppmärksammar vanstyret i samhället. Det vanstyre som resulterar i att allt färre av Löfvens ”utsatta” välfärdsturister skickas hem efter att ha nekats asyl eller uppehållstillstånd. Att tiotusentals lösdrivare och kriminella blivande svartjobbare och ofta grova brottslingar väller in över våra gränser medan de havererade samhällsfunktionerna inte förmår samla sig ens till ett försök att ta reda på vem som kommer. Att människor numera i stort sett dagligen mördas på öppen gata. Att poliser som vill vara poliser lämnar kåren och bara de övervintrande improduktiva oduglingarna blir kvar - de som sitter inne på kontoret och vänder papper som enda syssla, medan de ängsligt och i blindo fumlar med nedläggningsstämpeln.



Man kan göra en mycket lång, och hela tiden växande, lista över hur den svenska välfärdsstatens sammanbrott gestaltar sig. Det är därför hela den svenska korrumperade mediakåren kan trumma i veckor om några i stort sett obefintliga nazister som ingen hört säga ett pip. Svenska media beter sig som tyska media gjorde när nazisterna hade tagit makten på 1930-talet. Då var det judar som nazisterna riktade mobben mot. Nu var det nazister - eller påstådda nazister - vad de är vet vi ju inte eftersom ingen av dem fått uttala sig. Sådant tål nämligen inte den svenska demokratin och yttrandefriheten. En annan gång kan det vara någon annan grupp som mobbens avsky riktas mot. Det är det beteendet som är den verkliga nazismen och därför hittar vi nazisterna i våra media och bland karriäristerna och gaskammarinkastarna som gnider sig mot varandra i media på bästa sändningstid

- istället för att vi får veta vad som händer i samhället.



Falun onsdagen den 12 juli 2017

Mikael Styrman
.

tisdag 11 juli 2017

Imbecilla nyhetsförmedlare


.
.

Tänk att dessa okunniga mediapolitruker som skriver i våra tidningar och gör våra TV-nyheter inte kan skilja på en sopåkare och en sopkusk. Och det är inte en enstaka person som klantar till det. Hela flockens ackumulerade kompetens når inte högre höjder än att de inte kan skilja på en åkare och hans anställda chaufförer.

Nu senast är det Aftonbladet som strålar av inkompetens. Fler har lyckats med storverket tidigare.

En åkare är en åkeriägare. Han äger företaget och är vanligtvis dess ledare.
- Inte fan strejkar han!

De som strejkar är sopkuskarna, sopgubbarna eller kanske mer nedsättande dyngkuskarna eller om man vill vara fin i kanten - chaufförerna - och om man vill vara extra politiskt korrekt och lismande: sanitetsteknikerna.

Lär Er för helvete att skilja på en åkare och hans anställda. Hur ska araberna och afrikanerna någonsin kunna lära sig svenska när tidningarna leds av sådana odugliga chefer att de anställer människor som journalister vilka inte kan skilja på en åkare och en chaufför? Måste man vara komplett oduglig för att få leda en nyhetsredaktion i det här landet?

Vad blir det härnäst? Att klåparna i media ställer till det så att inte folk längre kan skilja på ”ensam” och ”själv”?

Falun tisdagen den 11 juli 2017
Mikael Styrman
.

tisdag 20 juni 2017

Löfven åter på topp!

.
Länge var tillvaron trygg i Sverige. Stefan Löfven styrde EU och deklarerade med eftertryck att ”mitt Europa bygger inga murar”.

Och resultatet har inte låtit vänta på sig. Lösdrivande livsstilskriminella drar runt i våra städer. Våldtäkter, gatumord, rån och terrorattentat har blivit, eller är på väg att bli, en del av vardagen.

Frankrike har varit självklar ledare i Europa-kampen för att vara mest antirasistiska. Bakgrunden är naturligtvis Frankrikes historiska koppling till Nordafrika.Tyskland och Storbritannien har kämpat om andraplatsen. De har ju ett visst övertag i förhållande till Sverige på grund av sitt gamla koloniala förflutna. Men Sverige har kommit starkt på senare tid. Med Drottninggatan-attentatet fick Löfven minsann tyst på de gamla kolonialmakterna. Sverige är och ska vara nummer ett när fråga är om vettlös migrationspolitik. Till Sverige får man komma och kalla sig flykting och leva på skattebetalarna om man så har tagit sig över halva jordklotet och genom hundra eller fler länder för att ta sig hit. Vi är bäst och därmed basta! Här härskar den totala antirasismen och den totala ekonomiska ansvarslösheten. Här kan sedan tusentals byråkrater i åratal lalla fram och tillbaka om huruvida man ska få stanna eller inte. Sedan när allt är tröskat om och om igen i domstolar får man börja om på nytt. Allra bäst är förmodligen Malmö. Där får man bidrag även om man nekats att stanna i landet. Det går inte att göra något åt. Malmö är nationalsocialdemokratiskt styrt, med viss hjälp från Miljöpartiet och Centern. Då omfattar den kommunala självständigheten även riksfrågor. För övrigt har ju inte malmöborna något att klaga på. De har ju själva röstat. Malmö är bäst i Sverige!

Endast ett litet moln har funnits på den Europeiska himlen. Några gamla östländer som levt i decennier under socialistiskt förtryck och följaktligen vet vad det är för skit, har vägrat att öppna sina gränser. Det är djupt olyckligt. På det sättet undgår de ju nästan helt att drabbas av kvinnoförtryck, våldtäkter, mord på öppen gata och nogo-zoner. Risken är påtaglig för att väljarna i Tyskland, Frankrike och Sverige ska göra reflektionen att det finns ett samband mellan våldsvågen som drabbat Västeuropa och den stolliga politiken som förts. Därför står det högst upp på flera ledande politikers agenda att tvinga de forna östländerna att utsätta sig för samma välstyre som västpolitikerna i fråga redan utsatt sina egna länder för.

Med fruktan och besvikelse tog jag del av nyheten om att Grenfell Towers i London brann som en fackla. Vad i helvete? Ska Storbritannien ta över och säkra positionen som näst mest antirasistiskt i EU efter Frankrike? Men farhågorna skulle visa sig obefogade. Det handlade inte om något islamistiskt terrordåd. Det var bara välmående och korrumperade brittiska politiker och byggare som brände upp fattigt folk.

Efterhand som veckan förflöt fick vi det ena mer lugnande beskedet efter det andra. Kaj Linna har suttit 13 år i fängelse utan tillstymmelse till bevis. Ännu ett skurkstreck som befäster Norrbottenspolisens ställning som politisk kamporganisation. Lite våldtäkter ramlade in, ett par mord på öppen gata och två kvinnor som kastades ut från balkongen, s k Arabisk eller Turkisk skilsmässa, lite beroende på var man bor. Ja, och så visade det sig att man slutar skicka tillbaka Afghaner. Så Sveriges anfallskrig mot Afghanistan på USA:s, den svenska krigsindustrins och den politiska maktapparatens önskan visar sig ha slutat så som svenska krig brukar sluta. Allt har gått åt helvete. Trots välutrustade svenska grabbar inte mer framgång och ödeläggelse än att barfotakrigarna obeväpnade ockuperar Sverige - och vi kan ingenting göra åt saken. Med vår politiska elit och vår byråkrati behöver vi inga fiender.

Den stora invandringen från arabländerna, Turkiet och Afghanistan sätter sina spår. Skönhetsidealen anpassas. Idag är helskägg högsta mode. Vad blir det härnäst som tränger ut tidigare traditioner? Det finns andra markerade särdrag som väntar om hörnet i multikulti-kulturen.

Nu är Löfven herre på täppan igen och kan bannlysa östeuropéerna som försöker klara sig undan samma helvete som drabbar oss. Det må vara att araberna och turkarna smugglar knark för allt vad tygen håller, skjuter ned folk på öppen gata, kastar ut sina fruar från balkongen och att Säpo har kommit fram till att vi har tusentals latenta eller redan utvecklade jihadister. Men ”i mitt Sverige är vi inte rasister!” Kan Ni höra honom säga det…?

Falun tisdagen den 20 juni 2017
Mikael Styrman
.

Pil och båge inte alltid billigt

.
Botswanas president svarade på en fråga från DN: ”Kanske ska vi köpa pilbåge och pilar istället. De är till och med billigare än drönare.”

Det var aningslöst svarat. Eller okunnigt? Det kan man nämligen inte alls vara säker på. Drönare är snart - eller egentligen redan - var mans egendom. Små tekniska underverk med imponerande egenskaper till redan mycket överkomliga priser. Utom när Svenska Polisen upphandlar. Det som en privatperson, med egna pengar, köper för 20.000 det köper svenska polisen in för 2 miljoner skattekronor per styck. Må vara att de inte är exakt likadant utrustade. Men om man lägger på lite grand på det privata alternativet för det vanliga lull-lullet som polisen alltid köper vare sig det behövs eller ej, därför att det gör upphandlingen svårare att genomskåda, då blir beloppen ca 60.000 respektive 2 miljoner - per styck! Då undrar naturligtvis vän av ordning i vems fickor de resterande 1.940.000 kronorna - per styck - hamnar?

Därför bör Botswanas president uttrycka sig lite försiktigare. Om Botswana köper pil och båge, och har lika dålig ordning på sin upphandling som den Svenska Polisen, är det inte säkert att pil och båge är billigare än drönare. Men så korrumperad är kanske inte Botswanas upphandling? Landet ligger ju trots allt långt härifrån - i södra Afrika!

Falun tisdagen den 20 juni 2017
Mikael Styrman
.

Tyst om isoleringsdödsfällorna

.
Det har varit påfallande tyst om förekomsten av brandfarlig isolering i Sverige, av den typ, eller jämförbar, som förvandlade Grenfell Towers i London till en fackla. Typiskt sett är det inget bra tecken. Det brukar betyda att problemet är stort, kanske till och med mycket stort. För stort för att prata om och kopplat till den offentliga byggverksamheten och/eller storbyggindustrin vilka tillsammans direkt eller indirekt kontrollerar både stora annonsbudgetar och presstöd.

Om problemet hade varit litet skulle media grävt fram någon liten byggskutt som man hade gjort ett karaktärsmord på i media, för att sedan jaga livet ur både skutten, hans företag och hans familj. Men nu tigs det ju på alla cylindrar så då är problemet möjligen mycket stort. I så fall tar det väl inte så länge innan något objekt brinner som en fackla i Sverige och alla - inklusive media - sätter upp en jätteförvånad min: ”Det hade vi ingen aaaning om!”

Det är förmodligen inte så svårt att bilda sig en uppfattning om problemets storleksordning - om man vill. För några decennier sedan visade det sig att det importerades mul-kött till Sverige i stora mängder. Men det såldes inget mul-kött… På snarlikt sätt går det förmodligen att för en längre tid följa hur produktion, import och användning av brandhärdig respektive brandfarlig isolering utvecklats över tid. Nu sitter man förmodligen lite här och var på kamrarna och ändrar i beskrivningarna av isoleringen i reklammaterialet. Dylikt går ju att undersöka. Framför allt borde det vara förhållandevis enkelt vad gäller stora objekt. Men om man inte vill är ju allt omöjligt. Det är tyst nu. Framtiden visar om det är lugnet före stormen eller det stora lugnet som inträffar när man begravt något - tills oförutsedda händelser visar att liket lever.

Falun tisdagen den 20 juni 2017
Mikael Styrman
.

De döda räknas på småbarns vis

.
I kölvattnet av dödsbranden i Grenfell Towers i London räknar nu London-polisen de döda på småbarns vis. Lite i sänder ökar antalet. Förmodligen kommer vi aldrig att få reda på hela antalet - av tre skäl:

Det finns inga liggare som visar hur många som bodde i huset. Möjligen finns det en lista över lägenhetsinnehavare. Men det är ju inte samma sak.
Det finns inget intresse från myndigheter och politiker att gräva fram hela antalet. Ju färre desto bättre ligger nära till hands att anta att är det som gäller.
I London, liksom i Sverige, finns betydande mängder illegala invandrare. Antalet omkomna sådana framgår inte av några förteckningar. En korrumperad politiker eller byggare skulle kunna säga att de är ”gratis”.

De siffror som återkommande publiceras över hur många som bodde i huset, åtminstone i svensk press, är rent ut sagt löjeväckande. Upp till 200 brukar svenska media säga. 600 skymtar fram ibland. Möjligen räcker inte ens den större siffran till.

Det finns ingen som helst rimlig relation mellan antalet våningar, antalet lägenheter och antalet uppgivna boende. Polisen gillar läget. Förmodligen för att det är ett gemensamt politiskt-polisiärt intresse att tona ned antalet omkomna. Stämningen är spänd. Risken för kravaller kan förmodas vara påtaglig. Smärre skärmytslingar har redan förekommit. Så man nalkar sig sanningen försiktigt på småbarns vis. Först 12 döda, sedan 17, därefter 58. När det börjar bli ”för många” kanske man kommer fram till att huset är för farligt att undersöka. Så har ju redan argumenterats och så kan ju mycket väl vara fallet. Är inte husskelettet tillräckligt farligt kan man ju alltid hjälpa det närmare havsytans nivå. Gick det i New York kan det väl gå i London…

När de politiska och polisiära barnen nu räknat ända upp till 58 undrar ju vän av ordning istället om den verkliga siffran är över eller under 200. Det är förmodligen lättare att försköna antalet omkomna än att göra något åt korruptionen som resulterat i deras förtida död under traumatiska förhållanden.

Falun tisdagen den 20 juni 2017
Mikael Styrman
.

Pil och båge?

.
Vart åker en afrikansk hövding som är på jakt efter mutor? Till Sverige naturligtvis, som är känt världen över för statliga och halvstatliga organisationer som leker företag världen över med hjälp av mutor som främsta försäljningsargument, påhejade av skenheliga politiker och en attrapp till rättsväsende.

Botswanas president Ian Khama är därför i Sverige nu och fikar efter mutor. På köpet kan Botswana begåvas med ett antal Gripenplan. Ja officiellt heter det naturligtvis inte så utan man säger att man är på väg att köpa Gripenplan. Men en okorrumperad nation som ska upphandla krigsmaterial skickar inte en president med kollekthåven. Man skickar en delegation med yrkesmän. Det är till och med så att man istället uppvaktas hemma av den som vill sälja något.

Mutfiskandet med hjälp av Gripenplan kritiseras av den politiska oppositionen på hemmaplan, enligt DN. Hövding Khama svarar: ”Kanske ska vi köpa pilbåge och pilar istället?” Det kan vara svårt att ”höra” sarkasmen i översatt och skriven text. Så inte i detta fall.

Men det är ett känt faktum att mycket var bättre här i världen så länge mer eller mindre kriminella negerhövdingar hade pil och båge istället. Då fanns det inte barnsoldater utrustade med maskingevär och handgranater under ledning av än den ena och än den andra skurken. Nu bedriver istället korrumperade ”affärsmän” i industrivärlden en sorts mutfinansierade utrotningskrig i tredje världen. Mer krig, förföljelse och terror mot den egna befolkningen resulterar i mer mutor till negerhövdingar av den gamla stammen.

Statsminister Stefan Löfven (S) anser att ”detta är en fråga för Botswana som andra inte ska lägga sig i”, fortfarande enligt DN. Det har onekligen hänt en del sedan det upprörde en svensk statsminister och en nationalsocialdemokratisk partiledare att hänsynslösa - och straffriförklarade - mutande svenska affärsmän ägnar sig åt att med mutors hjälp initiera folkmord i Afrika.

Falun tisdagen den 20 juni 2017
Mikael Styrman
.

fredag 16 juni 2017

Tänt är bränt!

.
.
Igår och i förrgår har mycket av medias utrymme upptagits av den hemska brandkatastrofen i Grenfell Towers, North Kensington, London. Branden startade ungefär vid halv två-tiden, natten till i förrgår, onsdagen den 14 juni 2017. Fram till nämnda tidpunkt kunde vi vara i tron, att om inte brandkåren anländer inom några minuter vid en brand, är det tveksamt om den behöver komma alls. Det resonemanget har präglat debatten om nedläggningen av glesbygdsbrandkårerna i Sverige.

Brandkåren anlände enligt uppgifter i media till Grenfell Towers 6 minuter efter att första brandlarmet emottagits. Senast i förrgår på eftermiddagen kunde vi konstatera att med de byggmaterial och -metoder som byggnadsindustrin och dess materialleverantörer använder, med våra myndigheters stöd, spelar det ingen, eller endast obetydlig, roll när brandkåren anländer. Inte ens om brandkåren finns på plats när elden uppstår är det klarlagt att ens en av världens bäst rustade brandkårer, som Londons, förmår släcka branden. - Tänt är bränt!

I skrivande stund bekräftas 17 omkomna. Uppgifterna i media om hur många som bodde i huset varierar mellan 200 och uppemot 600 personer. Förmodligen vet väl ännu ingen hur många som lyckats ta sig ut på eget initiativ eller som självuppoffrande brandmän lyckats få ut i det inledande skedet. Ingen vågar gå in i huset på grund av risken för att det ska rasa.

Människor som var i kontakt med myndighetsrepresentanter när det brann fick rådet att stanna inne i bostaden. De som lydde rådet omkom. ”Keep Calm and Die” skulle man kunna säga. Givet hur vår byggindustri utför sitt arbete, under våra myndigheters överinseende, finns det kanske anledning att se över vilka råd man ska lämna till allmänheten? Kanske är det dags att överge nu inlärda mantran för att istället säga ”rädde sig den som kan”? Innan man har kunnat ta reda på om det var ett gott eller ett dåligt råd man fick kan man vara död. De hittills använda råden tyder på en orealistisk självbild hos räddningstjänsten om den egna förmågan. Eller kanske är det uttryck för en optimistisk syn på bränder som varande små, ofarliga och hanterbara för räddningstjänsten. Branden i Grenfell Towers avslöjar på ett obönhörligt sätt att det kan vara långt mellan verkligheten och de råd myndighetsrepresentanterna lämnar till människor i nöd.

Att såväl mindre hus som större monumentala byggnader brinner är inte konstigt. Det konstiga är väl, mot bakgrund av hur människan bygger, att det inte brinner oftare, mer och snabbare. Vi har en omfattande och okontrollerad massimmigration av terrorister och religiösa fanatiker samt latenta dito. Redan tidigare kunde vi göra långa listor över skyddsobjekt som våra myndigheter nu måste låtsas att de kan övervaka: flygplatser, idrottsanläggningar, större handelsstråk och kända broar. Nu kan listorna göras än längre eftersom även många tilläggsisolerade byggnader, stora som små, kan fogas till listan. Det blir många objekt att bevaka… Återstår nu för Anders Ygeman och Dan Eliasson att kliva fram igen och tala om att de har allt under kontroll.

Vår byggnadsindustris framfart genom åren förskräcker. Gammalt tillbaka - innan den kemikaliedrivna byggindustrin hade klivit in på scenen - var husen friska. Sedan kom de många oprövade kemiprodukterna, tilläggsisolering av husen och den tvångsdrivna ventilationen som piskade runt sjukdomar och allergier.

Förr - före 1980-talet - byggde man raka hus, med badrum vars lägsta punkt utgjordes av golvbrunnen. Under 1980-talet, när nationalsocialdemokratin använde byggindustrin som sysselsättningsregulator fick vi sneda hus och badrumsgolv vars högsta punkt utgjordes av golvbrunnen. Hus med sådana badrum kräver på kort sikt gummirakor för att få vattnet att rinna uppför. På längre sikt begåvas de med vattenskador på grund av vatten som blir liggande, på fel ställe, istället för att söka sig till avloppet. Sneda hus kräver flytspackel eller något annat som kan få golven raka. För att förvissa sig om att det skulle gå åt helvete lät byggföretagen slänga på plastmattor innan flytspacklet torkat, detta bara för att ta ett exempel på hur man farit fram. Vi fick begreppet ”sjuka hus”. Det fanns inte tidigare. Att döma av hur den moderna människan bygger kanske det snart är dags att sluta använda begreppet ”sjuka hus” och istället övergå till att använda termen ”friska hus” då de senare med nuvarande utveckling snart är i kraftig minoritet.

De senaste åren har debatten handlat om enstegstätade fasader som gör människor sjuka. Det har ”alltid” varit känt. Ändå har man under de senaste decennierna struntat i känd kunskap och beprövad erfarenhet och byggt tiotusentals bostäder med enstegstätade fasader. Det har skett i sådan omfattning och har skapat sådana latenta ombyggnadskostnader att det sannolikt aldrig kommer att åtgärdas fullt ut. Man kan säga att enstegstätade fasader dödar långsamt, men bara om man har otur. I så motto är användandet av brandfarlig cellplast som isoleringsmaterial något mer demokratiskt. Det dödar snabbt och det dödar alla som inte har en ofantlig tur och/eller mycket utvecklad självbevarelsedrift.

Man tar sig naturligtvis för pannan när man inser att de här kriminellt hänsynslösa raketforskarna inom byggindustrin, med mutade politikers och tjänstemäns hjälp, har använt brandfängda isoleringsmaterial trots att brandsäkra sådana finns att tillgå. Men vad är väl annat att vänta när det är känt att våra brandkårer endast med svårighet kan bekämpa bränder upp till åttonde våningen och vi ändå låter psykopater som vill göra monument över sig själva uppföra hus som Burj Khalifa, 828 m högt. Det råder en sorts konsekvens i galenskapen.

Nu skulle vi förmodligen få se skurkarna skylla på varandra. En intensiv pseudodiskussion skulle komma att föras i media och domstolar om huruvida det fanns eller inte fanns brandbarriärer i byggnaden. Sedan skulle den övergå i en lika intensiv debatt om vems fel det är att det inte fanns några barriärer: konstruktören som inte föreskrev sådana, entreprenören som inte utförde dem eller beställaren som inte kontrollerade att de utfördes…åtminstone om det hade skett i Sverige. I Storbritannien tycks ilskan åtminstone just nu för stor för den sortens tricks.

Tur i oturen att det var ett allmännyttigt företag som stod som huvudman för katastrofen. Då kanske rödingarna slipper gräva ned sig i skyttegravarna i vanlig ordning och skylla på privat verksamhet och vinster. Vanligtvis förhindrar sådant politiserande all förnuftig analys.

Det är naturligtvis inte avsaknaden av brandbarriärer som är problemet. Det är användandet av livsfarliga byggmaterial och byggande på fullständigt vettlös höjd som är problemet. Om det hade varit meningen att vi skulle bygga så höga hus som idag skulle vi varit minst 50 m långa… Grundproblemet som i sin tur indirekt skapat förutsättningar för de höga husen är för billig energi, men det är en annan historia.

Verkligheten visar att det inte är möjligt för mutvänliga politiker och dito tjänstemän eller mutglada byggare att hantera det här problemet. Kanske kan ”marknaden” fixa det? För att det ska kunna ske krävs nog att det brinner så pass många vansinnigt konstruerade hus att ingen vågar bo i dem. Åtminstone ingen som har råd med ett alternativ. Då sjunker hyrorna och det blir olönsamt att bygga med felaktiga metoder och material. Med våra samhällen fulla av kända såväl som okända tidsinställda mänskliga bomber som Löfven och hans anhang släpat hit är prognosen ganska gynnsam för att det ska brinna en hel del i framtiden. Tidigare behövde en religiös fanatiker få tag i ett flygplan, senare en lastbil, ännu senare bara en bil och i skrivande stund verkar en vanlig bondkniv duga. I framtiden behöver han eller hon bara få tag i en tändsticka och en bit plån. Kostnadseffektivare kan terroristverksamhet knappast bli… En knarklangande arab som åker omkring med en BMW, beväpnad, och skjuter folk på öppen gata - det går ju att spana på…men en som går omkring med en tändsticka och en bit plån…hur spanar man på en sådan med rimligt bevarad rättssäkerhet?

- Tänt är bränt!

Falun fredagen den 16 juni 2017
Mikael Styrman
.

torsdag 25 maj 2017

Svenska Maffian tar hand om de sina

.
En av många upprörande saker som kommit fram genom SVT:s och DN:s granskning av Kevinfallet är att Rolf Sandberg, som ledde, eller snarare avsiktligt havererade, utredningen av mordet på 4-årige Kevin, efteråt belönades med att bli operativ chef för Värmlandspolisen.

Om sådana dilletanter utses till viktiga operativa tjänster inom den svenska polisen är det ju inte så konstigt att uppklarningsprocenten blir låg, på gränsen till obefintlig. Faktiskt är det konstigt att några brott över huvud taget kan klaras upp. Men de som klaras upp enligt statistiken är nog inte till någon större del spaningsuppklarningar. Det är nog mest fråga om brott som egentligen är uppklarade av allmänheten redan när de anmäls.

För övrigt spelar det ju kanske inte så stor roll om de klaras upp? Om de inte klaras upp slipper ju allmänheten den plågsamma resan att följa hur vårt dysfunktionella åklagar- och domstolsväsende, efter mångårig väntan och med påtaglig mängdrabatt förvandlar påföljden för gärningsmännen till löjeväckande pajaserier. Det sker sedan, när ungdomsbrottslingen hunnit växa upp i väntan på samhällets reaktion, för att istället ha förvandlats till en fullfjädrad yrkeskriminell.

Nu har mörkermännen i vårt kriminella rättsväsende börjat återhämta sig från chocken och har tilldelat Rolf Sandberg skyddad identitet samt rensat internet från uppgifter om hur Sandberg ödelade ett flertal familjers liv i Arvika för att att behaga politiska yrkeskriminella på hög nivå.

Sandberg borde inte ha skyddad identitet. Han borde sitta i stupstock på torget i Arvika till allmän bespottning och det gäller naturligtvis hans uppdragsgivare och beskyddare på Justitiedepartementet också.

Häv den skyddade identiteten för Sandberg och sök rätt på och offentliggör vilka hans uppdragsgivare och beskyddare är.

Falun torsdagen den 25 maj 2017
Mikael Styrman
.

Gamar på Psyk-Akuten borde föranleda lagändring

.
En av många motbjudande saker som kom i dagen genom de nu så uppmärksammade Kevin-dokumentärerna är att polisen, under ledning av den karriärsugne psykopaten som senare belönades med att bli operativ chef för Värmlandspolisen, sökte upp föräldrarna på psykakuten för att där fortsätta sin terror mot familjen och sitt sabotage mot mordutredningen.

Alla skurkstreck som Arvika-polisen ägnade sig åt, med Justitiedepartementets beskydd, är det numera omöjligt att åtala dem för på grund av preskription.

Det är naturligtvis helt omoraliskt att brottslingar i staten, kan förfoga över sekretessbeläggningsverktyget samtidigt som preskriptionstiden löper ut för deras brott. Det är idag ett regelverk skapat av brottslingar för att skydda brottslingar. Det borde ju naturligtvis skydda brottsoffer mot brottslingar.

Den av kriminell Arvika-polis drabbade familjen förvägrades att ta del av förundersökningen som hemligstämplades utan rättegång. Men polisen upplevde sig oförhindrade att häva sekretessen i Kevinfallet när det skulle göras hjältereportage om polisen. Då behövde inte längre de unga misstänkta skyddas. Uppenbarligen är uppfattningen inom polisen och Justitiedepartementet att sekretess- och hemligstämpling är till för att skydda dem själva - inte eventuella inblandade unga personer.

Självklart ska preskriptionen upphävas om brottslingen sekretessbelägger sina gärningar eller konsekvenserna av dem så att brottet undgår upptäckt. Det ska också vara tydligt att brottslingar i regeringskansliet, verk, departement, riksdag och regering, som begagnar sig av sin maktposition till att förmå andra att begå brott ska kunna straffas -  strängt - inte symboliskt som det på sin höjd brukar bli när makthavare ska ”straffas” i Sverige.

De hittills kända stora rättsskandalerna emanerar till stora delar från grov kriminalitet i maktens boningar. I något fall har det ganska tydligt gläntats till det, som i fallet Kevin där det uttalats att Justitiedepartementet ringde varje dag till Arvika-polisen. I andra fall kan vi ännu bara ana det, utan ha fått bevis eller tydliga belägg för det. Det gäller exempelvis morden och utredningarna rörande Catrine Da Costa, rättsläkaren och obducenten, Tomas Quick, Carl Fredrik Algernon m fl.

Skurkarna, eller deras efterträdare, i Justitiedepartementet bör ta fram lagändringar som stävjar kriminaliteten i de egna leden. Om det inte sker bör det undersökas om det går att skapa en kommission genom medborgarinitiativ för att tvinga fram en sanering. Det är många saker man i USA gör sämre än vi gör dem i Sverige men just sådana här fall av rättsröta är de faktiskt ganska bra på att hantera i USA. Där har vi mycket att ta efter USA, men brottslingar i verk, departement och politiska församlingar är naturligtvis inte så pigga på att göra det.

Falun torsdagen den 25 maj 2017
Mikael Styrman
.

Samma tandlösa vapenskrammel efter varje attentat

.
Samma procedur upprepar sig efter varje attentat. Ut med massor av poliser med maskingevär på gator och torg, för att vara ”synliga”. Sedan runt med piketer, bemannade av förmodade poliser, maskerade som andra brottslingar, för att sparka in dörrarna och kasta distraktionsgranater för att skrämma livet ur småbarn, hemma hos godtyckligt valda familjer. Därefter samlar man in mängder av slumpmässigt utvalda personer, för att visa pressen och allmänheten att man ”gör något”. Det är personer som sedan trakasseras en tid för att så småningom släppas - sedan - när media fått vittring på nästa kadaver och dragit vidare. Hos de familjer som oskyldigt drabbas tror jag inte att det fostrar någon gentemot samhället välvillig inställning.

När man reagerar på attentat genom att slentrianmässigt skicka ut tungt beväpnad polis för att vifta med sina vapen bland allmänheten för att ”visa närvaro” närmar vi oss en situation som innebär att polisen kan bli ett större hot mot befolkningen än några enstaka terrorister. Beväpnade ”Rolf Sandberg-typer”, stressade av politiska krav på att göra någonting kan ställa till med vad som helst.

Regeringen har lagt ned den attrapp till gränskontroll som vi haft. Okontrollerade mängder av såväl vanliga människor som grova brottslingar väller in över våra gränser. De som inte ger sig till känna jobbar svart och undergräver finansieringen av välfärdsstaten. De som ger sig till känna drabbas av invandringsbyråkratin. Den försöker i åratal både pissa och hålla igen, oförmögen att säga nej. Så småningom ska nej sägas, om man hittar personen i fråga. Först ska saken helt meningslöst tröskas fem, sex varv i migrationsdomstolar. Hur många konsertterrorister skapas inte av den svenska offentliga idiotin?

Vårt samhälle är näst intill värnlöst mot människor som gömmer sig bland allmänheten, för att i smyg utföra attentat. Det gäller för all gerillakrigföring att en reguljär polis- eller militärmakt har svårt att bekämpa en fiende som inte ger sig till känna. Länge var vi skyddade mot den här sortens verksamhet genom vårt geografiska läge. Även genom att vi inte deltog i jänkarnas terror mot olika grupper av försvarslösa människor och länder. Sedan de hopplösa fåntrattar som våra politiker i huvudsak är öppnade våra gränser och började delta i den amerikanska terrorn mot fattiga människor har vi inget sådant skydd längre.

Det är ett problem för demokratin att både vad gäller utseende och beteende blir det allt svårare att skilja på poliser och brottslingar när polisen maskerar sig på samma sätt som brottslingar. Dessutom är det helt onödigt, eller till och med fel medicin mot fel sjukdom. Att polisen klär ut sig på brottslingars vis beror på att poliser är rädda för att de själva och deras familjer ska bli föremål för den grova brottslighetens hämnd. Inte bara grova brottslingar kan vara farliga för polisen. Även oskyldiga terroriserade kan bli det. Det löser inte problemet att poliserna klär ut sig och beter sig som brottslingar. Åklagare och domare är inte utklädda, så rättsväsendets kvarnar stannar i alla fall. Det blir bara allt för attraktivt för åklagare och domare att inte konfrontera brottsligheten utan istället ta emot deras mutor. Om Du har sett domslut som Du upplevt som konstiga är chansen stor för att Du bevittnat ett utslag påverkat av en mix av rädsla och mutor. Och varför tror Du egentligen att grova brott bara stannar i pappershögen utan att komma vidare och istället blir preskriberade? Anonyma vittnen i rättegångar är förmodligen ännu snäppet värre för rättssäkerheten.

Vi har så grov, hänsynslös och importerad brottslighet numera, att det som behövs är så kännbara påföljder att det alltid blir ett sämre alternativ för brottsligheten att hota, eller hämnas på rättsväsendets representanter. Men våra lagstiftare och vårt rättsväsende beter sig som om de har till uppgift att hålla ordning i en söndagsskoleklass.

Men, det är klart, utser man bara odugliga, men politiskt lojala, chefer inom polis och rättsväsende, då blir man så småningom oförmögna att klara upp ett endaste brott. Har väl förfallet nått den nivån är det ju inte lätt att utsätta den grova brottsligheten för samhällets repressalier ifall de hotar eller skadar poliser och deras familjer.

Vem ska man straffa när den skyldige är lika svår att identifiera som ”terrorister”? Det blir ju inte heller lättare av att verklighetsfrånvarande domar-stollar drivna av vilja till politisk korrekthet utdömer 35.000 kr per person i skadestånd när polisen försöker spana för att nysta upp livsstilskriminella nätverk?

Det är ett svårt streck i räkningen för vår polis och vårt rättsväsende att brottslingar inte är uppfunna ännu, på vilka det står ”Bov” med stora bokstäver i pannan…

Falun torsdagen den 25 maj 2017
Mikael Styrman
.

fredag 19 maj 2017

Ännu mer apspel från ett kollapsat rättsväsende

.
Nu ska man tydligen låtsas att inte Julian Assange och hans groupies trasiga kondomer och svartsjukeaffärer längre ska tröskas i svenska domstolar. Åtminstone vill man ge sken av det.

Upprepade fall av grov kriminalitet i myndigheter, polis och rättsväsende medför att pajaserierna i Assange-fallet som det svenska rättsväsendet ägnat sig åt, på den amerikanska maffians uppdrag, ändrar karaktär.

Eftersom vägledande domslut inte tillåter så lång häktning i sin frånvaro, i ärenden av bullshitkaraktär som svartsjukegrälet mellan Assange och hans svenska groupie, lägger man ned utredningen. Men om någon får tag i Assange så öppnas utredningen igen.

Det blir med andra ord ungefär som Kevin-fallet. Någon straffas och frihetsberövas utan att ha dömts och dessutom hur länge som helst.

Fyra personer, med Marianne Ny i spetsen, sammankallar hela den svenska och utländska journalistkåren för att meddela att man fattat ett beslut som i praktiken inte betyder ett piss. Åtminstone inget annat än att man kringgår vägledande domar. Det speglar väl den svenska systemkollapsen på ett alldeles utmärkt sätt?

Innebörden är i så fall att Assange-ärendet fortsätter av vara en utredning, men ändå inte. En nedlagd utredning, men ändå inte. De moraliska likheterna med Quickf-fallen och Kevin-fallet är påtagliga.

Det var med andra ord ”mycket väsen för lite ull som gumman sa när hon rakat grisen”. Ganska typiskt för det svenska rättsväsendet. Världens pådrag för att meddela teknikaliteter av ren nonsenskaraktär.

Sveriges slickande av den grova organiserade amerikanska brottsligheten är fortsatt besvärande.
Samma gäller för det svenska rättsväsendets moraliska vilsenhet.

Falun fredagen den 19 maj 2017
Mikael Styrman
.

tisdag 16 maj 2017

Absurt Rysslandsdrev i USA

.
Det är märkligt så stark kontroll maffian och deras krigsmakare har över den offentliga diskussionen i USA, åtminstone så fort som Ryssland kommer på tal. Drevet i den maffiakontrollerade ”fria” pressen är så starkt att presidenten - vad man än må tycka om honom i övrigt - stigmatiseras bara att för att han för en någotsånär normal diskussion med ryssarna.

Att maffians och det militärindustriella komplexets lobbyister - i olika skepnader - tycker att det är ett normalt beteende att diskutera åtal mot presidenten för att ha talat med ryssarna, det må ju vara, men hur kan den "fria" pressens många medarbetare för sig själva förklara och rättfärdiga sitt beteende?

Nog är det tur att Internet finns, med alla dess fel och brister, när media helt kontrolleras av och består av sådana krigsmånglare.

Falun tisdagen den 16 maj 2017
Mikael Styrman
.

onsdag 10 maj 2017

De hundra partifunktionärerna

.
Den nationalsocialdemokratiska maktapparaten och propagandaapparaten fortsätter att tröska Akilov-ärendet. Lögnkokeriet är i full gång och nästan dagligen matas vi med nya fantastiska historier, enligt känd Amerikansk förebild. Dumsvensken ska matas med trams tills vi blir alldeles vimsiga och tror att Akilovs hänsynslöshetsdåd på Drottninggatan inte kunde förutses, utan var helt oförklarligt.

Jag menar naturligtvis inte att det gick att förutse att just Akilov skulle slå till och just på Drottninggatan. Men jag menar att det är lätt att inse att om man låter det sitta obevakade svängdörrar i gränsen och skickar ut signalen att Sverige försörjer alla som tar sig hit - halta, blinda, lytta, lata, psykopater med mera - alla får det bättre än de någonsin kan få hemma - då kommer det att hända grejor.

Att nu hundra partifunktionärer sysselsätter sig med att sitta på kontoret i ett år och leka polis i Akilov-ärendet beror ju främst på två saker. Löfven och hans kumpaner behöver hjälp med att föra folk bakom ljuset. De hundra partifunktionärerna inom Stockholmspolisen sitter gärna på kontoret och gömmer sig för verkligheten. Hellre det än att vara ute i skala 1:1 och jaga Löfvens importerade psykopater. Förmodligen kan de väl inget annat? Det är ju det som är problemet. Ingen avkrävs att leverera i det här landets offentliga sektor.

Det bakomliggande problemet som skapar alla dess polisiära och juridiska katastrofer är ju att vi inte har något polisväsende, inget åklagarväsende och inget domstolsväsende. Istället har vi en nationalsocialdemokratisk maktapparat. Men en sådan klarar bara undantagsvis av att utföra polisiärt arbete och utreda brott samt döma. Det krävs dessutom en rejäl portion tur, annars kan det sluta hur som helst, som verkligen nära nog dagligen påminner oss om.

Konsekvenserna av detta har vi ju kunnat se länge: poliser som kuskar bonuslik som dyker upp på gravplatser och sedan trollar bort dem, makar som förklaras drunknade nästan på torra land (vilken kroppsdel har då varit i arbete, måntro?), småbarn som pådyvlas vuxna pedofilers mord (vem skyddades av ”polisen” i det fallet?), läkare som frikänns men ändå inte, som i Catrin Da Costa-fallet, domstolar som drabbas av kollektiv hjärnblödning resulterande i att åtta domstolar dömer någon uppenbart oskyldig, vidare grovt kriminella justitiekanslers som istället för att sparkas och låsas in blir justitieråd. Alla nämnda fallen har det gemensamt att de riktiga gärningsmännen skyddats från rättslig påföljd. Ja, anställer man clowner på nyckelpositioner så blir det naturligtvis mycket cirkus.

För att inte göra det här blogginlägget längre än det behöver vara, ska jag sammanfatta genom att säga, att av de 100 ”poliser” som låtsas utreda Akilov-fallet, kan, och bör, man omedelbart sparka 98 för att sedan sätta resten i arbete. Resultatet kommer att bli mycket mindre bullshit och propaganda producerat, men minst lika mycket polisiärt arbete utfört. Akilov-fallet är nämligen uppklarat och behöver komma fram till en domstol - nu - inte om fem år. Man bör omedelbart sätta stopp för Löfvens och Eliassons Stasi-inspirerade häxprocess. De 98 partifunktionärerna, eller sagofarbröderna om man så vill, finns det mycket angelägnare uppgifter för. Skicka ut dem på gatan för att leta rätt på de många psykopater som gömmer sig i landet undan utvisning, eller varför inte låta dem jaga arabiska ligister i Fittja? Då gör de åtminstone lite nytta. Om inte polismyndighetens fantasi och ledaregenskaper duger till att nyttiggöra sig dessa 98 partifunktionärer kan man ställa dem i någon gatukorsning i Stockholm, så kan de stå där och vinka. Då hindrar de åtminstone inte lagföringen av Akilov. Löfvens Amerika-inspirerade hokus-pokus-konster avbryts dock, men de får väl hitta på något annat att ljuga om. Det har ju gått bra hittills.

Falun onsdagen den 10 maj 2017
Mikael Styrman
.

Hot eller räddning?

.
Såg i ett vetenskapsprogram på SVT att det numera finns forskare som, sannolikt inspirerade av diverse av Hollywoods Science Fiction-filmer, vill forska i hur man ska upptäcka asteroider och kometer på väg mot jorden. Idén är att även flyga dem till mötes och sedan med hjälp av till exempel kärnvapen få dem att ändra sin kurs, förhoppningsvis så att de missar jorden.

Det som först slår en är naturligtvis att här är fråga om bondfångeri av den gamla klassiska modellen. Man lurar till sig pengar, vanligen ”andras pengar”, vilka olika förvaltare är vårdslösare med än egna pengar. Försåtligt och förslaget kallas det forskningsanslag hellre än stöldgods, trots att skillnaden på sin höjd är hårfin.

Men låt oss lämna bedrägerierna därhän och istället fråga oss om målsättningen. Är den ens önskvärd att lyckas med? Är en annalkande asteroid eller komet ett hot mot Jorden och Mänskligheten? Eller är det istället en möjlighet?

Om man ser sig om på jorden blir man inte precis uppiggad. Människan har förökat sig så till den milda gräns att det snart inte längre finns plats på jorden för andra existenser. Näringskedjor och biosystem slås i spillror, djurart efter djurart utrotas slutgiltigt. Fiskebestånden är i många fall nära utrotning, bestånd efter bestånd kollapsar. Halva mänskligheten lever på vad havet ger, vilket innebär att minst halva mänskligheten snart svälter redan av den anledningen. Problemet förvärras av av okontrollerade och massiva utsläpp av plastprodukter i haven vilket sannolikt kommer att leda till utrotning av många arter, möjligen med kollaps av näringskedjor som konsekvens. Uppvärmningen av haven kommer, trots att många gärna vill inbilla sig att den inte existerar, eller att mänsklig verksamhet inte orsakat den, att slå ut koraller och sannolikt många fler livsformer, vilket kommer att påskynda massvält för stora delar av mänskligheten.

Våra jordbruksmetoder får grundvattenreserverna att sina i rask takt. Länge trodde vi att det var ett amerikanskt problem att överexploatera sina grundvattenreserver. Nu vet vi bättre. Vi är lika goda kålsupare. En annan konsekvens av våra jordbruksmetoder - av att vi odlar ettåriga monokulturer - är att våra pollinatörer, bin och humlor dör. När kilometer efter kilometer, mil efter mil, i jordbrukslandskapet bara består av en och samma gröda - besprutad gröda - måste man vara väldigt välvilligt inställd till självbedrägeri för att kunna intala sig att det ska vara nyttigt för våra livsviktiga pollinatörer. För att ytterligare lägga lök på laxen måste jordbruksmark och grödor besprutas och gödslas allt mer. Det är en konsekvens av att monokulturer är känsliga för smittspridning. Följden av besprutandet blir att de för jordbruksmarken nödvändiga daggmaskarna och snart sagt alla andra för oss livsviktiga livsformer dör, varefter jordbruksmarken blir steril för lång tid framåt. När allt fler människor behöver födas blir nu konsekvensen istället att förmågan att producera livsmedel snabbt avtar.

Fler samverkande hot finns, exempelvis klimatförändringar och jordbruksindustrins förmåga att förstöra jordbruksprodukter genom ”förädling” till vattenstinna, utspädda, vackra men ur näringssynpunkt värdelösa bluffgrönsaker. Trots att vi äter allt mer får vi i oss allt mindre näringsämnen. Nämnas bör även kemiindustrins ödeläggelse av våra grödors genetiska bas genom kloning vilket utan minsta tvekan kommer att resultera i att viktiga grödor kommer att slås ut på kort tid - globalt - när det oväntade inträffar. Orsaken är enkel. Det är människans inbilskhet och dumhet som fått människan att tro att man under några år på högskola kan lära sig att göra ett bättre jobb än naturen kan efter hundratusentals år av experimenterande. Den halvan av mänskligheten som lever av jordbruksprodukter går således också emot massvält.

I stort sett hela mänskligheten går därmed mot en sannolikt inte avlägsen massvält. Det är mer än inbilskt att tro att det sker lugnt och fredligt. Istället kommer det naturligtvis att ske under former som sannolikt kommer att få våra samhällssystem att kollapsa. Hittills har vi sett amerikaner massmörda försvarslösa människor godtyckligt världen över - för sitt nöje och för sitt välstånd. När vi drabbas av ”naturens hämnd” vilket redan pågår, om än ännu med låg intensitet, kommer var och varannan att slå ihjäl och plundra varann. Inte bara Anders Sundström, Mona Sahlin och Sven-Erik Bucht kommer att stjäla och plundra, för att nu bara ta några exempel. Alla kommer att göra det. Men till skillnad från dagens amerikaner kommer morgondagens svältande att göra det för att överleva. De viktigaste orsakerna är att människan valt icke hållbara jordbruks- och fiskemetoder, att vi använder olja på ett sätt som vi inte förstått att ödelägger skapelsen samt framför allt att vi inte förmått att anpassa folkmängden efter maten, därför att vi varit för duktiga på att dölja vad som pågår.

En del extremt naiva optimister tror att människan ska gå över till att äta skalbaggar och larver när maten inte räcker. Som om det skulle kunna vara en lösning med det stora problemet kvar - en ständigt ökande mänsklig befolkning. På sin höjd kan det ge en kortare stunds anstånd inför galgen. Troligen kan det bara bli aktuellt i vissa begränsade intellektuella kretsar, i vissa stadskärnor där man saknar kontakt med verkligheten. Själv tror jag mycket lite på det scenariot. Istället tror jag att vi kan lära oss av historien hur det kommer att gå. När människan har ställt till det tillräckligt jävligt, så att det inte längre finns mat åt en ständigt växande befolkning, omgiven av kollapsade näringskedjor och ekosystem, då går det som i Stalingrad. Då kommer människorna att äta varandra. Åtminstone om det inte hinner bli så varmt, att törst och slöhet gör att vi inte orkar äta varandra innan vi dör.

Mot denna bakgrund - hur ska vi se på asteroider, kometer och andra himlakroppar som kan träffa oss? Är det verkligen ett hot? Är det inte snarare en möjlighet? En nåd att stilla be om? Människan har snart, mycket snart, ödelagt hela skapelsen. Vi vet att om människan får hållas kommer människan utan minsta tvekan att ödelägga hela skapelsen och därigenom även sig själv. Men om vi träffas av en himlakropp som kraftigt decimerar mänskligheten till ett uthålligt antal - det som andra ”lägre stående” livsformer gör hela tiden, men som den ”fantastiska" människan inte klarar - då finns ju alltid hoppet att någon spillra av mänskligheten överlever och att naturen kan återhämta sig.

Jorden överlever alltid, men det är inte säkert, kanske inte ens troligt, att människan gör det. När klåparen människan stökat till den underbara skapelsen tillräckligt illa, då börjar naturen om - utan människan.

Falun onsdagen den 10 maj 2017
Mikael Styrman
.

Politiska välfärdsbedrägerier

.
Den ena efter den andra politiska potentaten rycker nu ut till sosseriets allt snabbare sjunkande välfärdssufflés försvar. Nu senast var det den av många goda middagar för medlemmarnas pengar välgödda LO-chefen. En pamp av Hasse ”Hoffa” Ericssons snitt, skulle man kunna säga.

Den som har sett ”Falling Down”, med Michael Douglas i huvudrollen, kan nog le lätt igenkännande åt skillnaden mellan propagandans bild av välfärden och verkligheten. I nämnda film snear huvudrollsinnehavarens karaktär till ordentligt när han jämför reklamaffischens fräscha och luftiga hamburgare med den ihoppressade och brända lilla ynkliga rest av en hamburgare som han blir serverad.

Åldringsvården är satt på undantag på ort efter ort. Man kan säga att pluggen drogs ur åldringsvården när den av Vattenfalls helikopter burna tjuvjägaren från naturreservatet i Kaitumdalen började låsa in åldringarna i Piteå och lämna dem ensamma på nätterna. Det är ju svårslaget.

Sjukvården är på allt fler platser en hårsmån från sammanbrott, allt medan skurkarna i nomenklaturan och tjänstemannamaffian mobbar visselblåsarna i vården, inte sällan till döds och som regel till svåra psykiska men. Massmedia tittar bort. Då och då skriver man lite vackert i allmänna ordalag om att försvara visselblåsarna, men i alla konkreta ärenden vänder man dem ryggen och låter skurkarna mala ned visselblåsarna i mobbningskvarnen.

Då är media bättre på att hålla igång den förljugna pseudodebatten om vinsterna i välfärden som roten till allt ont. I den offentliga vården måste man ställa till med vansinnesbyggen typ Karolinska eller stora upphandlingar av tåg och liknande för att lyckas stjäla ihop till en guldkantad ålderdom. Säg den politiker eller högre tjänsteman som inte blir avundsjuk när han ser att på den privata sidan kan man sköta vården nästan lika illa och få ihop en jättevinst utan att vare sig leka Byggmästare eller Stins för massor av miljarder. Sällan lyser väl odugligheten så tydligt igenom.

- Tacka fan för att man blir avundsjuk!

Falun onsdagen den 10 maj 2017
Mikael Styrman
.

Ett stort steg mot riksrätt?

.
Media rapporterar om att Trump fockar FBI-chefen James Comey, samtidigt som han själv är föremål för utredning av FBI för det kanske grövsta brott en amerikan kan begå, enligt rådande dogmer - att ha talat med en ryss, samtidigt som bannlysning enligt medeltida metoder är påbjuden. Det låter som att be om problem och som ett stort steg mot en riksrättsprocess. Det kan nog också uttryckas som att det blir ”vinna eller försvinna” som gäller för Trumps del.

Falun onsdagen den 10 maj 2017
Mikael Styrman
.

Gränslöst svammel vid gränsen

.
Det kändes nästan obegripligt när regeringen för ca en vecka sedan meddelade att ID-kontrollen vid gränsen mot Danmark skulle upphöra. Naturligtvis var det inte obegripligt att regeringen ville avskaffa den. En politikers natur är sådan att de vill hålla sig väl med alla. - Allt åt alla - nu, med detsamma! Det är konceptet. Och det är ju ingen hemlighet att det har muttrats över gränskontrollerna i Sveriges största socialfall, Malmö. Där har Nationalsocialdemokratin lekt gränslöst tattarläger och integration, med sådan framgång att hela Malmö håller på att förvandlas till ett getto, där de lata men ”utsatta” tigger på gatorna och både bajsar och kopulerar mot betalning på kyrkogårdarna, medan importerade araber skjuter varandra på gatan och förföljer judar. Samtidigt smugglar man in landsmän så mycket man hinner - mot rundlig betalning naturligtvis. De är ju araber och inga korkade svenskar som gör sådant gratis. Verksamheten är lukrativ och riskfri, dessutom svart som sot - naturligtvis. Den svenska gränskontrollen kan ju jämföras med att försöka fiska strömming med nät avsedda för valar.

Givet strömningarna i Sverige går de nyanlända genast under jorden och börjar arbeta svart. Det bygger på ett parallellsamhälle som kommer att konkurrera ut alla vita verksamheter och fullständigt föröda skattebasen. Vad det kommer att göra för vård, skola och omsorg kan ju vem som helst räkna ut. Samtidigt gaggar imbecilla rikspolitiker om vinster i välfärden som om det vore landets problem. Många nyanlända försörjer sig på narkotikalangning och skyddas av mutade poliser. De som inte mutar polisen riskerar att åka dit. Eller skulle riskera att göra det om polisen skulle veta hur man gör. Men den imaginära risken för att åka dit håller i alla fall uppe priserna på knark och håller igång stölder, rån och inbrott, varav snart inga klaras upp.

Det som framför allt föreföll obegripligt var att man spred ut via propagandaorganen att ID-kontrollen på svenska sidan skulle bli bättre. Vattentät skulle den bli. Det lät för bra för att vara sant. Ganska snart sipprade det mycket riktigt ut att det varken fanns resurser till ID-kontrollerna eller någon som hade en susning om hur det skulle gå till. Varför går man då ut och säger något sådant? Det är ju bara ägnat att göra oss fly förbannade att behandla oss alla som om vi vore efterblivna.

Efter långvarigt nationalsocialdemokratiskt verklighetsfrånvarande lallande i Malmö kan staden snart liknas vid Gaza-remsan. Största skillnaden mot Mellanösterns Gazaremsa är att judarna i Malmö inte är så militanta  - ännu. Men om Reepalu och hans arvtagare får hållas har nog judarna i Malmö snart att välja på att bli militanta eller dö.

Eftersom det inte är den här regeringens paradnummer att göra någonting ordentligt - till och med sjukvårdsministern är ju sjukskriven på grund av att vården är sjuk - så kommer det att te sig lockande att förklara Malmö för ”ingenmansland” och bygga ett staket eller en mur runt Malmö, för att isolera problemet. Efter att ha misslyckats med att hindra araberna från att ta sig in i, och ta över, Malmö blir nästa dilemma för ljushuvudet Löfven att försöka hålla araberna kvar i Malmö, så att de inte även förstör resten av landet. Det ska bli intressant att se hur han ska hantera det Löfven, han som brukar blåsa upp sig alldeles särskilt märkvärdig och utbrista: vi bygger inga murar i MITT EUROPA! På sätt och vis är det synd om honom. Han förstår väl inte alls vad det är som pågår? Men han och hans kumpaner kommer förstås att ha det bra. Det är alla andra som det blir synd om.

Falun onsdagen den 10 maj 2017
Mikael Styrman
.

söndag 7 maj 2017

Mungiporna vid örsnibbarna…

.
…hade man vid SVT:s bevakning av det franska presidentvalet ikväll.

Man kan undra varför? Vet de ens själva varför? Är det bara flockbeteende? Att de glädjer sig för att alla kollegor glädjer sig och de därför tror att kollegorna måste veta någonting som de inte själva vet, samtidigt som de är livrädda för att visa åt kollegor och chefer att de inte själva fattat vad alla glädjer sig åt?

Givet senare års politiska utveckling i Frankrike och rådande parlamentariska läge, finns det väl knappast någon anledning att glädja sig? Åtminstone inte om man inte är skadeglatt lagd. Det mesta talar väl snarare för att den hopplösa utvecklingen kommer att fortsätta och måhända även accelerera?

Det är visserligen parlamentsval snart i Frankrike och utgången av det kan vi ju inte veta. Men det kan ju inte vara det man gläds åt? Det vore ju att ta ut glädjen allt för mycket i förskott. Och sannolikheten för att parlamentsvalet ska ändra situationen till det bättre är väl inte större än sannolikheten för att jag imorgon dag ska bli förmögen på Lotto, vilket är en betydande högoddsare eftersom jag inte spelar på Lotto.

Snarare handlar det väl om att den politiskt korrekta kandidaten vunnit. Den enda utgång som kan omhuldas av en svensk som vill ”höra till” har inträffat och då måste man naturligtvis visa att man glädjer sig, oavsett om man begriper vilka konsekvenser det kommer att få eller ej. Man vill ju inte utmana det svenska kollektiva åsiktsförtrycket…eller tumla sig blodig mot åsiktskorridorens väggar.

Frankrike har stora problem och det franska konkursboet tuffar på mot avgrunden, ihärdigt släpande i repet som drar resten av EU med sig mot stupet. Nu har franska folket valt en visserligen ung president, men ändå en som representerar just de grupperingar som har skapat de nuvarande problemen. Våra kunniga klarsynta och integritetsfyllda journalister glädjer sig. Eller låtsas åtminstone glädja sig för att inte bli utmobbade. Varför kan jag inte bara dela deras glädje? Om det ändå ska gå åt helvete är det väl lika bra att stöka undan det?

Huvudproblemet i Frankrike är väl ungefär samma som i Sverige, fast värre. Ett finmaskigt nät av politiska och byråkratiska myglare som suger ut systemet för egen vinnings skull och som håller varandra om ryggen. Samma nät finns där och hindrar all förändring vare sig Macron eller Le Pen blir president. Ytterst få politiker är tillräckligt starka för att bryta sönder nätverket. Av det lilla fåtal politiker som är tillräckligt starka för att kunna göra det, är det förstås ännu färre som förstår att det faktiskt är det som måste till, för att bryta den franska dödsspiralen.

Våra övermogna, överbyråkratiserade och höggradigt korrumperade statsbildningar befinner sig i samma situation som det Romerska imperiet en gång gjorde, när det hade kommit långt i sitt förfall i form av lättja, oduglighet, mygel och korruption. Liksom med Rom är vår tids nationer som Frankrike, Sverige och framför allt USA så starka och väl organiserade att de är nära nog omöjliga att besegra utifrån. Samtidigt är de sina egna fiender genom att nätverkets styrka gör nationerna självförstörande. Den gör det svårt, kanske omöjligt, att stoppa de självförstörande mekanismerna. Den största skillnaden mot Romarikets förfall är att det går så mycket fortare i vår tid.

Falun söndagen den 7 maj 2017
Mikael Styrman
.

Sverige kräver ”alternativa nyheter”?

.
Nådde inte över nyhetströskeln.
För en tid sedan väckte det stort förakt bland, och stimulerade till hån från, svenska media när Donald Trump’s underhuggare i något ärende, i vilket han klantat till det, sa apropå journalisters påståenden, att Trump-sidan kunde presentera ”alternativa fakta”. Det var detsamma som lögn menade en ganska enig svensk mediakår. Men hur gör de själva då?

Under helgen ligger Löfvenska kanalerna 1 och 2 till stora delar nere. Man sänder exempelvis inte morgonprogrammen. På lördag kväll sänder man inte Aktuellt 21. Statsanställda nyhetsjournalister behöver inte arbeta på helgerna. Kanske hänger det samman med att man på verk, departement och i regeringen inte heller arbetar efter lunch på fredag. ingen propaganda behöver därför spridas under helgerna och då kan man ju lika gärna vara ledig.

Det gör att man har hela helgen på sig för att driva de privata produktionsbolagen som cheferna inom public service får driva och med vars hjälp de sedan får mjölka skattebetalarna. Allt får pågå under total tystnad från den församlade journalist- och redaktörskåren. Skulle någon annan, i någon annan bransch, ägnat sig åt något liknande skulle det naturligtvis resulterat i ett indignationsfyllt medialt ramaskri. Men en korp hackar inte en korp.

Morgonsoffan med tillhörande nyhetsinslag tillhandahålls därför under helgen av Löfvenska kanal 4 i ensamt majestät. Just idag leddes programmet av en ljushårig hoppa som lyckats med bedriften att på ett bräde gifta in sig i både mediaetablissemanget och kulturetablissemanget - i den mån de går att skilja åt. De är ju åtminstone till stor del överlappande.

Under kvällen och natten rapporterade kvällstidningarna på nätet om att 7-8 gangsters tidigt på lördagskvällen hade härjat vilt i Köpenhamns hamn och kanaler med vattenskotrar. Det bar sig inte bättre än att en eller flera vattenskotrar mejade ner en mindre picknickbåt med ett antal unga kvinnor. Tidigt rapporterades om att en av dem, en amerikanska, hade avlidit och att en annan var allvarligt skadad. Lite senare fick vi veta att två unga amerikanskor hade avlidit.

Till dagens Nyhetsmorgon hade man som huvuddragplåster ett inslag med rubriken ”Fikabordets Superhjälte” vilket handlade om en immigrant från Libanon. Man kan väl förstå dilemmat och ångesten hos TV4-folket när tillgängliga fakta pekade på att det var araber som härjat i Köpenhamn. Man skulle då i samma program sända ett feelgood-inslag om den arabiske ”superhjälten”, och i nyheterna ha som naturlig huvudnyhet de 7-8 enligt då tillgängliga uppgifter arabiska våldsverkare, som genom sin hänsynslöshet mördade två unga amerikanskor och skadade flera andra för att sedan kröna sitt verk med att smita från platsen. Till skillnad från vad som förmodligen skulle blivit fallet i Sverige lyckades dansk polis gripa nio personer. En av dem sprang till skogs men polisen letade reda på honom med hund.

Hur hanterade då TV4 problemet? Jo, man sände hjältereportaget men teg om morden. Det säger mycket om hedern hos den ljushåriga hoppan, hos hennes kollegor och hennes chefer. Det säger mycket om deras trovärdighet, men det säger inte mycket som är smickrande.

Politiskt korrekt Nyhetsmorgon-inslag.

Falun söndagen den 7 maj 2017
Mikael Styrman
.

lördag 15 april 2017

I lånta fjädrar

.
En liten lustig iakttagelse har jag gjort genom åren och den upprepas alltid. Så även efter migrationsmorden på Drottninggatan.

När man som sakägare, brottsoffer eller vanlig civilperson av någon anledning avslöjar ett brott eller lokaliserar gärningsmän och tillkallar polis, vilka kommer till platsen och griper gärningsmännen - hur rapporterar då media om saken?

Utan undantag rapporterar media om saken som en följd av aktivt eller förebyggande polisarbete, trots att polisens arbete begränsas till att med stöd av våldsmonopolet åka och hämta in gärningsmännen. Det innebär att media systematiskt förskönar polisens arbete eller deras resultat. Jag kan svårligen tro annat än att det också i polisens statistik noteras som uppklarat av polisen.

Även nu efter slakten på Drottninggatan hyllades polisen som arbetets hjältar, även i fråga om uppklarandet, trots att det senare framkom att arbetsinsatsen till stor del bestod i att släpa sig till olika platser till vilka privatpersoner följt den misstänkte gärningsmannen. Det nya är väl att man numera har förstått värdet i att att snabbt förmedla bevakningsbilder till detektiven allmänheten. Sedan hände något som skiljer sig från nära nog alla fall jag tidigare kunnat följa. Media berättade om privatpersoners roll i sammanhanget. Jag är benägen att tro, att det blev följden av att privatpersoner blivit fly förbannade och hört av sig till media och klagat på rapporteringen.

Om mitt första antagande ovan är riktigt innebär det att polisens redan låga uppklarandesiffror i själva verket ska vara ännu mycket lägre. I sammanhanget bör även ihågkommas att ytterst få av dessa i slutändan leder till lagföring och ännu mycket färre leder till fällande dom. I det fåtal fall i vilka fällande dom uppnås får gärningsmännen något eller några år senare en blygsam dom i vilken betydande rabatt ges för att gärningsmannen även gjort många andra brott. Motsatsen vore naturligtvis rimligare. Under tiden som förflutit har gärningsmannen gjort en mängd nya brott. Eftersom samhällets reaktion helt uteblivit har det inte funnits någon anledning att ändra sitt beteende.

När man rensar polisstatistiken från sådana uppklaranden, vilka egentligen inte är några uppklaranden, vad återstår då?

Fortkörning? För sent ingivna årsredovisningar och annat som inte kräver någon utredning men som ändå ofta utreds i åratal?

Förmodligen i huvudsak ”brott” som inte är några brott utan snarare ordningsförseelser, utförda av personer som egentligen inte är några brottslingar men som stämplas som brottslingar av ett dysfunktionellt system i brist på andra resultat.

Södertälje Påskafton den 15 april 2017
Mikael Styrman
.

Zaida Catalán och Eliassons grabbar

.
Om man jämför Sverige och Kongo finner man att Kongo har fem gånger större yta och nio gånger större befolkningen. Sverige har ännu betydligt bättre infrastruktur. Berättelserna om grova - mycket grova - övergrepp mot kvinnor i Kongo är legio. Om det fanns ett sätt för oss att få veta hur många män som återkommande ägnar sig åt grova övergrepp mot kvinnor tror att jag att vi skulle ha svårt att förstå siffran. Sannolikheten för att man under dessa omständigheter ska kunna finna Zaida Cataláns våldtäktsman/-män och hennes och kollegans mördare är nära nog obefintlig om gärningsmännen står att finna i lokalbefolkningens krets.

Varför var då liken begravda i grunda gravar? Jag saknar naturligtvis lokalkännedom, men utifrån min horisont kan jag svårligen tänka mig, givet omständigheterna, att infödda våldsverkare skulle bekymra sig med att gräva ned liken. Varför är de då begravda?

Det talar starkt för att gärningsmännen står att finna i kretsen nära Zaida Catalán och att nedgrävningen av liken är ett sätt att undgå dna-identifikation. Om detta antagande är riktigt riktas ljuset mot Eliassons grabbar. FN:s hantering av liknande ärenden talar ju inte precis för att de har någonting att frukta.

Att gravarna är grunda talar möjligen för att gärningsmännen är lata och/eller att åtgärden inte planerats noggrant i förväg varför gärningsmännen inte haft tillgång till ändamålsenliga redskap. Det ena motsäger inte det andra.

Södertälje Påskafton den 15 april 2017
Mikael Styrman
.

Mysteriet Zaida Catalán

.
För en tid sedan försvann den tidigare MP-politikern Zaida Catalán i Kongo. Samtidigt försvann även en amerikansk manlig kollega. Något senare återfanns de mördade. Inte alls förvånande mot bakgrund av vad som återkommande utspelar sig i Kongo. Ändå är det ett mysterium.

Vari består mysteriet?

Vad fick en ung tilldragande kvinna att söka sig till Kongo för att där färdas nästan ensam, med inget eller obetydligt beskydd, trots vad där hela tiden förekommer? Kan en samhällsintresserad och engagerad person som Zaida Catalán ha varit ovetande om situationen där? Naturligtvis inte. Vad skulle hon i så fall haft för anledning att söka sig dit? Mysteriet består i att hon synes ha varit införstådd med de kongolesiska problemen, inte minst för kvinnor, men så vitt framkommit ändå agerat ungefär som hon skulle ha gjort hemma.

Jag kan ta till mig att en viss ungdomlig osårbarhetskänsla och ett brinnande intresse kan ha fördunklat omdömet. Men fanns det inte erfaret och klokare folk i organisationen och i hennes närhet som hade kunnat styra upp situationen? Omständigheterna kring hennes död, såvitt de har berättats för oss, ger närmast vid handen att FN:s organisation i Kongo är mer lojal med kongolesiska våldsverkare än med FN:s organisation och personal.

Det är i och för sig inte konstigt om FN inte står så högt i kurs i Afrika. Särskilt inte mot bakgrund av vad som framkommit om hur FN:s ”fredsbevarande” trupper behandlar lokalbefolkningen. FN:s och Jan Eliassons sätt att behandla visselblåsaren Anders Kompass har inte heller precis höjt FN:s anseende.

Det har inte hittills framkommit något i offentligheten som talar för att Zaida och hennes kollega bortförts av FN-personal. Men det är inte så lätt att veta om det beror på att de inte varit inblandade eller om det beror på att FN har fått bukt med visselblåsarna? FN:s behandling av de fall Anders Kompass gläntade till talar inte för att vi någonsin kommer att få veta vad som hände Zaida Catalán och hennes kollega.

En del av mysteriet kan sägas vara frågan om vi genom FN i själva verket finansierar en banditorganisation som gör mer skada än nytta?

Södertälje Påskafton den 15 april 2017
Mikael Styrman
.

När politiska poliselefanter dansar

.
Det svänger snabbt när de politiska poliselefanterna dansar, så även i utredningen om migrationsmorden på Drottninggatan.

För några dagar sedan fick vi veta att hundra poliser ska arbeta ett år för att utreda nyss nämnda brottsfall. Det utlöste tämligen allmänt fnissande i stugorna. Morden är ju redan uppklarade. Vad menas? Döljer sig månntro här förklaringen till att mer än 95% av morden i Sverige förblir ouppklarade? Nyss har stora delar av poliskåren i 30 år sysselsatt sig med Palmemordet och nu ska de sadla om till Drottninggatan?

Kanske blev det hela för löjligt eftersom man i förrgår hade ändrat sig. Nu skulle femtio poliser arbeta ett år med fallet.Vadan denna förändring? Var det kanske så att det inte fanns några hundra man? Men femtio fanns det. Vi fick ju samtidigt veta att man ska flytta hem de femtio man som man lånat ut till Malmö för att reda ut morden där.

Det beslutet är ju i alla fall logiskt och i enlighet med svensk förvaltningstradition. Visserligen är Malmö-morden ännu ouppklarade men de fallen har ju media slutat skriva om så där behövs inte utredarna längre.

Många kan skratta åt detta, vare sig det är femtio eller hundra man som ska arbeta ett år med redan uppklarade mord. Men i så fall beror det på djup okunnighet om hur nationalsocialdemokratin och den politiska styrda polisen arbetar. Men om jag spaltar upp det lite grand åt Er så kommer Ni att förstå:

Femtio man ska jobba två veckor med att få färdig den obligatoriska bibeln som synes behövas även för enkla och uppklarade fall. Sedan ska femtio man jobba ytterligare femtio veckor, men nu med att fantisera ihop en fantastisk historia med IS och oerhörda internationella förvecklingar som kommer att kräva mycket resande, inte minst internationellt. Ni kan känna Er trygga om att det inte blir något vanligt kattskit av det här. Sedan kan jag redan förutspå att detta kommer att växa och ytterligare resurser kommer att behöva tillföras. Tiden kommer sannolikt inte att räcka till. Därutöver kommer resurser att behövas på annat håll efter hand som Löfvens skyddslingar dräper oskyldiga svenskar och andra runt om i landet. Kanske slutar det med att utredningen aldrig blir färdig - åtminstone inte den fantastiska politiska sagan som gör det omöjligt att gå direkt till åtal. Större, mer uppmärksammade, rättsärenden har en tydlig tendens i Sverige att förvandlas till någon sorts Polis-Perpetum Mobile, som växer och lever sitt eget liv och aldrig blir färdiga. Det kommer alltid att finnas något nytt att utreda och skriva in i pärmar som ingen någonsin kommer att läsa, på känt Stasi-manér. De behöver inte läsas, åtminstone inte i politiskt viktigare fall. I dessa får domstolen veta redan i förväg vad den ska komma fram till.

Med lite tur kanske det blir möjligt att jobba hela yrkeslivet med detta fall? Man börjar med det som ung och nyanställd och det lever ännu kvar när man går i pension…

Södertälje Påskafton den 15 april 2017
Mikael Styrman
.

När logiken haltar

.
En viktig sak, som vi som är lite äldre borde ha lärt oss av alla de lögner vi matades med under det kalla kriget, är att när det som berättas för oss inte förefaller logiskt så beror det ofta på att det som berättas inte är sant.

Så är det förmodligen även med de ganska uppenbara lögnerna vi dagligen matas med om det påstådda gasanfallet i Syrien. En formlig flod väller över oss i TV, radio och tidningar innebärande att den ena efter den andra internationella politruken kliver fram och hänvisar till de många ovedersägliga bevisen för att al-Assad-regimen ska ha anfallit sin befolkning med sarin.

Det är ju helt ologiskt att man skulle ha gjort så, nu när den internationella opinion har vänt i al-Assad-vänlig riktning. Förmodligen finns det inte ett enda bevis värt namnet. Det enda som finns är en diger samling samvetslösa lögnare som ljuger oss fulla med sagor direkt från den amerikanska lögnfabriken. Det de ljög åt oss om Iraks massförstörelsevapen var sannolikt minst lika sant och då var inte en bokstav rätt.

Södertälje långfredagen den 14 april 2017
Mikael Styrman
.